Ni kommer hädanefter hitta mig här http://kristinemanuelsson.wordpress.com/
Kram så länge
onsdag 12 maj 2010
söndag 9 maj 2010
Crash, boom, bang
Den här helgen har i stort sett varit som en bal på slottet. Spenderat tid med älskade, och vi har inte gjort ett dugg som kan läggas i kategorin "måsten". Tog en tur till Aspyhyttan på lördag kväll och fotade lite (är grymt nyfiken på att se dessa kort...) annars har vi bara varit.
Idag åkte hjärtat hem och jag kände mig full av energi. Tog tag i tvätt och grejade, satt och filosoferade lite och körde igenom ett yogapass (blivit stel på sistone). Så tittade jag mig omkring och såg alla kartonger. Kartonger som ska fyllas med saker, saker som sen ska tas kort på och ut på Tradera.
Tänkt och gjort. Jag tog tag i röran, dvs jag brötade upp skiten igen (där den ursprungligen kom ifrån men som burits ner i väntan på....tja...energi kanske). Tog kort, packade ner i kartonger och ställde mig på vågen för att få vikt på det (underlättar ju när frakten ska beräknas), för att sen bära ner det igen.
Allt flöt som det skulle tills det var dags för sista vändan. För att spara lite tid och energi så bar jag ju så många kartonger som möjligt åt gången, vilket jag nu ångrar bittert. När det var dags för sista vändan (ironiskt, ja, jag vet) la jag mig raklång i trappan. Slog i ryggen och skrek som en gris.
Nu har det gått några timmar och det värker som jag vet inte vad. Smärtan kommer från det ställe jag skadade vid en krock för snart två år sen, då var det bara mjukdelar som fått sig en törn så det är nog ingen större fara (hoppas jag).
Nu har jag bäddat ner mig och här lär jag nog ligga. Om ni försöker få tag på mig och jag inte svarar beror det endast på att jag för tillfället inte når telefonen och jag rör mig i snigelfart.
Thank you piratebay
Idag åkte hjärtat hem och jag kände mig full av energi. Tog tag i tvätt och grejade, satt och filosoferade lite och körde igenom ett yogapass (blivit stel på sistone). Så tittade jag mig omkring och såg alla kartonger. Kartonger som ska fyllas med saker, saker som sen ska tas kort på och ut på Tradera.
Tänkt och gjort. Jag tog tag i röran, dvs jag brötade upp skiten igen (där den ursprungligen kom ifrån men som burits ner i väntan på....tja...energi kanske). Tog kort, packade ner i kartonger och ställde mig på vågen för att få vikt på det (underlättar ju när frakten ska beräknas), för att sen bära ner det igen.
Allt flöt som det skulle tills det var dags för sista vändan. För att spara lite tid och energi så bar jag ju så många kartonger som möjligt åt gången, vilket jag nu ångrar bittert. När det var dags för sista vändan (ironiskt, ja, jag vet) la jag mig raklång i trappan. Slog i ryggen och skrek som en gris.
Nu har det gått några timmar och det värker som jag vet inte vad. Smärtan kommer från det ställe jag skadade vid en krock för snart två år sen, då var det bara mjukdelar som fått sig en törn så det är nog ingen större fara (hoppas jag).
Nu har jag bäddat ner mig och här lär jag nog ligga. Om ni försöker få tag på mig och jag inte svarar beror det endast på att jag för tillfället inte når telefonen och jag rör mig i snigelfart.
Thank you piratebay
fredag 7 maj 2010
Socker
Nu kommer ett sånt dötråkigt inlägg men...
Jag måste ju bara få berätta lite om hur "duktig" jag är. Förra veckan ställde jag mig ju på vågen och upptäckte att den plussat på lite. Inte så mycket men tillräckligt för att sänka mig för en kväll, kände mig ful, fet och värdelös.
Mitt i detta elände bestämde jag mig för att nu får det ta mig fan vara bra, nu blir det slut på sockret för fröken Emanuelsson. Och så är det, jag är inne på nionde dagen utan socker i form av godis, glass, kakor mm. Inte slarvat en enda gång.
Det är ganska fascinerande egentligen, för nu är det värsta suget borta och jag vet vad det beror på. Signalerna i hjärnan blir svagare för varje dag, signalerna som signalerar att jag behöver godis.
Jag har en bok här hemma, sockerberoende - söt fantasi eller bitter verklighet. Jag rekommenderar alla att läsa den. Socker är en drog som är starkt beroendeframkallande, vissa påstår att det är värre än heroin, men hur många törs egentligen erkänna att de är sockerberoende? Jag erkänner direkt att jag är det och min enda lösning är att kapa bandet helt till godiset, att unna mig en påse på fredag eller lördag funkar inte för då går signalerna igång och jag är tillbaka på ruta ett.
För att riktigt tala om hur hårt jag håller på det här nu så har jag även sagt upp mitt förhållande till kolhydrater, dvs jag äter inte pasta, ris, bröd, potatis vid varje måltid (någon gång i veckan kanske). Egentligen har jag levt efter den modellen i drygt tre år men det händer att jag faller tillbaka och då känner jag direkt i kroppen hur dåligt det är för mig. Blodsockret åker berg-och-dalbana och suget efter de tomma kalorierna blir bara värre och värre.
Jag kan ju tillägga att jag för länge sen slopat allt vad light heter också, socker i form av E-nummer tittar jag inte ens på. Jag bär inte hem mat i form av vatten heller, det får jag mycket billigare direkt ur kranen.
Fram för mer äkta mat. Förr bestod potatismos av, potatis, smör, mjölk/grädde och salt, idag bestär Felix "potatismos" av: Torkad potatis (89%), mjölkpulver, salt, vegetabiliskt fett, svartpepparextrakt, smörarom, stabiliseringsmedel (vegetabilisk monoglycerid, E450) och antioxidationsmedel (askorbinsyra, E223, E304). Det är ändå Felix som har "bra" färdigmat, annan törs jag inte ens kolla på.....
Så programmet på TV3 "du är vad du äter" är ganska tänkvärt. Kolla vad produkten innehåller innan du stoppar ner den i kundvagnen. Ju "äktare" mat du äter desto mer näring får du i dig och du håller dig mätt längre
Jag måste ju bara få berätta lite om hur "duktig" jag är. Förra veckan ställde jag mig ju på vågen och upptäckte att den plussat på lite. Inte så mycket men tillräckligt för att sänka mig för en kväll, kände mig ful, fet och värdelös.
Mitt i detta elände bestämde jag mig för att nu får det ta mig fan vara bra, nu blir det slut på sockret för fröken Emanuelsson. Och så är det, jag är inne på nionde dagen utan socker i form av godis, glass, kakor mm. Inte slarvat en enda gång.
Det är ganska fascinerande egentligen, för nu är det värsta suget borta och jag vet vad det beror på. Signalerna i hjärnan blir svagare för varje dag, signalerna som signalerar att jag behöver godis.
Jag har en bok här hemma, sockerberoende - söt fantasi eller bitter verklighet. Jag rekommenderar alla att läsa den. Socker är en drog som är starkt beroendeframkallande, vissa påstår att det är värre än heroin, men hur många törs egentligen erkänna att de är sockerberoende? Jag erkänner direkt att jag är det och min enda lösning är att kapa bandet helt till godiset, att unna mig en påse på fredag eller lördag funkar inte för då går signalerna igång och jag är tillbaka på ruta ett.
För att riktigt tala om hur hårt jag håller på det här nu så har jag även sagt upp mitt förhållande till kolhydrater, dvs jag äter inte pasta, ris, bröd, potatis vid varje måltid (någon gång i veckan kanske). Egentligen har jag levt efter den modellen i drygt tre år men det händer att jag faller tillbaka och då känner jag direkt i kroppen hur dåligt det är för mig. Blodsockret åker berg-och-dalbana och suget efter de tomma kalorierna blir bara värre och värre.
Jag kan ju tillägga att jag för länge sen slopat allt vad light heter också, socker i form av E-nummer tittar jag inte ens på. Jag bär inte hem mat i form av vatten heller, det får jag mycket billigare direkt ur kranen.
Fram för mer äkta mat. Förr bestod potatismos av, potatis, smör, mjölk/grädde och salt, idag bestär Felix "potatismos" av: Torkad potatis (89%), mjölkpulver, salt, vegetabiliskt fett, svartpepparextrakt, smörarom, stabiliseringsmedel (vegetabilisk monoglycerid, E450) och antioxidationsmedel (askorbinsyra, E223, E304). Det är ändå Felix som har "bra" färdigmat, annan törs jag inte ens kolla på.....
Så programmet på TV3 "du är vad du äter" är ganska tänkvärt. Kolla vad produkten innehåller innan du stoppar ner den i kundvagnen. Ju "äktare" mat du äter desto mer näring får du i dig och du håller dig mätt längre
onsdag 5 maj 2010
Balansera?
Är det någon som vill adoptera mig? 35 år är jag och jag kräver för tillfället inte så mycket, vill helst bara ligga och sova och läsa bok. Tja, lite mat kräver jag väl ibland....
Dagens ironiska:
JAG HAR LÄNGTAT SÅ MYCKET PÅ JUST DEN HÄR DAGEN - NOT!!!!!
Dagens insikt:
Jag behöver en boxningsboll
Dagens ah vad jag behöver komma bort:
Dvs strutta runt i bara kjol och bikiniöverdel. Fixa lite snygga rasta och ligga på beachen och bara vara
Dagens lögn:
Så sliten som jag är nu kan jag aldrig komma ihåg att jag varit. Skulle ha kunnat börja mitt andra jobb förra veckan då jag efter sju svåra år fick mitt bredband att fungera. Men att ge sig in i något mer just nu vore som att skriva på ett avtal för kollektivt självmord (vilken iofs är en mycket bra bok).
Jag gör vad jag kan för att balansera och hoppas att stormen lägger sig snart.
Just nu lever jag på hoppet om att "om vi alla tar i...." så kommer det att lösa sig
Och fram till dess hämtar jag lite kraft i musiken...och gör mitt bästa för att balansera
för ja, jag är faktiskt "mad as hell" på vissa saker samtidigt som jag inte har tid att "go round and round and round"
Dagens ironiska:
JAG HAR LÄNGTAT SÅ MYCKET PÅ JUST DEN HÄR DAGEN - NOT!!!!!
Dagens insikt:
Jag behöver en boxningsboll
Dagens ah vad jag behöver komma bort:
Dvs strutta runt i bara kjol och bikiniöverdel. Fixa lite snygga rasta och ligga på beachen och bara vara
Dagens lögn:
Så sliten som jag är nu kan jag aldrig komma ihåg att jag varit. Skulle ha kunnat börja mitt andra jobb förra veckan då jag efter sju svåra år fick mitt bredband att fungera. Men att ge sig in i något mer just nu vore som att skriva på ett avtal för kollektivt självmord (vilken iofs är en mycket bra bok).
Jag gör vad jag kan för att balansera och hoppas att stormen lägger sig snart.
Just nu lever jag på hoppet om att "om vi alla tar i...." så kommer det att lösa sig
Och fram till dess hämtar jag lite kraft i musiken...och gör mitt bästa för att balansera
för ja, jag är faktiskt "mad as hell" på vissa saker samtidigt som jag inte har tid att "go round and round and round"
tisdag 4 maj 2010
Energitjuvar
Igår skrev en av mina goaste vänner följande status på FB
"Lever i ett märkligt samhälle där folk tävlar mot varandra i att hitta småsaker att hata medan de samtidigt kan vänta hur länge som helst före de använder sig av ordet älska. Ordet "hata" ger 14 miljoner träffar på Google, medan ordet "älska" ger 1,5 miljon....."
Frågan som formulerar sig i mitt huvud är, hur orkar man? Hur orkar man gå omkring och hata allt mellan himmel och jord? Ni som hatar det mesta men älskar väldigt få saker, är ni medvetna om att ordet hata i sig är en energitjuv och att ni sprider negativa signaler?
Visst kan man ogilla saker men att hata? Jag tror att det i grunden beror på att vi alla är olika och har olika behov. De som går runt och hatar allt annat än det som rör dom själva måste leva i en otroligt instängd värld där det bara är "jag och mitt behov som gäller".
Öppna ögonen och se hur mycket vackert det finns runt dig att älska. Titta på den som sitter närmast dig och se dennes behov, lär dig att älska hans/hennes behov och du kommer upptäcka att du mår så mycket bättre själv.
Nu ska jag gå ut och älska livet, mig själv, mina nära, mina kära och mina goa vänner.
Puss på er <3
"Lever i ett märkligt samhälle där folk tävlar mot varandra i att hitta småsaker att hata medan de samtidigt kan vänta hur länge som helst före de använder sig av ordet älska. Ordet "hata" ger 14 miljoner träffar på Google, medan ordet "älska" ger 1,5 miljon....."
Frågan som formulerar sig i mitt huvud är, hur orkar man? Hur orkar man gå omkring och hata allt mellan himmel och jord? Ni som hatar det mesta men älskar väldigt få saker, är ni medvetna om att ordet hata i sig är en energitjuv och att ni sprider negativa signaler?
Visst kan man ogilla saker men att hata? Jag tror att det i grunden beror på att vi alla är olika och har olika behov. De som går runt och hatar allt annat än det som rör dom själva måste leva i en otroligt instängd värld där det bara är "jag och mitt behov som gäller".
Öppna ögonen och se hur mycket vackert det finns runt dig att älska. Titta på den som sitter närmast dig och se dennes behov, lär dig att älska hans/hennes behov och du kommer upptäcka att du mår så mycket bättre själv.
Nu ska jag gå ut och älska livet, mig själv, mina nära, mina kära och mina goa vänner.
Puss på er <3
söndag 2 maj 2010
Relationer
För ett tag sen fick jag ett infall. Surfade runt lite på fb och blev riktigt skrämd av att så många bland mina vänner sitter inne med statusen "det är komplicerat".
Vaddå komplicerat? Antingen så är man väl tillsammans eller så är man det inte. I mina ögon står statusen "det är komplicerat" för att man har en kk (en kompis med förmåner alltså) och jag skulle då aldrig basunera ut något sådant. Sen snurrade min hjärna lite till och funderade på det här med kk och vad det står för. Jag vet en del som har kompisar med förmåner för att de säger "nej, jag är inte redo", här säger jag (host, host) bullshit. Vaddå inte redo? Jag skulle vilja säga "visst, jag är redo, men inte med dig". För det är väl så det är. Slår blixten ner så har man banne mig inte något att säga till om.
Så jag skulle vilja påstå att de som har statusen "det är komplicerat" är de som vill att det ska bli något med denna människa som de har den komplicerade relationen med. Den andra människan å andra sidan vill det förmodligen inte. My gadd, blir jag hängd nu?
You can't find love where it does not exist. And you can't avoid love where it truly exists <3
Vaddå komplicerat? Antingen så är man väl tillsammans eller så är man det inte. I mina ögon står statusen "det är komplicerat" för att man har en kk (en kompis med förmåner alltså) och jag skulle då aldrig basunera ut något sådant. Sen snurrade min hjärna lite till och funderade på det här med kk och vad det står för. Jag vet en del som har kompisar med förmåner för att de säger "nej, jag är inte redo", här säger jag (host, host) bullshit. Vaddå inte redo? Jag skulle vilja säga "visst, jag är redo, men inte med dig". För det är väl så det är. Slår blixten ner så har man banne mig inte något att säga till om.
Så jag skulle vilja påstå att de som har statusen "det är komplicerat" är de som vill att det ska bli något med denna människa som de har den komplicerade relationen med. Den andra människan å andra sidan vill det förmodligen inte. My gadd, blir jag hängd nu?
You can't find love where it does not exist. And you can't avoid love where it truly exists <3
fredag 30 april 2010
Valborg
Sitter och känner mig en aningens ambivalent. För många är Valborg en högtid att fira men att fira känns numera lite fel.
Mina tankar går onekligen till Micke och Tompas familjer som drabbades av det ofattbara.
Ta hand om det som betyder något <3
Mina tankar går onekligen till Micke och Tompas familjer som drabbades av det ofattbara.
Ta hand om det som betyder något <3
torsdag 29 april 2010
Bad hair day
Ni vet vad jag menar va, riktiga fuldagar då man känner sig fet, ful och värdelös. Jag är inne i en sån period. Jag tar inte hand om mig själv och då kommer stressen och värken.
Är inne i en grymt intensiv jobbperiod, men där har jag bara mig själv att skylla. Jag har lagt mitt schema själv och de extra pass jag jobbat nu har jag själv tagit på mig. MEN....det gör ju att jag aldrig är hemma. Igår (onsdag) var första dagen på en vecka som jag hade några timmar hemma. Det är klart att saker blir eftersatta och allt känns övermäktigt. Där kommer stressen.
Sen gjorde jag ett superfel igår, jag ställde mig på vågen. Har känt att jag nog gått upp lite och ville väl på något vis få det bekräftat. Det rör sig inte om mycket, 1½-2 kg men de känns och på absolut fel ställe.
Värken då? Jo, såhär är det, jag har inte tränat alls de senaste månaderna och då kommer värken krypande. I axlar och ryggen. Grejen är att jag ju vet att det blir såhär, varför tränar jag då inte? Jag vet ju hur jag ska göra. Nu har jag iaf fått Internet igen så jag kan komma igång med "dansen" och riktigt känna efter vad som tynger....
Pratade med goa vännen M igår om all stress och allt och vi har samma syn på en del saker. Jag kom fram till att jag behöver komma bort lite. Bort från allt. Dvs åka iväg någonstans och bo på hotell eller dylikt, någonstans där jag inte ser allt som behöver göras. För ser jag, då gör jag.
Röva bort mig! Gör så jag inte känner mig som en piga! Flumma med mig! Ta fram mina färger och säg åt mig att måla!
Varför får jag aldrig rosor och varför skrattar jag ändå ;-)
Är inne i en grymt intensiv jobbperiod, men där har jag bara mig själv att skylla. Jag har lagt mitt schema själv och de extra pass jag jobbat nu har jag själv tagit på mig. MEN....det gör ju att jag aldrig är hemma. Igår (onsdag) var första dagen på en vecka som jag hade några timmar hemma. Det är klart att saker blir eftersatta och allt känns övermäktigt. Där kommer stressen.
Sen gjorde jag ett superfel igår, jag ställde mig på vågen. Har känt att jag nog gått upp lite och ville väl på något vis få det bekräftat. Det rör sig inte om mycket, 1½-2 kg men de känns och på absolut fel ställe.
Värken då? Jo, såhär är det, jag har inte tränat alls de senaste månaderna och då kommer värken krypande. I axlar och ryggen. Grejen är att jag ju vet att det blir såhär, varför tränar jag då inte? Jag vet ju hur jag ska göra. Nu har jag iaf fått Internet igen så jag kan komma igång med "dansen" och riktigt känna efter vad som tynger....
Pratade med goa vännen M igår om all stress och allt och vi har samma syn på en del saker. Jag kom fram till att jag behöver komma bort lite. Bort från allt. Dvs åka iväg någonstans och bo på hotell eller dylikt, någonstans där jag inte ser allt som behöver göras. För ser jag, då gör jag.
Röva bort mig! Gör så jag inte känner mig som en piga! Flumma med mig! Ta fram mina färger och säg åt mig att måla!
Varför får jag aldrig rosor och varför skrattar jag ändå ;-)
tisdag 20 april 2010
Monopol
I mitt förra inlägg så led jag av tristess och bad att folk skulle lyfta mig. Jag ansåg att ingenting hände och hela livet kändes grått.
Eh....det bara small till så hände det saker minsann. Inte med mitt bredband men i övrigt. Helt plötsligt fanns det flera lämpliga jobb att söka och så dök ett nytt hus upp som, (hör och häpna) vi gillar båda två - visning nu på lördag =D Att jag sen fick rusa upp till ett brandlarm i mitten av förra veckan räknar jag bara som bonus.
Jo, jag sitter ju fortfarande offline hemma. Frustrerande? Skoja inte om det. Jag vet inte hur många samtal jag har ringt till supporten bara för att få höra att en tekniker är beställd. Men ibland så ringer de till mig, då har tekniker tydligen gjort något men de får fortfarande inte kontakt med mitt modem. Hm....om jag vore tekniker och blev utskickad och fixade till något då skulle jag nog kolla så att signalen gick ända fram.
Problemet som jag ser det är att alla våra kablar ägs av ett företag. Ett företag som i sin tur har ett antal underleverantörer. MEN....de är ensamma på marknaden. Och det är hit jag vill komma, varför är så många aktörer i detta land ensamma på marknaden. Som konsument sitter man ju i en rävsax om det skulle bli strul. Och strul blir det ibland - tro mig.
Varför är vi så kära i våra monopol för? Ja, jag vet att apoteket har släppt lös en del nyligen men alla andra då?
NÄ, fram för mer konkurrens och valfrihet!
Eh....det bara small till så hände det saker minsann. Inte med mitt bredband men i övrigt. Helt plötsligt fanns det flera lämpliga jobb att söka och så dök ett nytt hus upp som, (hör och häpna) vi gillar båda två - visning nu på lördag =D Att jag sen fick rusa upp till ett brandlarm i mitten av förra veckan räknar jag bara som bonus.
Jo, jag sitter ju fortfarande offline hemma. Frustrerande? Skoja inte om det. Jag vet inte hur många samtal jag har ringt till supporten bara för att få höra att en tekniker är beställd. Men ibland så ringer de till mig, då har tekniker tydligen gjort något men de får fortfarande inte kontakt med mitt modem. Hm....om jag vore tekniker och blev utskickad och fixade till något då skulle jag nog kolla så att signalen gick ända fram.
Problemet som jag ser det är att alla våra kablar ägs av ett företag. Ett företag som i sin tur har ett antal underleverantörer. MEN....de är ensamma på marknaden. Och det är hit jag vill komma, varför är så många aktörer i detta land ensamma på marknaden. Som konsument sitter man ju i en rävsax om det skulle bli strul. Och strul blir det ibland - tro mig.
Varför är vi så kära i våra monopol för? Ja, jag vet att apoteket har släppt lös en del nyligen men alla andra då?
NÄ, fram för mer konkurrens och valfrihet!
måndag 12 april 2010
Lyft mig!
Dags att uppdatera kanske? Inte för att det händer särskilt mycket för tillfället men jag kan ju tala om för den lilla skaran som läser att jag lever.
Sitter fortfarande utan internet och att surfa via mobilen är ju ingen höjdare direkt, därför blir det ett kort inlägg.
Det jag kan berätta är att jag för tillfället lider av svår tristess. Känns som att livet går på tomgång och jag har för närvarande inget kul att se fram emot. Visserligen kom Växjö på tapeten igår, får se om jag kan få till det med barnen. Vore fantastiskt roligt att bara dra iväg...
Varför händer det inget för? Nä, jag intar fosterställning igen och inväntar ytterligare väntan...
Sitter fortfarande utan internet och att surfa via mobilen är ju ingen höjdare direkt, därför blir det ett kort inlägg.
Det jag kan berätta är att jag för tillfället lider av svår tristess. Känns som att livet går på tomgång och jag har för närvarande inget kul att se fram emot. Visserligen kom Växjö på tapeten igår, får se om jag kan få till det med barnen. Vore fantastiskt roligt att bara dra iväg...
Varför händer det inget för? Nä, jag intar fosterställning igen och inväntar ytterligare väntan...
söndag 4 april 2010
Hela livet var ett disco?
Jag vet inte om jag gör fel men jag siktar alltid mot stjärnorna. Detta innebär att jag i den bästa av världar handlar någonstans bland trädtopparna. Men man måste väl våga och sikta högt för att vinna eller?
I min strävan att nå stjärnorna försöker jag dessutom att se saker och ting från flera vinklar. Jag älskar att sitta och filosofera över något, komma på en sak som känns rätt att grotta ner mig i sen söka information från flera olika synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan är ord som kan fånga mig i en diskussion....
Just nu är hela mitt liv ett disco!!!!
Eller, nä, nu ljög jag. Större röra har jag väl aldrig varit med om. Brukar skoja med min älskade om det här, att i den här röran som ska kallas för livet så är jag ändå glad och lycklig. För så är det, vårt liv är enormt rörigt.
Den här helgen sorterar jag i högen extrema helger som jag helst undviker. Jag är ju ingen storhelgsmänniska och ogillar när folk drar i mig "bara för att det alltid har varit så". Vi har stressat runt med barn och ätit mat både här och där. Jag kan inte tala för Nicklas men själv hade jag helst velat stänga av allt och bara varit med varandra och barnen.
Summa summarum: ibland känns det som ett steg fram, två åt sidan, fem bakåt och en halv vurpa på det. En dörr som öppnas på glänt för att sen brutalt stängas igen. Det är livet! Nästa dans kanske går bättre och nästa dörr du öppnar kanske döljer något underbart. Lyssna på människor och fokusera, tänk om och tänk rätt. Vad du än gör så glöm inte bort vem du själv är. Finn vem du är och vad du vill göra, sök, sök, sök. Grotta, grubbla, skratta, gråt och älska i jakten på nästa ögonblick som gör dig sådär superlycklig.
Vem vet, du kanske stöter på nästa hallelujah-moment redan idag. Eller så får du göra som jag, gå och ge din älskade en stor kram och skapa ditt hallelujah-moment, för även om mycket är kaotiskt så har vi ändå varandra.
Puss på er
I min strävan att nå stjärnorna försöker jag dessutom att se saker och ting från flera vinklar. Jag älskar att sitta och filosofera över något, komma på en sak som känns rätt att grotta ner mig i sen söka information från flera olika synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan är ord som kan fånga mig i en diskussion....
Just nu är hela mitt liv ett disco!!!!
Eller, nä, nu ljög jag. Större röra har jag väl aldrig varit med om. Brukar skoja med min älskade om det här, att i den här röran som ska kallas för livet så är jag ändå glad och lycklig. För så är det, vårt liv är enormt rörigt.
Den här helgen sorterar jag i högen extrema helger som jag helst undviker. Jag är ju ingen storhelgsmänniska och ogillar när folk drar i mig "bara för att det alltid har varit så". Vi har stressat runt med barn och ätit mat både här och där. Jag kan inte tala för Nicklas men själv hade jag helst velat stänga av allt och bara varit med varandra och barnen.
Summa summarum: ibland känns det som ett steg fram, två åt sidan, fem bakåt och en halv vurpa på det. En dörr som öppnas på glänt för att sen brutalt stängas igen. Det är livet! Nästa dans kanske går bättre och nästa dörr du öppnar kanske döljer något underbart. Lyssna på människor och fokusera, tänk om och tänk rätt. Vad du än gör så glöm inte bort vem du själv är. Finn vem du är och vad du vill göra, sök, sök, sök. Grotta, grubbla, skratta, gråt och älska i jakten på nästa ögonblick som gör dig sådär superlycklig.
Vem vet, du kanske stöter på nästa hallelujah-moment redan idag. Eller så får du göra som jag, gå och ge din älskade en stor kram och skapa ditt hallelujah-moment, för även om mycket är kaotiskt så har vi ändå varandra.
Puss på er
lördag 3 april 2010
Offline
Den här helgen spenderar jag i ett hus där det finns tillgång till Internet, annars är jag nuförtiden offline :-(
Det hela började med att jag sa upp mitt mobila bredband som jag aldrig var nöjd med (företaget heter en siffra med tre bokstäver....). Den 24:e februari beställer jag riktigt bredband och tror då i mitt stilla sinne att de kommer hinna leverera det innan slutet på mars då det andra klipps.
Till en början var allt frid och fröjd. Jag får hem en bekräftelse på att allt är beställt, den 8:e mars ringer de från relacom och berättar att de påföljande dag ska förbereda mitt teleuttag. Jag hämtar sedan ut mitt modem och i ännu ett brev står det att det beräknas var inkopplat den 15:e mars.
Den 15:e mars hinner jag dock inte testa om allt är som det ska utan det stora testet ska ske den 16:e. Nice tänker jag, då mitt mobila bredband fortfarande funkar så kan jag ju sitta och söka efter info om det skulle krångla med att få in det i Linux. Det var bara det att det inte fungerade.
Tydligen så har inte bredbandsbolagets underleverantör slutrapporterat vilket innebar att de inte kunde knyta ihop mitt konto. Jag får beskedet att det kan fela en dag eller två så jag tar en toy och beter mig som en snäll kund, dvs jag väntar en dag eller två.
Efter en dag eller två så testar jag igen (nåja, jag har nog testat en eller två gånger under tiden som jag väntat också) och då det inte händer ett dugg så ringer jag support igen. Fortfarande inte slutrapporterat från underleverantören. Det är nu jag börjar ilskna till! Jag kräver att de ska höja prio på mitt case och att de personligen ska kontakta denna underleverantör.....
Dagarna går, det händer inget, jag hör inget, Bredbandsbolaget gör inget. Jag ringer support igen och igen och igen, testar med olika valkombinationer för att de ska skynda på lite.
Till saken hör att jag i måndags, den 29:e mars skulle börja ett nytt jobb. Eller, jag skulle börja på ett till jobb. Som hemmasäljare. Tokberoende av internetuppkoppling alltså....
Den 28:e mars klipps mitt mobila bredband och linjen är död! Jag är helt offline! Vilken skum känsla det var, att inte ens kunna kolla upp ett telefonnummer. Jag ska inte säga hur många gånger jag öppnade webbläsaren för att sen komma ihåg.
Nåja, den 29:e mars är det jag som kastar mig på telefonen för att få ett svar av Bredbandsbolaget. Och nu började det hända saker kan jag lova. Helt plötsligt ringer teknikerna mig och helt plötsligt kan de ringa underleverantören (förut var det bara kommunikation via mail). På tisdag får bredbandsbolaget slutstatus från relacom och jag s_p_r_i_n_g_e_r hem från jobbet för att kolla...
....nähä, det funkade inte den här gången heller. Jag får återigen ringa min chef och säga att "nä, det funkade inte idag heller". Min nya chef är som tur är väldigt förstående och tycker mest synd om mig. Men det är så j-a tråkigt när det inte funkar.
Jag har iofs fått en ny "vän" i Daniel Boman på teknisk support som skrattat gott åt mig när jag svurit åt mina dammråttor (ja, jag har legat på golvet och skruvat isär telejacken) men hjälp vad handikappad jag har känt mig.
Nu är det iaf lagt ett ärende till en fälttekniker så jag hoppas på att det ska lösa sig nästa vecka. Annars plöjer jag väl x antal böker till ;-)
Hur mycket det kommer kosta mig vill jag inte tänka på, min magkänsla säger mig att problemet ligger inne i huset och då får jag pröjsa.
So long så länge
Det hela började med att jag sa upp mitt mobila bredband som jag aldrig var nöjd med (företaget heter en siffra med tre bokstäver....). Den 24:e februari beställer jag riktigt bredband och tror då i mitt stilla sinne att de kommer hinna leverera det innan slutet på mars då det andra klipps.
Till en början var allt frid och fröjd. Jag får hem en bekräftelse på att allt är beställt, den 8:e mars ringer de från relacom och berättar att de påföljande dag ska förbereda mitt teleuttag. Jag hämtar sedan ut mitt modem och i ännu ett brev står det att det beräknas var inkopplat den 15:e mars.
Den 15:e mars hinner jag dock inte testa om allt är som det ska utan det stora testet ska ske den 16:e. Nice tänker jag, då mitt mobila bredband fortfarande funkar så kan jag ju sitta och söka efter info om det skulle krångla med att få in det i Linux. Det var bara det att det inte fungerade.
Tydligen så har inte bredbandsbolagets underleverantör slutrapporterat vilket innebar att de inte kunde knyta ihop mitt konto. Jag får beskedet att det kan fela en dag eller två så jag tar en toy och beter mig som en snäll kund, dvs jag väntar en dag eller två.
Efter en dag eller två så testar jag igen (nåja, jag har nog testat en eller två gånger under tiden som jag väntat också) och då det inte händer ett dugg så ringer jag support igen. Fortfarande inte slutrapporterat från underleverantören. Det är nu jag börjar ilskna till! Jag kräver att de ska höja prio på mitt case och att de personligen ska kontakta denna underleverantör.....
Dagarna går, det händer inget, jag hör inget, Bredbandsbolaget gör inget. Jag ringer support igen och igen och igen, testar med olika valkombinationer för att de ska skynda på lite.
Till saken hör att jag i måndags, den 29:e mars skulle börja ett nytt jobb. Eller, jag skulle börja på ett till jobb. Som hemmasäljare. Tokberoende av internetuppkoppling alltså....
Den 28:e mars klipps mitt mobila bredband och linjen är död! Jag är helt offline! Vilken skum känsla det var, att inte ens kunna kolla upp ett telefonnummer. Jag ska inte säga hur många gånger jag öppnade webbläsaren för att sen komma ihåg.
Nåja, den 29:e mars är det jag som kastar mig på telefonen för att få ett svar av Bredbandsbolaget. Och nu började det hända saker kan jag lova. Helt plötsligt ringer teknikerna mig och helt plötsligt kan de ringa underleverantören (förut var det bara kommunikation via mail). På tisdag får bredbandsbolaget slutstatus från relacom och jag s_p_r_i_n_g_e_r hem från jobbet för att kolla...
....nähä, det funkade inte den här gången heller. Jag får återigen ringa min chef och säga att "nä, det funkade inte idag heller". Min nya chef är som tur är väldigt förstående och tycker mest synd om mig. Men det är så j-a tråkigt när det inte funkar.
Jag har iofs fått en ny "vän" i Daniel Boman på teknisk support som skrattat gott åt mig när jag svurit åt mina dammråttor (ja, jag har legat på golvet och skruvat isär telejacken) men hjälp vad handikappad jag har känt mig.
Nu är det iaf lagt ett ärende till en fälttekniker så jag hoppas på att det ska lösa sig nästa vecka. Annars plöjer jag väl x antal böker till ;-)
Hur mycket det kommer kosta mig vill jag inte tänka på, min magkänsla säger mig att problemet ligger inne i huset och då får jag pröjsa.
So long så länge
onsdag 24 mars 2010
I min lilla bubbla
Just nu händer det mycket i mitt liv. Så mycket att jag de dagar jag är ledig helst vill gå runt i pyjamasen hela dagen - och gör det också. Men....det var inte till det jag ville komma.
Såhär i slutet av mars ska det planeras för semester på jobbet och helt plötsligt fick jag vårkänslor - ja, jag vet att jag bara behöver titta ut för att inse att det fortfarande ligger snö på marken. MEN...jag sökte igenom hårddisken efter sommarlåtar och drömde mig bort lite.
Jag drömmer om grillfester, om festivaler, om långa sommarnätter som liksom aldrig vill ta slut. Om att varje sommar måste innehålla minst en fjortisfylla med påföljande nära-döden-upplevelser dagen efter. Jag drömmer om lata dagar med sol och bad, slänga kärran på fyrhjulingen och bara dra iväg (familjen annorlunda). Om att stå ute och slipa på en gammal möbel som ska få ny färg. Jag drömmer om regniga dagar då man bara kan vara....
Snälla väck mig inte, drömmar driver människan framåt
Min dröm ska bli verklig en gång
Såhär i slutet av mars ska det planeras för semester på jobbet och helt plötsligt fick jag vårkänslor - ja, jag vet att jag bara behöver titta ut för att inse att det fortfarande ligger snö på marken. MEN...jag sökte igenom hårddisken efter sommarlåtar och drömde mig bort lite.
Jag drömmer om grillfester, om festivaler, om långa sommarnätter som liksom aldrig vill ta slut. Om att varje sommar måste innehålla minst en fjortisfylla med påföljande nära-döden-upplevelser dagen efter. Jag drömmer om lata dagar med sol och bad, slänga kärran på fyrhjulingen och bara dra iväg (familjen annorlunda). Om att stå ute och slipa på en gammal möbel som ska få ny färg. Jag drömmer om regniga dagar då man bara kan vara....
Snälla väck mig inte, drömmar driver människan framåt
Min dröm ska bli verklig en gång
söndag 21 mars 2010
Dyslexi
Jag har en sak att erkänna. Jag tror att jag lider av internetdyslexi, eller vi kanske ska kalla det för dataskärmsdyslexi. Dvs jag har otroligt svårt för att läsa vad som står på en skärm, jag läser hela tiden fel och tappar bort ord. Ett kort stycke brukar gå bra men sen tar det liksom stopp.
Det här kan ju tyckas konstigt när jag är utbildad nätverkstekniker med certifieringar i ryggsäcken. Men om sanningen ska fram har jag via böcker fått läsa mig till min kunskap och därefter suttit och kladdat på papper för att få till det som andra får till genom en snabb blick på skärmen. Jag kan med andra ord inte följa en lång debatt på nätet eller en lång instruktion, det går bara inte. Jag tappar hela tiden bort mig och får ideligen börja om från början. Till slut blir jag så frustrerad att jag lägger ner.
Tacka vet jag min skrivare som får jobba när jag via utbildningar och jobb fått långa artiklar och mail som ska läsas igenom. För får jag bara ut det på papper är det inga problem.
Men, det här har blivit ett stort problem för mig som alltid vill vara självständig. Jag har gått från Windows till Linux och är oerhört beroende av andra så fort jag antingen ska lägga till något eller uppdatera ett program. Då jag inte kan komma ihåg vad felmeddelanden säger är det ju svårt för någon att hjälpa mig i efterhand också.
Så, jag efterlyser nu en bra bok om Linux. Som jag kan sitta med i lugn och ro, spilla kaffe i och tumma på sidorna. Boken får mer än gärna innehålla grunderna så jag får lite förståelse för hur det är uppbyggt. Den behöver inte innehålla saker som hur man använder kalkylatorn och surfar säkert utan mer om olika kommandon, vad de betyder och när man ska använda Terminalen och när man ska använda Sofware center. Skicka mig INGA länkar till forum för som jag skrivit, det funkar inte...då lägger jag ner.
Jag är inte inne i Linux-tänket och det känns som om jag har tusen pusselbitar framför mig utan någon bild att gå efter, jag vill dock lära mig så säg inte "gå tillbaka till Windows".
Kram på er.
Och ni, om jag förkastar era förslag så ta det inte personligt. Kräsen som jag är så måste boken kännas "rätt" ;-)
Det här kan ju tyckas konstigt när jag är utbildad nätverkstekniker med certifieringar i ryggsäcken. Men om sanningen ska fram har jag via böcker fått läsa mig till min kunskap och därefter suttit och kladdat på papper för att få till det som andra får till genom en snabb blick på skärmen. Jag kan med andra ord inte följa en lång debatt på nätet eller en lång instruktion, det går bara inte. Jag tappar hela tiden bort mig och får ideligen börja om från början. Till slut blir jag så frustrerad att jag lägger ner.
Tacka vet jag min skrivare som får jobba när jag via utbildningar och jobb fått långa artiklar och mail som ska läsas igenom. För får jag bara ut det på papper är det inga problem.
Men, det här har blivit ett stort problem för mig som alltid vill vara självständig. Jag har gått från Windows till Linux och är oerhört beroende av andra så fort jag antingen ska lägga till något eller uppdatera ett program. Då jag inte kan komma ihåg vad felmeddelanden säger är det ju svårt för någon att hjälpa mig i efterhand också.
Så, jag efterlyser nu en bra bok om Linux. Som jag kan sitta med i lugn och ro, spilla kaffe i och tumma på sidorna. Boken får mer än gärna innehålla grunderna så jag får lite förståelse för hur det är uppbyggt. Den behöver inte innehålla saker som hur man använder kalkylatorn och surfar säkert utan mer om olika kommandon, vad de betyder och när man ska använda Terminalen och när man ska använda Sofware center. Skicka mig INGA länkar till forum för som jag skrivit, det funkar inte...då lägger jag ner.
Jag är inte inne i Linux-tänket och det känns som om jag har tusen pusselbitar framför mig utan någon bild att gå efter, jag vill dock lära mig så säg inte "gå tillbaka till Windows".
Kram på er.
Och ni, om jag förkastar era förslag så ta det inte personligt. Kräsen som jag är så måste boken kännas "rätt" ;-)
tisdag 16 mars 2010
Självkänsla vs självförtroende
Uppe och morgonbloggar igen ;-)
Nåja, man får vara glad att inläggen formulerar sig och tidpunkten är väl inte så viktig?
Jag kom att tänka på det här med självkänsla och självförtroende. Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende.
Men....vad nu? Hur hänger det ihop? Och är den kombinationen öht möjlig? Visst är den det. Om man som i mitt fall vet ganska bra vem man själv är så betyder ju inte det att självförtroendet är på topp, eller hur?!
Det här är ämnen som alltid har intresserat mig och när jag utbildade mig till Stress- och friskvårdsterapeut fick jag lära mig en hel del om ämnet, om mig själv och om andra.
Att verkligen titta sig själv i spegeln är inte alltid angenämt (och nu syftar jag inte på utseendet) men ack så nyttigt. Att lära sig hur man hanterar vissa situationer och kanske framför allt varför man agerar som man gör kan vara både skrämmande och intressant. Att vara medveten om att det jag bär med mig i min ryggsäck påverkar mitt tänk och mitt betéende är något vi inte får glömma.
Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende. Jag försöker att ständigt lyfta mitt självförtroende genom att tänka "jag är OK, du är OK" istället för "du är OK, jag är inte OK". Jag analyserar alltför mycket, MEN.....jag har blivit bättre. När jag känner att det är mig det är fel på i vissa situationer så försöker jag numer att lägga hela pusslet innan min hjärna har fått fram en hel analys, förut tog jag fem pusselbitar som kanske inte ens hörde till samma pussel och analyserade allt i molekyler. Även en gammal hund kan lära sig sitta.
Igår var jag låg, värsta bottennappet. Allt jag ville var att någon skulle bädda ner mig, ge mig en kopp thé och säga "jag finns här, oroa dig inte, imorgon känns det bättre". Ni vet, att få vara sådär liten som man ibland blir i den stora skrämmande världen......
Jag överlevde gårdagen och kände mig trots allt ganska nöjd med att jag faktiskt fått en del gjort (långt ifrån allt som finns på min att-göra lista, men det är en dag idag också) och när jag äntligen fick gå och lägga mig tittade jag på min Buddha-tavla och tänkte "jag är OK, du är OK"
Och visst får man räkna med en del vurpor här i livet, för när vi tänker efter så är det våra erfarenheter och motgångar som får oss att växa.
Nåja, man får vara glad att inläggen formulerar sig och tidpunkten är väl inte så viktig?
Jag kom att tänka på det här med självkänsla och självförtroende. Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende.
Men....vad nu? Hur hänger det ihop? Och är den kombinationen öht möjlig? Visst är den det. Om man som i mitt fall vet ganska bra vem man själv är så betyder ju inte det att självförtroendet är på topp, eller hur?!
Det här är ämnen som alltid har intresserat mig och när jag utbildade mig till Stress- och friskvårdsterapeut fick jag lära mig en hel del om ämnet, om mig själv och om andra.
Att verkligen titta sig själv i spegeln är inte alltid angenämt (och nu syftar jag inte på utseendet) men ack så nyttigt. Att lära sig hur man hanterar vissa situationer och kanske framför allt varför man agerar som man gör kan vara både skrämmande och intressant. Att vara medveten om att det jag bär med mig i min ryggsäck påverkar mitt tänk och mitt betéende är något vi inte får glömma.
Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende. Jag försöker att ständigt lyfta mitt självförtroende genom att tänka "jag är OK, du är OK" istället för "du är OK, jag är inte OK". Jag analyserar alltför mycket, MEN.....jag har blivit bättre. När jag känner att det är mig det är fel på i vissa situationer så försöker jag numer att lägga hela pusslet innan min hjärna har fått fram en hel analys, förut tog jag fem pusselbitar som kanske inte ens hörde till samma pussel och analyserade allt i molekyler. Även en gammal hund kan lära sig sitta.
Igår var jag låg, värsta bottennappet. Allt jag ville var att någon skulle bädda ner mig, ge mig en kopp thé och säga "jag finns här, oroa dig inte, imorgon känns det bättre". Ni vet, att få vara sådär liten som man ibland blir i den stora skrämmande världen......
Jag överlevde gårdagen och kände mig trots allt ganska nöjd med att jag faktiskt fått en del gjort (långt ifrån allt som finns på min att-göra lista, men det är en dag idag också) och när jag äntligen fick gå och lägga mig tittade jag på min Buddha-tavla och tänkte "jag är OK, du är OK"
Och visst får man räkna med en del vurpor här i livet, för när vi tänker efter så är det våra erfarenheter och motgångar som får oss att växa.
lördag 13 mars 2010
En ros är en ros?
Just nu läser jag Kurdo Baksis bok "Min vän Stieg Larsson" och jag fick en riktig tankeställare. Kurdo skriver i sin bok om hur han har delat ut rosor till kvinnor på den internationella kvinnodagen. För er som vill veta mer om denna dag, varför den uppkom och varför den fortfarande finns kvar råder jag att börja läsa här.
Det som fick mig att börja tänka till var när Kurdo skriver att han alltid kände sig så ambivalent när han stod där. Enligt Kurdo borde varje dag genomsyras av genusmedvetenhet och inte bara en dag om året. Han skriver vidare att de flesta blir glada av hans gest men att en del ändå tackar nej till en ros och han förstår det. En ros har ju trots allt taggarna utåt.
Och visst är det så, en ros har ju taggarna utåt. Istället för att ge bort rosor så kanske man ska ge dom till sig själv. Så man ibland får sig en tankeställare och börjar uppföra sig bättre. För om vi någonsin ska få till jämställdhet (nu menar jag inte bara mellan kvinnor och män, utan även mellan samhällsklyftor, kulturer, hudfärger mm mm mm) så måste vi alla hjälpas åt.
Köp en blodröd ros till dig själv idag! Om världen ska kunna bli bättre måste det ske vissa förändringar, varför inte börja med dig själv? Respektera andra för vad de är och försök inte ändra någon till vad du vill att de ska vara.
Det som fick mig att börja tänka till var när Kurdo skriver att han alltid kände sig så ambivalent när han stod där. Enligt Kurdo borde varje dag genomsyras av genusmedvetenhet och inte bara en dag om året. Han skriver vidare att de flesta blir glada av hans gest men att en del ändå tackar nej till en ros och han förstår det. En ros har ju trots allt taggarna utåt.
Och visst är det så, en ros har ju taggarna utåt. Istället för att ge bort rosor så kanske man ska ge dom till sig själv. Så man ibland får sig en tankeställare och börjar uppföra sig bättre. För om vi någonsin ska få till jämställdhet (nu menar jag inte bara mellan kvinnor och män, utan även mellan samhällsklyftor, kulturer, hudfärger mm mm mm) så måste vi alla hjälpas åt.
Köp en blodröd ros till dig själv idag! Om världen ska kunna bli bättre måste det ske vissa förändringar, varför inte börja med dig själv? Respektera andra för vad de är och försök inte ändra någon till vad du vill att de ska vara.
fredag 12 mars 2010
En veckas ledighet
Sist jag jobbade var förra torsdagen. Förra helgen hade jag semester och sen har jag haft några lediga dagar.
Så vad händer? Jojomensan, jag blir sjuk. Redan på fredagkvällen kände jag av något skumt men då jag lever efter "det går över" tänkte jag inte så mycket mer på det (om sanningen ska fram hade jag känt av något redan tidigare i veckan....)
I vilket fall, lördagen gick som en dans och det är väl inte så konstigt eftersom jag korkade upp redan kl 10 på morgonen och även fick till en liten dans på kvällskvisten. Söndagskvällen var hemsk och jag var på väg att kliva av bussen ett flertal gånger (har fortfarande svårt att acceptera att det ska ta sju timmar att ta sig från Stockholm till Torsby).
I tisdags bestämde jag mig dock för att ta tag i saken. Tid beställdes och jag gick och hämtade ett litet rör. Snabbtestet visade bara något förhöjda värden och därför skulle en odling göras. MEN....igår när jag vaknade kände jag att det här går inte längre. Var dock en duktig flicka och gick iväg med mitt rör till lab, för att sen knalla hem och ringa doktorn.
Jag fick behandling mot uvi på min 35-års dag!
Jag trodde om jag ska vara ärligt inte att det var uvi då jag inte kunde känna igen mig i dom symtom jag fann när jag sökte på nätet. Men alltid lär man sig något och jag hoppas verkligen att bakterieodlingen visar på det nu, så det inte är någon annan dret.
Doktorn skrev ut lite piller så jag klarar mig över helgen, jag blev väl ingen kul typ av dom precis men ack så trött....
Nu vill jag bara vara...
Så vad händer? Jojomensan, jag blir sjuk. Redan på fredagkvällen kände jag av något skumt men då jag lever efter "det går över" tänkte jag inte så mycket mer på det (om sanningen ska fram hade jag känt av något redan tidigare i veckan....)
I vilket fall, lördagen gick som en dans och det är väl inte så konstigt eftersom jag korkade upp redan kl 10 på morgonen och även fick till en liten dans på kvällskvisten. Söndagskvällen var hemsk och jag var på väg att kliva av bussen ett flertal gånger (har fortfarande svårt att acceptera att det ska ta sju timmar att ta sig från Stockholm till Torsby).
I tisdags bestämde jag mig dock för att ta tag i saken. Tid beställdes och jag gick och hämtade ett litet rör. Snabbtestet visade bara något förhöjda värden och därför skulle en odling göras. MEN....igår när jag vaknade kände jag att det här går inte längre. Var dock en duktig flicka och gick iväg med mitt rör till lab, för att sen knalla hem och ringa doktorn.
Jag fick behandling mot uvi på min 35-års dag!
Jag trodde om jag ska vara ärligt inte att det var uvi då jag inte kunde känna igen mig i dom symtom jag fann när jag sökte på nätet. Men alltid lär man sig något och jag hoppas verkligen att bakterieodlingen visar på det nu, så det inte är någon annan dret.
Doktorn skrev ut lite piller så jag klarar mig över helgen, jag blev väl ingen kul typ av dom precis men ack så trött....
Nu vill jag bara vara...
lördag 6 mars 2010
Och sen då?
Dagens datum är den 6:e mars, sportlovet är med andra ord över imorgon och med det kan man säga att det är vår. Eller?
Häromdagen filosoferade jag lite om när jag och B tältade. Första frostnatten i september drog vi iväg och hade jag vetat då att det skulle bli en lång och kall vinter hade jag kanske valt att tälta inne istället. Men nog om det, sånt kan man inte göra något åt så "I learned to like it".
I vilket fall, ska man summera vintern lite så kan jag ju konstatera att i stort sett alla människor jag vet om har gått och varit förkylda mest hela tiden. Detta fenomen får mig att tänka på svininfluensan. Vad hände egentligen med den?
Innan jag drog till Kina fylldes varenda löp av svininfluensa och vaccin. Folk tog vaccin till höger och vänster utan att egentligen veta vad de sprutade i kroppen. Hade jag tillhört någon riskgrupp hade jag tagit sprutan men inte när jag är helt frisk, mina barn tog heller inte sprutan då de är fullt friska. Jag tillhör heller inte gruppen som tog sprutan för att skydda de utsatta riskgrupperna för det argumentet köper jag inte.
HALLÅ! Om någon tillhör en riskgrupp och tar sitt vaccin så ska väl den vara skyddad? Eller? Varför ska då hela svenska befolkningen skrämmas upp för att ta ett vaccin mot en influensa som inte är farligare än någon annan influensa? Visst, jag är medveten om att hela svininfluensans förlopp har varit snabbare än någon annan influensa men då blir man ju friskare fortare, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vet ni vad jag tror?
Kommer ni ihåg "föggelinfluensan"? Kommer ni ihåg hysterin som var då om att inte hela svenska befolkningen fick vaccin? Endast de som tillhörde riskgrupper och de som jobbade inom vad myndigheter ansåg vara prioriterade grupper. Vilket ramaskri det blev! Varför får han vaccin och inte jag?
I vilket fall, nu ville myndigheterna ha ryggen fri och köpte därför in 18 miljoner doser vaccin. Så visade det sig att svenska befolkningen inte var så villiga att ta sina gratis doser (gratis är inte alltid gott). Så vad händer? Självklart kommer media in och spelar en viktig roll i det här, varje löp fylls av hur "farlig" den nya ifnluensan är och hur många som avlidit. Om själva dödsorsaken var svininfluensan visste de inte när löpets skrev för det hade inte konstaterats.
Är det någon som vet hur många som drabbades av svininfluensan? Är det någon som kan få fram siffror på hur många som avled av själva svininfluensan?
Nä, jag är mycket skeptisk till vad journalister skriver och när något blir uppblåst så är det oftast nyhetstorka. Varför blev det annars helt tyst om svininfluensan när det visade sig att Tiger Woods hade varit ute och slarvat? Tidningar vill sälja lösnummer och lättaste sättet att göra det är att ge svenska befolkningen skrämselhicka!
Jag skulle vilja att vi tänker till lite själva innan vi låter någon annan bestämma vad vi ska göra och för vem vi egentligen gör det....
Häromdagen filosoferade jag lite om när jag och B tältade. Första frostnatten i september drog vi iväg och hade jag vetat då att det skulle bli en lång och kall vinter hade jag kanske valt att tälta inne istället. Men nog om det, sånt kan man inte göra något åt så "I learned to like it".
I vilket fall, ska man summera vintern lite så kan jag ju konstatera att i stort sett alla människor jag vet om har gått och varit förkylda mest hela tiden. Detta fenomen får mig att tänka på svininfluensan. Vad hände egentligen med den?
Innan jag drog till Kina fylldes varenda löp av svininfluensa och vaccin. Folk tog vaccin till höger och vänster utan att egentligen veta vad de sprutade i kroppen. Hade jag tillhört någon riskgrupp hade jag tagit sprutan men inte när jag är helt frisk, mina barn tog heller inte sprutan då de är fullt friska. Jag tillhör heller inte gruppen som tog sprutan för att skydda de utsatta riskgrupperna för det argumentet köper jag inte.
HALLÅ! Om någon tillhör en riskgrupp och tar sitt vaccin så ska väl den vara skyddad? Eller? Varför ska då hela svenska befolkningen skrämmas upp för att ta ett vaccin mot en influensa som inte är farligare än någon annan influensa? Visst, jag är medveten om att hela svininfluensans förlopp har varit snabbare än någon annan influensa men då blir man ju friskare fortare, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vet ni vad jag tror?
Kommer ni ihåg "föggelinfluensan"? Kommer ni ihåg hysterin som var då om att inte hela svenska befolkningen fick vaccin? Endast de som tillhörde riskgrupper och de som jobbade inom vad myndigheter ansåg vara prioriterade grupper. Vilket ramaskri det blev! Varför får han vaccin och inte jag?
I vilket fall, nu ville myndigheterna ha ryggen fri och köpte därför in 18 miljoner doser vaccin. Så visade det sig att svenska befolkningen inte var så villiga att ta sina gratis doser (gratis är inte alltid gott). Så vad händer? Självklart kommer media in och spelar en viktig roll i det här, varje löp fylls av hur "farlig" den nya ifnluensan är och hur många som avlidit. Om själva dödsorsaken var svininfluensan visste de inte när löpets skrev för det hade inte konstaterats.
Är det någon som vet hur många som drabbades av svininfluensan? Är det någon som kan få fram siffror på hur många som avled av själva svininfluensan?
Nä, jag är mycket skeptisk till vad journalister skriver och när något blir uppblåst så är det oftast nyhetstorka. Varför blev det annars helt tyst om svininfluensan när det visade sig att Tiger Woods hade varit ute och slarvat? Tidningar vill sälja lösnummer och lättaste sättet att göra det är att ge svenska befolkningen skrämselhicka!
Jag skulle vilja att vi tänker till lite själva innan vi låter någon annan bestämma vad vi ska göra och för vem vi egentligen gör det....
torsdag 4 mars 2010
Skepp ohoj
Jag ska åka båt under helgen och om sanningen ska fram (och fram kommer den alltid) så är jag lite nervös.
Jag är inte nervös för att Cinderella ska sjunka för gör den det så gör den och då var det meningen så....
...jag är nervös för att jag kommer få psykbryt!
Jag ska nämligen på Ultimate Country Cruise. Ja, du läste rätt! Oh my, var ska detta sluta. Om det ändå hade varit Das Boot eller Monday Bar.
Om du ska med båten och ser någon desperat svartklädd som hinkar i sig vin och är på väg till livbåtarna är det troligtvis jag. Och här kom plötsligt en scen ur hajen och flimrade förbi, ni vet den där de sitter skitfulla och sjunger "show me the way to go home".....
Nästa gång det är prat om musikupplevelse är det väl ändå min tur att välja!
Jag är inte nervös för att Cinderella ska sjunka för gör den det så gör den och då var det meningen så....
...jag är nervös för att jag kommer få psykbryt!
Jag ska nämligen på Ultimate Country Cruise. Ja, du läste rätt! Oh my, var ska detta sluta. Om det ändå hade varit Das Boot eller Monday Bar.
Om du ska med båten och ser någon desperat svartklädd som hinkar i sig vin och är på väg till livbåtarna är det troligtvis jag. Och här kom plötsligt en scen ur hajen och flimrade förbi, ni vet den där de sitter skitfulla och sjunger "show me the way to go home".....
Nästa gång det är prat om musikupplevelse är det väl ändå min tur att välja!
söndag 28 februari 2010
I filmens värld
Det är sällan jag sitter och slötittar på TV även om det ibland händer någon kväll på jobbet. Jag gillar däremot att se på film men jag har ett problem. Eller....problem och problem.
Såhär är det. Jag kommer i stort sett aldrig ihåg filmer, dvs jag kommer inte ihåg om jag har sett en specifik film och har jag sett den så kommer jag inte ihåg handlingen. Det är inte det att jag ogillar att se på film men det vill liksom inte fastna. Senast i fredags hände det här fenomenet. Jag och mannen jag älskar hade enats om att vi skulle se "The number 23". Två minuter in i filmen erkänner jag att jag känner igen den....och jo, visst var det så att hon hade sett den. Nu gör det ju inte så mycket om det visar sig att jag har sett filmen för jag kommer ju ändå inte ihåg handlingen eller hur det slutar. Vilket i sig är rätt så bra då jag ju kan se en film om och om igen utan att tycka det är trist för att jag redan har sett den.
Vad beror det här på? Ska det vara så svårt att komma ihåg att man faktiskt har sett en film. På rak arm kanske det är 10 filmer jag kan säga med 100% säkerhet att jag har sett. Och av dom filmerna är det inte många jag kan återberätta handling och slut.
MEN....säg en bok och jag kommer ihåg 95% av de jag har läst. Många kan jag återberätta och tom komma ihåg slutet. Kan det vara så att det ger mig så mycket mer när jag själv får fantisera om hur personerna och världen de lever i ser ut. På en film är ju allt serverat och jag behöver inte tänka så mycket själv. Bilderna bara flimrar förbi och jag behöver ju bara sitta och passivt titta på. Eller beror det på mina fantasier om skådisarna? Är det därför jag sover så gott till en film?
Såhär är det. Jag kommer i stort sett aldrig ihåg filmer, dvs jag kommer inte ihåg om jag har sett en specifik film och har jag sett den så kommer jag inte ihåg handlingen. Det är inte det att jag ogillar att se på film men det vill liksom inte fastna. Senast i fredags hände det här fenomenet. Jag och mannen jag älskar hade enats om att vi skulle se "The number 23". Två minuter in i filmen erkänner jag att jag känner igen den....och jo, visst var det så att hon hade sett den. Nu gör det ju inte så mycket om det visar sig att jag har sett filmen för jag kommer ju ändå inte ihåg handlingen eller hur det slutar. Vilket i sig är rätt så bra då jag ju kan se en film om och om igen utan att tycka det är trist för att jag redan har sett den.
Vad beror det här på? Ska det vara så svårt att komma ihåg att man faktiskt har sett en film. På rak arm kanske det är 10 filmer jag kan säga med 100% säkerhet att jag har sett. Och av dom filmerna är det inte många jag kan återberätta handling och slut.
MEN....säg en bok och jag kommer ihåg 95% av de jag har läst. Många kan jag återberätta och tom komma ihåg slutet. Kan det vara så att det ger mig så mycket mer när jag själv får fantisera om hur personerna och världen de lever i ser ut. På en film är ju allt serverat och jag behöver inte tänka så mycket själv. Bilderna bara flimrar förbi och jag behöver ju bara sitta och passivt titta på. Eller beror det på mina fantasier om skådisarna? Är det därför jag sover så gott till en film?
tisdag 23 februari 2010
Boktips
Jag har under de senaste månaderna varit inne i en liten läsperiod. Den här gången har det varit böcker som verkligen har gett mig något, böcker jag helt plötsligt har fått stanna till mitt uppe i läsningen och tänkt "ja jävlars, så är det ju". Dvs jag har inte bara läst fiktiva romaner.....
Första boken jag vill tipsa om är en bok jag hittade på ett vandrarhem i Kina. det var Mitch Alboms bok "Tuesdays with Morie". Den här boken omskrivs som en kulturkrock med döden och jag kan inte göra annat än hålla med. Kortfattat kan jag säga att boken handlar om författaren själv och hans lärare som har fått ALS. Läs den! Den är inte lika berörande ur sjukdomsperspektiv som Ulla-Carin Lindquist "Ro utan åror" men den innehåller så mycket som egentligen borde vara självklart men som väldigt få ser som självklart. Mitch har även skrivit boken "Fem personer du möter i himlen" som också är klart läsvärd.
Andra boken i min tipslista är Paulo Coelhos bok "Alkemisten". Denna bok handlar om att man ska följa sina drömmar och pröva sin lycka. Pojken som boken handlar om råkar ut för diverse motgångar på sin väg att följa sin dröm men dessa motgångar leder honom närmare drömmen. "Alkemistens" ursprung är egentligen en judisk berättelse om att inse vad man redan har är den största rikedomen. Hur många tänker egentligen så? Jag själv kan erkänna att jag ofta går runt och tänker "om jag hade det så skulle....." Tack Erik för tipset!
Den tredje boken jag läst är Anna Bornsteins "Dalai Lama och den buddhistiska vägen". Nu tänker jag inte gå in så mycket på denna bok då den egentligen tillhör kategorin kurslitteratur (även om jag gillar att läsa sånt ibland) MEN.....
...dessa tre böcker har en sak gemensamt. De bär alla indirekt på ett budskap om att vi alla bär det vi strävar efter inom oss, dvs lycka och ett meningsfullt liv. Om vi letar inom oss själva och lär oss mer om oss själva så kan vi också definiera vad vår egen lycka är. Dagens samhälle går ju ut med budskapet ju fler prylar desto bättre? Ju fläskigare hemmabioanläggning desto lyckligare är vi? Köper jag en ny bil kommer jag bli mycket lyckligare? Förra årets julklapp blev spikmattan, detta tycker jag säger lite om hur vi människor egentligen mår.
Hur många kan egentligen säga att just i det här tillståndet är jag som mest lycklig. Hur många kan sätta ord på sin egen lycka?
Ta dig tid att göra det du vill i livet, och uppskatta allt du gör!
Första boken jag vill tipsa om är en bok jag hittade på ett vandrarhem i Kina. det var Mitch Alboms bok "Tuesdays with Morie". Den här boken omskrivs som en kulturkrock med döden och jag kan inte göra annat än hålla med. Kortfattat kan jag säga att boken handlar om författaren själv och hans lärare som har fått ALS. Läs den! Den är inte lika berörande ur sjukdomsperspektiv som Ulla-Carin Lindquist "Ro utan åror" men den innehåller så mycket som egentligen borde vara självklart men som väldigt få ser som självklart. Mitch har även skrivit boken "Fem personer du möter i himlen" som också är klart läsvärd.
Andra boken i min tipslista är Paulo Coelhos bok "Alkemisten". Denna bok handlar om att man ska följa sina drömmar och pröva sin lycka. Pojken som boken handlar om råkar ut för diverse motgångar på sin väg att följa sin dröm men dessa motgångar leder honom närmare drömmen. "Alkemistens" ursprung är egentligen en judisk berättelse om att inse vad man redan har är den största rikedomen. Hur många tänker egentligen så? Jag själv kan erkänna att jag ofta går runt och tänker "om jag hade det så skulle....." Tack Erik för tipset!
Den tredje boken jag läst är Anna Bornsteins "Dalai Lama och den buddhistiska vägen". Nu tänker jag inte gå in så mycket på denna bok då den egentligen tillhör kategorin kurslitteratur (även om jag gillar att läsa sånt ibland) MEN.....
...dessa tre böcker har en sak gemensamt. De bär alla indirekt på ett budskap om att vi alla bär det vi strävar efter inom oss, dvs lycka och ett meningsfullt liv. Om vi letar inom oss själva och lär oss mer om oss själva så kan vi också definiera vad vår egen lycka är. Dagens samhälle går ju ut med budskapet ju fler prylar desto bättre? Ju fläskigare hemmabioanläggning desto lyckligare är vi? Köper jag en ny bil kommer jag bli mycket lyckligare? Förra årets julklapp blev spikmattan, detta tycker jag säger lite om hur vi människor egentligen mår.
Hur många kan egentligen säga att just i det här tillståndet är jag som mest lycklig. Hur många kan sätta ord på sin egen lycka?
Ta dig tid att göra det du vill i livet, och uppskatta allt du gör!
söndag 14 februari 2010
Valentines day
Ja jag vet att jag lovade skriva om några böcker som berört mig, men här kommer annat som berör mig.
Idag är det alla hjärtans dag. Jag skulle vilja uppmana er att ta hand om de som betyder något för man vet aldrig hur länge man får ha dom.
Anledningen till den här uppmaningen är att jag chattade med en mycket god vän igår. Han satt och läste om Bo Holmberg. Nu har jag också läst en del artiklar och blivit berörd.
Så.....visa de du älskar att du gör det, helt plötsligt händer det ofattbara och då är det för sent att ångra det man inte gjorde. Bry dig om nu och inte när det är borta.
Love
Idag är det alla hjärtans dag. Jag skulle vilja uppmana er att ta hand om de som betyder något för man vet aldrig hur länge man får ha dom.
Anledningen till den här uppmaningen är att jag chattade med en mycket god vän igår. Han satt och läste om Bo Holmberg. Nu har jag också läst en del artiklar och blivit berörd.
Så.....visa de du älskar att du gör det, helt plötsligt händer det ofattbara och då är det för sent att ångra det man inte gjorde. Bry dig om nu och inte när det är borta.
Love
fredag 5 februari 2010
Näpp
Jag har inte lagt ner. Är mycket medveten om att det var länge sen jag bloggade. MEN....det har varit extremt mycket överallt den senaste tiden så inläggen vill liksom inte formulera sig själv i skallen.
Hörs lite senare
Kramen bananen
Hörs lite senare
Kramen bananen
tisdag 19 januari 2010
Läslust
Min äldste son har utvecklats till att bli en mycket klok ung man. Han har till min stora glädje ärvt sin mors läslust. Detta är jag extra glad åt då han vid 2½ års ålder inte sa många ord och blev remitterad till logoped. Orden ville liksom inte komma ur honom och jag började oroa mig för dyslexi. Inte för att det är något allvarligt att oroa sig för men vårt samhälle är ju iaf uppbyggt på det sättet att man i mångt och mycket får söka information själv om man ska få reda på något.
MEN, för cirka ett år sen så hände något. Helt plötsligt började han intressera sig för vad det stod på mjölkpaket och vägskyltar. Så en kväll sa han "mamma, ikväll behöver du inte läsa för mig för jag kan själv". Och det kunde han! Jag stod utanför hans rum och hörde hur han läste, ord för ord, sida för sida. Det bara rann ur honom (och ja, några tårar rann nog från mina ögon också).
Sen dess har han plöjt många böcker och har nu upptäckt att biblioteket är en bra uppfinning. Just nu är det LasseMajas Detektivbyrå som gäller men jag läser högt för alla tre barnen ur "Hotell gyllene knorren".
Det som är extra spännande är att han verkligen vill förstå allt han läser och kommer då med diverse frågor till mig. Igår kväll kom han ner till mig och ville veta vad avstånd är. När jag förklarat så han förstod var det en mycket lycklig kille som tassade upp till sitt rum igen. Andra ord han funderat på är; bevilja, avslå, reception, orre och för att inte tala om när han kom och undrade vad en k** är.
Nästa inlägg kommer handla om några böcker jag läst sista tiden och som verkligen har berört mig....
MEN, för cirka ett år sen så hände något. Helt plötsligt började han intressera sig för vad det stod på mjölkpaket och vägskyltar. Så en kväll sa han "mamma, ikväll behöver du inte läsa för mig för jag kan själv". Och det kunde han! Jag stod utanför hans rum och hörde hur han läste, ord för ord, sida för sida. Det bara rann ur honom (och ja, några tårar rann nog från mina ögon också).
Sen dess har han plöjt många böcker och har nu upptäckt att biblioteket är en bra uppfinning. Just nu är det LasseMajas Detektivbyrå som gäller men jag läser högt för alla tre barnen ur "Hotell gyllene knorren".
Det som är extra spännande är att han verkligen vill förstå allt han läser och kommer då med diverse frågor till mig. Igår kväll kom han ner till mig och ville veta vad avstånd är. När jag förklarat så han förstod var det en mycket lycklig kille som tassade upp till sitt rum igen. Andra ord han funderat på är; bevilja, avslå, reception, orre och för att inte tala om när han kom och undrade vad en k** är.
Nästa inlägg kommer handla om några böcker jag läst sista tiden och som verkligen har berört mig....
onsdag 13 januari 2010
Sjukvård kontra friskvård
Jag har de senaste dagarna gått och funderat mycket på varför de flesta är så inriktade på sjukvård istället för friskvård.
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
fredag 8 januari 2010
Två egenskaper jag vill ge alla politiker
Det finns två egenskaper som gör att människor växer i mina ögon. Det är inte bara politiker jag skulle vilja ge dessa egenskaper till, alla kan få en liten dos...
Den ena egenskapen är ärlighet. Att våga stå för vad man tycker och känner istället för att slingra sig undan med en "nödlögn". Ärligt, vem gör man en tjänst med en lögn? Nu menar jag naturligtvis inte att "små vita" är helt förbjudet, men det beror helt på i vilket sammanhang.
Ibland kan sanningen rent ut sagt svida men hellre hör jag det från den människan den gäller än "nere på stan". Det finns ett uttryck "såra mig hellre med en sanning än en lögn, sanningen gör ont en kort stund - lögnen hela livet" hur rätt är inte detta?!
Den andra egenskapen är att kunna stå för sina fel och brister, för vi har dom alla. My gadd, jag skulle kunna rada upp mångder med brister jag har (men varför hänga ut sig så?).
Det finns de som aldrig kan stå för att de gör fel utan ständigt kommer med undanflykter "så har inte jag gjort, det måste vara någon annan" eller "nu fungerar det minsann, det gjorde det inte igår, vad har du ändrat?". Istället för att helt enkelt säga "oj, här måste jag ha gjort fel, tack för att du påpekade det" eller "det här kan inte jag, kan du visa mig hur man gör?"
Folk(?) som aldrig kan erkänna sina fel blir väldigt snabbt impopulära överallt de visar sig och att lita på dessa människor är iaf för mig väldigt svårt. Det känns som om man vilket ögonblick som helst kan ha en kniv i ryggen.
Visa lite stake och våga stå för vad du tänker, tycker och dina ageranden. Om alla gjorde det skulle vi leva i en mycket bättre värld.
Den ena egenskapen är ärlighet. Att våga stå för vad man tycker och känner istället för att slingra sig undan med en "nödlögn". Ärligt, vem gör man en tjänst med en lögn? Nu menar jag naturligtvis inte att "små vita" är helt förbjudet, men det beror helt på i vilket sammanhang.
Ibland kan sanningen rent ut sagt svida men hellre hör jag det från den människan den gäller än "nere på stan". Det finns ett uttryck "såra mig hellre med en sanning än en lögn, sanningen gör ont en kort stund - lögnen hela livet" hur rätt är inte detta?!
Den andra egenskapen är att kunna stå för sina fel och brister, för vi har dom alla. My gadd, jag skulle kunna rada upp mångder med brister jag har (men varför hänga ut sig så?).
Det finns de som aldrig kan stå för att de gör fel utan ständigt kommer med undanflykter "så har inte jag gjort, det måste vara någon annan" eller "nu fungerar det minsann, det gjorde det inte igår, vad har du ändrat?". Istället för att helt enkelt säga "oj, här måste jag ha gjort fel, tack för att du påpekade det" eller "det här kan inte jag, kan du visa mig hur man gör?"
Folk(?) som aldrig kan erkänna sina fel blir väldigt snabbt impopulära överallt de visar sig och att lita på dessa människor är iaf för mig väldigt svårt. Det känns som om man vilket ögonblick som helst kan ha en kniv i ryggen.
Visa lite stake och våga stå för vad du tänker, tycker och dina ageranden. Om alla gjorde det skulle vi leva i en mycket bättre värld.
tisdag 5 januari 2010
Saker man kan göra när man har tråkigt
I lördags kväll hade jag tråkigt. Det är inte ofta jag har tråkigt då mitt liv oftast är fyllt med saker och de stunder det inte är fyllt med saker kan jag njuta av att bara ta det lugnt.
Men...i lördags kväll hade jag alltså genuint tråkigt. Mannen vid min sida föreslog en film men nää det var jag inte alls pigg på. Så vad händer?
Jag sitter och facebookar och leker lite med tanken "hur ser det där satans farmville ut som alla verkar hålla på med?"
Tänkt och gjort, jag godkände applikationen och skaffade en egen farm. Jag sådde och grejade medan mannen vid min sida spelade wow och skrattade åt mig (jag skrattade faktiskt lite åt mig själv om jag ska vara ärlig). Efter en liten stund så hade jag grannar också och en del grödor var dags att skörda, med andra ord så var det dags att så igen. För att inte tala om vad mycket jag gödslade åt andra :-D
Efter några timmar orkade jag dock slita mig från det spännande spelet och gick och la mig.....
...bara för att på söndag morgon upptäcka att de jordgubbar jag sått hade gått åt skogen under natten - hur skulle jag kunna veta att de måste skördas så snabbt?
I skrivande stund är farmen i full gång, jag leker lite arkitekt i skallen och vet precis hur det kommer att se ut när jag samlat ihop några miljoner. I skrivande stund har jag även fått ihop en liten djursamling, bl a en grön kalv, ett gäng hönor och en tjur som verkar vilja ha lammkött.
Jag kan väl bara säga att jag föll för grupptrycket och gjorde som över 73 miljoner andra har gjort, jag bytte karriär och blev bonde. Nu ska jag öka på mina erfarenhetspoäng genom att hoppa i mitt lila hö, samla hästhår, odla ris och gosa med geten.
So long
Men...i lördags kväll hade jag alltså genuint tråkigt. Mannen vid min sida föreslog en film men nää det var jag inte alls pigg på. Så vad händer?
Jag sitter och facebookar och leker lite med tanken "hur ser det där satans farmville ut som alla verkar hålla på med?"
Tänkt och gjort, jag godkände applikationen och skaffade en egen farm. Jag sådde och grejade medan mannen vid min sida spelade wow och skrattade åt mig (jag skrattade faktiskt lite åt mig själv om jag ska vara ärlig). Efter en liten stund så hade jag grannar också och en del grödor var dags att skörda, med andra ord så var det dags att så igen. För att inte tala om vad mycket jag gödslade åt andra :-D
Efter några timmar orkade jag dock slita mig från det spännande spelet och gick och la mig.....
...bara för att på söndag morgon upptäcka att de jordgubbar jag sått hade gått åt skogen under natten - hur skulle jag kunna veta att de måste skördas så snabbt?
I skrivande stund är farmen i full gång, jag leker lite arkitekt i skallen och vet precis hur det kommer att se ut när jag samlat ihop några miljoner. I skrivande stund har jag även fått ihop en liten djursamling, bl a en grön kalv, ett gäng hönor och en tjur som verkar vilja ha lammkött.
Jag kan väl bara säga att jag föll för grupptrycket och gjorde som över 73 miljoner andra har gjort, jag bytte karriär och blev bonde. Nu ska jag öka på mina erfarenhetspoäng genom att hoppa i mitt lila hö, samla hästhår, odla ris och gosa med geten.
So long
lördag 2 januari 2010
Årskrönika
Eller nä, ingen årskrönika bara en liten summering.
2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)
2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.
2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".
2009 var året jag såg Uffe i LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.
2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).
2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....
Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?
Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.
2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)
2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.
2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".
2009 var året jag såg Uffe i LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.
2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).
2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....
Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?
Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
