Hela livet var ett disco?

Jag vet inte om jag gör fel men jag siktar alltid mot stjärnorna. Detta innebär att jag i den bästa av världar handlar någonstans bland trädtopparna. Men man måste väl våga och sikta högt för att vinna eller?

I min strävan att nå stjärnorna försöker jag dessutom att se saker och ting från flera vinklar. Jag älskar att sitta och filosofera över något, komma på en sak som känns rätt att grotta ner mig i sen söka information från flera olika synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan är ord som kan fånga mig i en diskussion....

Just nu är hela mitt liv ett disco!!!!

Eller, nä, nu ljög jag. Större röra har jag väl aldrig varit med om. Brukar skoja med min älskade om det här, att i den här röran som ska kallas för livet så är jag ändå glad och lycklig. För så är det, vårt liv är enormt rörigt.

Den här helgen sorterar jag i högen extrema helger som jag helst undviker. Jag är ju ingen storhelgsmänniska och ogillar när folk drar i mig "bara för att det alltid har varit så". Vi har stressat runt med barn och ätit mat både här och där. Jag kan inte tala för Nicklas men själv hade jag helst velat stänga av allt och bara varit med varandra och barnen.

Summa summarum: ibland känns det som ett steg fram, två åt sidan, fem bakåt och en halv vurpa på det. En dörr som öppnas på glänt för att sen brutalt stängas igen. Det är livet! Nästa dans kanske går bättre och nästa dörr du öppnar kanske döljer något underbart. Lyssna på människor och fokusera, tänk om och tänk rätt. Vad du än gör så glöm inte bort vem du själv är. Finn vem du är och vad du vill göra, sök, sök, sök. Grotta, grubbla, skratta, gråt och älska i jakten på nästa ögonblick som gör dig sådär superlycklig.

Vem vet, du kanske stöter på nästa hallelujah-moment redan idag. Eller så får du göra som jag, gå och ge din älskade en stor kram och skapa ditt hallelujah-moment, för även om mycket är kaotiskt så har vi ändå varandra.



Puss på er