En ros är en ros?

Just nu läser jag Kurdo Baksis bok "Min vän Stieg Larsson" och jag fick en riktig tankeställare. Kurdo skriver i sin bok om hur han har delat ut rosor till kvinnor på den internationella kvinnodagen. För er som vill veta mer om denna dag, varför den uppkom och varför den fortfarande finns kvar råder jag att börja läsa här.

Det som fick mig att börja tänka till var när Kurdo skriver att han alltid kände sig så ambivalent när han stod där. Enligt Kurdo borde varje dag genomsyras av genusmedvetenhet och inte bara en dag om året. Han skriver vidare att de flesta blir glada av hans gest men att en del ändå tackar nej till en ros och han förstår det. En ros har ju trots allt taggarna utåt.

Och visst är det så, en ros har ju taggarna utåt. Istället för att ge bort rosor så kanske man ska ge dom till sig själv. Så man ibland får sig en tankeställare och börjar uppföra sig bättre. För om vi någonsin ska få till jämställdhet (nu menar jag inte bara mellan kvinnor och män, utan även mellan samhällsklyftor, kulturer, hudfärger mm mm mm) så måste vi alla hjälpas åt.



Köp en blodröd ros till dig själv idag! Om världen ska kunna bli bättre måste det ske vissa förändringar, varför inte börja med dig själv? Respektera andra för vad de är och försök inte ändra någon till vad du vill att de ska vara.

En veckas ledighet

Sist jag jobbade var förra torsdagen. Förra helgen hade jag semester och sen har jag haft några lediga dagar.

Så vad händer? Jojomensan, jag blir sjuk. Redan på fredagkvällen kände jag av något skumt men då jag lever efter "det går över" tänkte jag inte så mycket mer på det (om sanningen ska fram hade jag känt av något redan tidigare i veckan....)

I vilket fall, lördagen gick som en dans och det är väl inte så konstigt eftersom jag korkade upp redan kl 10 på morgonen och även fick till en liten dans på kvällskvisten. Söndagskvällen var hemsk och jag var på väg att kliva av bussen ett flertal gånger (har fortfarande svårt att acceptera att det ska ta sju timmar att ta sig från Stockholm till Torsby).

I tisdags bestämde jag mig dock för att ta tag i saken. Tid beställdes och jag gick och hämtade ett litet rör. Snabbtestet visade bara något förhöjda värden och därför skulle en odling göras. MEN....igår när jag vaknade kände jag att det här går inte längre. Var dock en duktig flicka och gick iväg med mitt rör till lab, för att sen knalla hem och ringa doktorn.

Jag fick behandling mot uvi på min 35-års dag!

Jag trodde om jag ska vara ärligt inte att det var uvi då jag inte kunde känna igen mig i dom symtom jag fann när jag sökte på nätet. Men alltid lär man sig något och jag hoppas verkligen att bakterieodlingen visar på det nu, så det inte är någon annan dret.

Doktorn skrev ut lite piller så jag klarar mig över helgen, jag blev väl ingen kul typ av dom precis men ack så trött....

Nu vill jag bara vara...