Crash, boom, bang

Den här helgen har i stort sett varit som en bal på slottet. Spenderat tid med älskade, och vi har inte gjort ett dugg som kan läggas i kategorin "måsten". Tog en tur till Aspyhyttan på lördag kväll och fotade lite (är grymt nyfiken på att se dessa kort...) annars har vi bara varit.

Idag åkte hjärtat hem och jag kände mig full av energi. Tog tag i tvätt och grejade, satt och filosoferade lite och körde igenom ett yogapass (blivit stel på sistone). Så tittade jag mig omkring och såg alla kartonger. Kartonger som ska fyllas med saker, saker som sen ska tas kort på och ut på Tradera.

Tänkt och gjort. Jag tog tag i röran, dvs jag brötade upp skiten igen (där den ursprungligen kom ifrån men som burits ner i väntan på....tja...energi kanske). Tog kort, packade ner i kartonger och ställde mig på vågen för att få vikt på det (underlättar ju när frakten ska beräknas), för att sen bära ner det igen.

Allt flöt som det skulle tills det var dags för sista vändan. För att spara lite tid och energi så bar jag ju så många kartonger som möjligt åt gången, vilket jag nu ångrar bittert. När det var dags för sista vändan (ironiskt, ja, jag vet) la jag mig raklång i trappan. Slog i ryggen och skrek som en gris.

Nu har det gått några timmar och det värker som jag vet inte vad. Smärtan kommer från det ställe jag skadade vid en krock för snart två år sen, då var det bara mjukdelar som fått sig en törn så det är nog ingen större fara (hoppas jag).

Nu har jag bäddat ner mig och här lär jag nog ligga. Om ni försöker få tag på mig och jag inte svarar beror det endast på att jag för tillfället inte når telefonen och jag rör mig i snigelfart.

Thank you piratebay

Socker

Nu kommer ett sånt dötråkigt inlägg men...

Jag måste ju bara få berätta lite om hur "duktig" jag är. Förra veckan ställde jag mig ju på vågen och upptäckte att den plussat på lite. Inte så mycket men tillräckligt för att sänka mig för en kväll, kände mig ful, fet och värdelös.

Mitt i detta elände bestämde jag mig för att nu får det ta mig fan vara bra, nu blir det slut på sockret för fröken Emanuelsson. Och så är det, jag är inne på nionde dagen utan socker i form av godis, glass, kakor mm. Inte slarvat en enda gång.

Det är ganska fascinerande egentligen, för nu är det värsta suget borta och jag vet vad det beror på. Signalerna i hjärnan blir svagare för varje dag, signalerna som signalerar att jag behöver godis.

Jag har en bok här hemma, sockerberoende - söt fantasi eller bitter verklighet. Jag rekommenderar alla att läsa den. Socker är en drog som är starkt beroendeframkallande, vissa påstår att det är värre än heroin, men hur många törs egentligen erkänna att de är sockerberoende? Jag erkänner direkt att jag är det och min enda lösning är att kapa bandet helt till godiset, att unna mig en påse på fredag eller lördag funkar inte för då går signalerna igång och jag är tillbaka på ruta ett.

För att riktigt tala om hur hårt jag håller på det här nu så har jag även sagt upp mitt förhållande till kolhydrater, dvs jag äter inte pasta, ris, bröd, potatis vid varje måltid (någon gång i veckan kanske). Egentligen har jag levt efter den modellen i drygt tre år men det händer att jag faller tillbaka och då känner jag direkt i kroppen hur dåligt det är för mig. Blodsockret åker berg-och-dalbana och suget efter de tomma kalorierna blir bara värre och värre.

Jag kan ju tillägga att jag för länge sen slopat allt vad light heter också, socker i form av E-nummer tittar jag inte ens på. Jag bär inte hem mat i form av vatten heller, det får jag mycket billigare direkt ur kranen.



Fram för mer äkta mat. Förr bestod potatismos av, potatis, smör, mjölk/grädde och salt, idag bestär Felix "potatismos" av: Torkad potatis (89%), mjölkpulver, salt, vegetabiliskt fett, svartpepparextrakt, smörarom, stabiliseringsmedel (vegetabilisk monoglycerid, E450) och antioxidationsmedel (askorbinsyra, E223, E304). Det är ändå Felix som har "bra" färdigmat, annan törs jag inte ens kolla på.....

Så programmet på TV3 "du är vad du äter" är ganska tänkvärt. Kolla vad produkten innehåller innan du stoppar ner den i kundvagnen. Ju "äktare" mat du äter desto mer näring får du i dig och du håller dig mätt längre

Balansera?

Är det någon som vill adoptera mig? 35 år är jag och jag kräver för tillfället inte så mycket, vill helst bara ligga och sova och läsa bok. Tja, lite mat kräver jag väl ibland....

Dagens ironiska:



JAG HAR LÄNGTAT SÅ MYCKET PÅ JUST DEN HÄR DAGEN - NOT!!!!!

Dagens insikt:



Jag behöver en boxningsboll

Dagens ah vad jag behöver komma bort:



Dvs strutta runt i bara kjol och bikiniöverdel. Fixa lite snygga rasta och ligga på beachen och bara vara

Dagens lögn:



Så sliten som jag är nu kan jag aldrig komma ihåg att jag varit. Skulle ha kunnat börja mitt andra jobb förra veckan då jag efter sju svåra år fick mitt bredband att fungera. Men att ge sig in i något mer just nu vore som att skriva på ett avtal för kollektivt självmord (vilken iofs är en mycket bra bok).

Jag gör vad jag kan för att balansera och hoppas att stormen lägger sig snart.



Just nu lever jag på hoppet om att "om vi alla tar i...." så kommer det att lösa sig



Och fram till dess hämtar jag lite kraft i musiken...och gör mitt bästa för att balansera



för ja, jag är faktiskt "mad as hell" på vissa saker samtidigt som jag inte har tid att "go round and round and round"

Valborg

Sitter och känner mig en aningens ambivalent. För många är Valborg en högtid att fira men att fira känns numera lite fel.

Mina tankar går onekligen till Micke och Tompas familjer som drabbades av det ofattbara.



Ta hand om det som betyder något <3

Hela livet var ett disco?

Jag vet inte om jag gör fel men jag siktar alltid mot stjärnorna. Detta innebär att jag i den bästa av världar handlar någonstans bland trädtopparna. Men man måste väl våga och sikta högt för att vinna eller?

I min strävan att nå stjärnorna försöker jag dessutom att se saker och ting från flera vinklar. Jag älskar att sitta och filosofera över något, komma på en sak som känns rätt att grotta ner mig i sen söka information från flera olika synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan är ord som kan fånga mig i en diskussion....

Just nu är hela mitt liv ett disco!!!!

Eller, nä, nu ljög jag. Större röra har jag väl aldrig varit med om. Brukar skoja med min älskade om det här, att i den här röran som ska kallas för livet så är jag ändå glad och lycklig. För så är det, vårt liv är enormt rörigt.

Den här helgen sorterar jag i högen extrema helger som jag helst undviker. Jag är ju ingen storhelgsmänniska och ogillar när folk drar i mig "bara för att det alltid har varit så". Vi har stressat runt med barn och ätit mat både här och där. Jag kan inte tala för Nicklas men själv hade jag helst velat stänga av allt och bara varit med varandra och barnen.

Summa summarum: ibland känns det som ett steg fram, två åt sidan, fem bakåt och en halv vurpa på det. En dörr som öppnas på glänt för att sen brutalt stängas igen. Det är livet! Nästa dans kanske går bättre och nästa dörr du öppnar kanske döljer något underbart. Lyssna på människor och fokusera, tänk om och tänk rätt. Vad du än gör så glöm inte bort vem du själv är. Finn vem du är och vad du vill göra, sök, sök, sök. Grotta, grubbla, skratta, gråt och älska i jakten på nästa ögonblick som gör dig sådär superlycklig.

Vem vet, du kanske stöter på nästa hallelujah-moment redan idag. Eller så får du göra som jag, gå och ge din älskade en stor kram och skapa ditt hallelujah-moment, för även om mycket är kaotiskt så har vi ändå varandra.



Puss på er

En veckas ledighet

Sist jag jobbade var förra torsdagen. Förra helgen hade jag semester och sen har jag haft några lediga dagar.

Så vad händer? Jojomensan, jag blir sjuk. Redan på fredagkvällen kände jag av något skumt men då jag lever efter "det går över" tänkte jag inte så mycket mer på det (om sanningen ska fram hade jag känt av något redan tidigare i veckan....)

I vilket fall, lördagen gick som en dans och det är väl inte så konstigt eftersom jag korkade upp redan kl 10 på morgonen och även fick till en liten dans på kvällskvisten. Söndagskvällen var hemsk och jag var på väg att kliva av bussen ett flertal gånger (har fortfarande svårt att acceptera att det ska ta sju timmar att ta sig från Stockholm till Torsby).

I tisdags bestämde jag mig dock för att ta tag i saken. Tid beställdes och jag gick och hämtade ett litet rör. Snabbtestet visade bara något förhöjda värden och därför skulle en odling göras. MEN....igår när jag vaknade kände jag att det här går inte längre. Var dock en duktig flicka och gick iväg med mitt rör till lab, för att sen knalla hem och ringa doktorn.

Jag fick behandling mot uvi på min 35-års dag!

Jag trodde om jag ska vara ärligt inte att det var uvi då jag inte kunde känna igen mig i dom symtom jag fann när jag sökte på nätet. Men alltid lär man sig något och jag hoppas verkligen att bakterieodlingen visar på det nu, så det inte är någon annan dret.

Doktorn skrev ut lite piller så jag klarar mig över helgen, jag blev väl ingen kul typ av dom precis men ack så trött....

Nu vill jag bara vara...

Skepp ohoj

Jag ska åka båt under helgen och om sanningen ska fram (och fram kommer den alltid) så är jag lite nervös.

Jag är inte nervös för att Cinderella ska sjunka för gör den det så gör den och då var det meningen så....

...jag är nervös för att jag kommer få psykbryt!

Jag ska nämligen på Ultimate Country Cruise. Ja, du läste rätt! Oh my, var ska detta sluta. Om det ändå hade varit Das Boot eller Monday Bar.

Om du ska med båten och ser någon desperat svartklädd som hinkar i sig vin och är på väg till livbåtarna är det troligtvis jag. Och här kom plötsligt en scen ur hajen och flimrade förbi, ni vet den där de sitter skitfulla och sjunger "show me the way to go home".....

Nästa gång det är prat om musikupplevelse är det väl ändå min tur att välja!

Valentines day

Ja jag vet att jag lovade skriva om några böcker som berört mig, men här kommer annat som berör mig.

Idag är det alla hjärtans dag. Jag skulle vilja uppmana er att ta hand om de som betyder något för man vet aldrig hur länge man får ha dom.

Anledningen till den här uppmaningen är att jag chattade med en mycket god vän igår. Han satt och läste om Bo Holmberg. Nu har jag också läst en del artiklar och blivit berörd.

Så.....visa de du älskar att du gör det, helt plötsligt händer det ofattbara och då är det för sent att ångra det man inte gjorde. Bry dig om nu och inte när det är borta.



Love

Näpp

Jag har inte lagt ner. Är mycket medveten om att det var länge sen jag bloggade. MEN....det har varit extremt mycket överallt den senaste tiden så inläggen vill liksom inte formulera sig själv i skallen.

Hörs lite senare
Kramen bananen

Saker man kan göra när man har tråkigt

I lördags kväll hade jag tråkigt. Det är inte ofta jag har tråkigt då mitt liv oftast är fyllt med saker och de stunder det inte är fyllt med saker kan jag njuta av att bara ta det lugnt.

Men...i lördags kväll hade jag alltså genuint tråkigt. Mannen vid min sida föreslog en film men nää det var jag inte alls pigg på. Så vad händer?

Jag sitter och facebookar och leker lite med tanken "hur ser det där satans farmville ut som alla verkar hålla på med?"

Tänkt och gjort, jag godkände applikationen och skaffade en egen farm. Jag sådde och grejade medan mannen vid min sida spelade wow och skrattade åt mig (jag skrattade faktiskt lite åt mig själv om jag ska vara ärlig). Efter en liten stund så hade jag grannar också och en del grödor var dags att skörda, med andra ord så var det dags att så igen. För att inte tala om vad mycket jag gödslade åt andra :-D

Efter några timmar orkade jag dock slita mig från det spännande spelet och gick och la mig.....

...bara för att på söndag morgon upptäcka att de jordgubbar jag sått hade gått åt skogen under natten - hur skulle jag kunna veta att de måste skördas så snabbt?

I skrivande stund är farmen i full gång, jag leker lite arkitekt i skallen och vet precis hur det kommer att se ut när jag samlat ihop några miljoner. I skrivande stund har jag även fått ihop en liten djursamling, bl a en grön kalv, ett gäng hönor och en tjur som verkar vilja ha lammkött.

Jag kan väl bara säga att jag föll för grupptrycket och gjorde som över 73 miljoner andra har gjort, jag bytte karriär och blev bonde. Nu ska jag öka på mina erfarenhetspoäng genom att hoppa i mitt lila hö, samla hästhår, odla ris och gosa med geten.

So long

Jag är en ekonom!

Tro det eller ej, men så är det. Jag gick ekonomisk linje på gymnasiet med fyror i slutbetyg när det gäller alla ekonomiska ämnen.

Därför är det för mig en ära att berätta om mitt senaste ekonomiska tilltag. Jag tänkte spara pengar på mitt telefonerande och bytte för två veckor sen till Halebop. Allt var frid och fröjd tills jag skulle sätta i det nya sim-kortet i den gamla telefonen - tvärnit. Telefonen var låst till Telia. Ut på nätet för att söka koder, testade två gånger - tvärnit igen. Söker lite mer info och gissa om jag blev lycklig när jag till slut fann att denna modell inte går att låsa upp med sk genererade koder utan måste lämnas in :-S

Vad gör då en äkta ekonom? Att lämna in telefonen för att få den upplåst måndagen före julafton var inget alternativ (jag är sjukt beroende av mobilen då jag inte har någon fast telefon). Rätt! Självklart gick jag och shoppade en ny telefon. Sen beställde jag lite tillbehör som jag bara måste ha....

Där trodde jag att mitt ekonomiska tilltag slutade, ack så fel jag hade. Efter att ha varit bortrest några dagar väntade en pappersfaktura på mig i brevlådan - från Telia. Jag ringer till Telia och frågar vad det här är för tilltag. 3 månaders uppsägningstid visar sig tilltaget vara, då hettade det till i min sida av luren. Jag har haft Telia sen 98 (gööööörlänge, jag vet, och abonnemang hela tiden) och tycker rent ut sagt att det är för j-igt med denna uppsägningstid. Särskilt då jag inte kan utnyttja abonnemanget under tiden. Stackaren i andra änden av luren förklarar att det står att läsa i de allmänna villkoren. Visst fräser jag, som är skrivet med teckenstorlek 2 och som INGEN läser. Sen skällde jag för att jag fått en pappersfaktura som har haft e-faktura i flera år, för att avsluta med att önska god jul suckers.

Nåja, så här i efterhand är det ju inget att göra åt. Jag har lärt mig att läsa de allmänna villkoren och vet nu när jag ska ringa 3 och säga upp mitt sk bredband där att jag har 3 månaders uppsägningstid (där kommer jag dock att skälla efter mycket annat och blir hemskt besviken om de inte frågar mig varför jag vill säga upp det). Summan av kardemumman blev att mitt senaste ekonomiska tilltag kostade mig dryg tre och fem. Dessutom misstänker jag att min teori om att skicka gratis mess över hela världen är som jag trodde, dvs ett av hundra kommer fram. Eller så sitter det någon som är gubbgrinig i Kina och vägrar svara på mina mess =D



Törs jag erkänna att jag brutit ett löfte till mig själv om att garderoben inte skulle utökas de närmaste månaderna?

Den glada(?) julen

Ja äntligen är den slut, den sk glada julen. Jag har nog aldrig känt mig så jagad någon gång och detta på grund av andras "misstag". Nåja, inget att göra åt nu utan man får göra det bästa av situationen (dvs ägna lite tid åt det emellanåt och sen släppa allt) och hoppas att alla inblandade har lärt sig något.

Det jag har reflekterat över är hur många vill ta sina egna måsten och överföra detta till andra. Min mor t ex är expert på det, missförstå mig inte nu jag älskar att vara hos min mor men.....

Jag spenderade dagarna före jul hos kära mor och fick höra "du måste göra det, så måste du ta barnen och åka dit, sen måste du göra det här och det här" osv osv. Vem är det som säger att JAG måste? Är det mina måsten eller är det hennes egna måsten? Och vad händer om jag trotsar ett måste? Blir det katastrof då eller? Nej, det blev ju inte det. Jag gjorde vad jag tyckte kändes rätt där och då, vad som kändes rätt för mig och mina barn, inte vad som kändes rätt för mamma.

Att gå till jobbet på julafton kändes bara bra (ja, jag är udda, jag vet) men faktum är att de få timmar jag gjorde i verksamheten gav mig mer än det "kostade". Att sen få avsluta julaftonen med ett födelsedagsfirande var riktigt pricken över i. Med glögg och bara en massa mys i all tvåsamhet var perfekt. Så ja, jag har fått det jag ville ha i julklapp, en massa närhet och kärlek (lite stress fick jag väl också men jag valde att säga nej till det som inte kändes som ett måste för mig, och att släppa annat när jag var ledig).



PS: jag försöker säkerligen också att överföra måsten till andra, men jag lovar att tänka på det i fortsättningen

Neggodiler

Dåligt med uppdatering jag vet men efter att jag kommit hem har det mest varit be-bop-a-lula hela jävla tiden.

Senaste veckan har varit så snurrig att tanken på att bo i en pappkartong i Indien är mer och mer lockande ;-)

Nåväl, det lugnar sig väl så småningom och det var inte det jag egentligen skulle skriva om.

Jag tänkte skriva om neggodiler. Känner ni någon sådan? Jag "känner" väl inte direkt men förra måndagen träffade jag en människa som verkar vara proffs i att bete sig negativt. En riktig anka som bara kvackar och sprider en massa skit. Jag träffade den här människan i jobbet och jag tackar min lyckliga stjärna för att hon inte är placerad på min arbetsplats.

Jag förstår inte riktigt hennes problem. Jobbet var tråkigt, jaha tänker jag, gör något åt det då. Så jag påpekade detta för henne (jag vet, jag orkar inte hålla mig i såna situationer) "varför byter du inte jobb då?" nästan viskade jag försiktigt. Gissa om jag fick ett utlägg "du ska veta att jag har varit inom vården i 30 år och fanns det något annat jobb att få så skulle jag gladeligen söka det" för att i nästa mening tillägga "att sitta med en sån här dag ut och dag in blir man ju tokig på". Där la jag ner diskussionen.

Jag jobbar inom LSS och jag tycker faktiskt att det är roligt (visst har jag mina stunder då jag är astrött på mitt jobb men det ger sig oftast inom några dagar). Ingen dag på jobbet är den andra lik och att få spendera tid med de här människorna är oftast ett privilegium - inga andra bjuder på sig själv så mycket.

Jobbet blir ju oftast vad man gör det till. Vi kan i mångt och mycket lägga upp våra dagar som vi vill. Hennes "utstrålning" fick mig att vilja spy. Jag tycker synd om den brukaren hon jobbar med som är tvungen att umgås med denna neggodil. SKÄRPNING! Antingen ändrar du attityd NU eller så får du byta jobb. Jobb finns bara man vill, fast å andra sidan, vem vill anställa en sån? Jag skulle inte anställa henne ens om det så var för att sitta i en garderob och vika papper....

Om du (mot all förmodan) skulle läsa min blogg har jag här en hälsning till dig. Jobbet och livet blir vad man gör det vill, har du en negativ inställning till dessa båda ja då får du helt enkelt skylla dig själv! Du har ansvar för ditt eget liv - ingen annan!

Julhysteri

Jag vet inte om det är jag som har gömt mig i min egen lilla bubbla. Jag tycker nämligen att julen inte känns lika hysterisk i år.

Jag är nog ingen riktig julmänniska. Jag ogillar den mesta julmusiken, jag som mer än gärna shoppar går helst inte in i en affär i jultider. Alla människor som desperat letar efter den "perfekta julklappen" går mig på nerverna. MEN så är jag ju inte så mkt för vare sig julklappar eller födelsedagspresenter heller. Att köpa ngt bara "för att" är inte min grej (vilket en del av er vet). Jag ger hellre presenter när jag verkligen hittat något som är rätt.

Julmys då? JA, mer än gärna. Mitt perfekta julmys består av en massa levande ljus, glögg, soft musik och någon jag tycker mycket om. Att sitta i skenet av levande ljus slår alla ljusstakar i världen.

Under helgen har jag varit uppe hos mor och under resan dit så såg jag diverse spektakel på hus och i trädgårdar. Vad är det med folk nuförtiden? Att dekorera sitt hus inför jul är väl ok men snälla, snälla, gör det med lite stil. Det är inte "the more the merrier" som gäller.

I Toria-rondellen (Torsby) har dom gjort en skapelse som gör ont att se på - varför? Ryktet säger att någonstans i Mallbacken så finns "Las Vegas", om två veckor ska jag dit och se detta. Återigen så frågar jag mig varför? Visst, de dekorerar sina hus i USA till jul MEN inte på det här viset. Jag tror att många svenskar har sett för många "julfilmer" från USA, men vill ni veta en hemlighet? Allt som visas på film är inte sant....

Jag vill bara ha en sak i julklapp, en sak som är det finaste som finns men som inte kostar något - tid och kärlek från mina nära och kära (ok, det kanske är två saker).



Puss på er

Det här kommer förmodligen bli sista inlägget innan jag åker till Kina, om nu inte min skrivande vän skickar över fortsättningen på Assassin vill säga.

Jag vet inte om det kommer några inlägg när jag är i Kina men OM det skulle göra det så hittar ni dom på den här sidan: nobel

Anledningen till att jag inte kommer blogga på min "vanliga" blogg är pga alla regler de har i Kina. Där får man nämligen inte surfa på vilka sidor man vill, konstigt land det där.

Jag har ju vissa fördomar om Kina och kineser som jag hoppas kommer bli bekräftade :-) (alla är vi fulla av fördomar, mer eller mindre medvetna).

Så, antingen hörs vi via nobel eller så ses vi om några veckor. Kommer sakna er massor, särskilt mina barn och en annan underbar människa. Jag bjuder på denna under tiden A song for while I´m away

Ta hand om er
Kram

En del har tur i spel....

....och en del har tur i kärlek!

Nu ska vi inte gå in på hur mitt liv har sett ut hittills men jag brukar inte vinna saker så ofta. En arbetskamrat vann i början av året en SPA-vistelse, jag försökte mig på samma sak och vann visserligen - en biljett till en mässa. Nu hade vi supertrevligt på mässan så jag klagar inte men ändå...

För ca en vecka sen fick jag ett mail från ett företag där jag köper en hel del produkter. De ville ha lite användarinfo och som tack för hjälpen var man med i en utlottning. Jag vann...

Så, nu undrar jag. Kan jag lämna tillbaka min vinst?

We´ll meet again?

Så är det. Jag lägger ner bloggandet för ett tag. Känns som om det inte finns något att blogga om för tillfället. Visst händer det saker i livet men...

Saknar motivation och inspiration. Kanske att den kommer tillbaka, kanske inte. Om den kommer tillbaka under min resa kan det hända att det kommer ett inlägg här.



Ta hand om det som betyder något!
Kram kram

Produktiv? Ja, men ändå....

Idag har varit en produktiv men på samma gång märklig dag. Har fått massor med saker gjort här hemma, visumansökan är ivägskickad. Ja, jag skrev rockstar på yrke. Har varit i kontakt med mäklare och säljare om en sak som skulle ha varit fixat en månad efter köpet var genomfört (har ju bara gått sex månader). Har även fått tag i banken och fått svar på en fråga.

Utöver detta har jag tagit en fika på hundcafé med både vän och hund. Gett en massage och ska snart iväg på yoga.

Det har med andra ord varit en bra dag och jag har fått mig en del goda skratt.

MEN, jag har en märklig känsla i mig. Känner mig lugn och harmonisk, mår bra men det är ngt som ligger och gnager. Har dansat, plockat fram alla låtar som tänkas kan men kan för mitt liv inte få fatt i vad det är.

Ska sätta mig bakom trummorna en sväng för att se om det släpper. Kanske ska jag byta musik också? Suddenly Strange med I am Kloot kanske inte är den bästa idag? Prövar det här istället...





Kan det vara ett litet uns av tvivel? Nåja, de här låtarna tänker jag inte så mkt till. Inte för att det brinner i skallen (än) men ändå....

Summan av kardemumman

Det har varit en hektisk vecka (vet att det bara är lördag men imorgon jobbar jag så då finns det inget att summera). Det är inte så att jag har jobbat ihjäl mig den här veckan men det har varit mycket annat i filofaxen.

Kolla upp vad jag behöver för vaccinationer, få vaccinationer, fixa pass, shoppa, boka flyg, filmkväll, en kväll för välmående, hämta pass, mer shopping, studera folk, få skönhetssömnen störd och på det jobba lite också.

Inatt blev alltså min skönhetssömn störd. Något skallrade med jämna mellanrum och det gick inte att somna innan jag hittat vad det var, ungefär som när en kran droppar. Då jag under en tid drömt mardrömmar om att luftvärmepumpen inte skulle fungera efter ordning var min första tanke "va f-n, den blev ju installerad i juni, längre ska den väl hålla". I vilket fall, i mitt försök att hitta vad det var som skallrade satt jag ute (i minusgrader) i min pyjamas, jacka och foppatofflor - det var inte luftvärmepumpen. Till slut (efter 1½ timme) hittade jag källan till allt oväsen. Det var vajern till min persienn i sovrummet. Varje gång pumpen drog igång så drog även den igång - den är nu böjd!

Nu till studierna av folk och shoppingen. Tänk vad mycket man kan få reda på om folk genom att se vad de handlar. Idag när jag och B var på IKEA så spenderade vi nog en halvtimme i kö och då fanns gott om tid att studera. Vi såg barnfamiljen som snart ska få en liten till: ny spjälsäng, badbalja och annat smått och gott som en ny familjemedlem kan behöva. Vi såg unga killen som ska flytta hemifrån för första gången: startpaket med porslin, mattor, den billigaste mattan man kan hitta mm mm mm. Norskarna som handlar ALLT bara för att det är billigare i Sverige: tre vagnar fulla med bra att ha saker som man aldrig använder, plus alla varor som fanns inom räckhåll när man står i kö. Killen som ikväll kommer bjuda tjejen på middag hemma för första gången: en ljuslykta, ljus och servetter kom han med i handen.

Om vi ska orda mer om shoppingen så kan jag säga att Anders Borg kan vara stolt över mig och B. Om inte våra försök att häva finanskrisen hjälper så kommer inget att hjälpa! Den här veckan har vi gått all in (vad summan av den kardemumman blir vågar jag inte ens tänka på) Jag hade i onsdags spanat in en lampa som jag blev otroligt sugen på. Idag skulle den inhandlas (var tanken). Det blev inte så.....

Det blev annat som lyser upp tillvaron i höstmörkret. Att jag dessutom fick lära mig lite mer om källsortering ser jag som en ren bonus ;-)



Ikväll får det bli



Vi hörs till veckan

Igår, idag och imorgon

Mina tvillingar har ett skönt sätt att se på tiden. Det är igår, idag och imorgon som existerar. Allt som hänt i dåtid var alltså igår och allt som kommer ske i framtiden är imorgon. Idag har de koll på.

Detta betyder att senast jag åkte slalom var igår, jag gick ur skolan igår och imorgon åker jag till Kina ;-)

Om vi ska se till vuxentid så var igår hektisk, idag soft och imorgon vet jag inte så mycket om så den kan jag inte blogga om.

Gårdagen gick i ett. Jobbade natt, hem och duscha, till Karlstad med B. Fixade pass, diverse shopping och sushi till lunch - gött! Hem, fort in med allt i huset, diska, prata med barnen och (trodde jag) slappa ett tag innan möte på kvällen. Ni vet hur det kan bli, man har varit igång hela dagen och ser verkligen fram emot att få sätta sig en liten stund. DÅ ringer det en granne på dörren och meddelar att om jag har något värdefullt i garaget så är det bäst att jag hämtar det nu för imorgon åker portarna ut.

Min "lugna" stund blev ett antal vändor till garaget för att hämta diverse prylar. Nåväl, det löste sig och klockan 19 satt jag på möte som jag lovat.

Såna här dagar vore det väl klokt om man efter mötet tog kvällen eller hur?

Icke sa Nicke! Hämtar upp B och E för en kvällsté som slutar med film hos E.

Idag har varit betydligt lugnare. Har vid skrivande stund iaf kommit ur pyjamasen OCH gjort lite av vad jag hade tänkt.



Jag går omkring och skräpar men har görmycket att göra. Jag undrar om det händer något spännande idag.

Skall det gå åt helvete så går det med musik =D

Snart, snart ska jag göra resten av det jag tänkte göra idag. Annars finns ju alltid imorgon att tillgå