Mot ny adress

Ni kommer hädanefter hitta mig här http://kristinemanuelsson.wordpress.com/

Kram så länge

Crash, boom, bang

Den här helgen har i stort sett varit som en bal på slottet. Spenderat tid med älskade, och vi har inte gjort ett dugg som kan läggas i kategorin "måsten". Tog en tur till Aspyhyttan på lördag kväll och fotade lite (är grymt nyfiken på att se dessa kort...) annars har vi bara varit.

Idag åkte hjärtat hem och jag kände mig full av energi. Tog tag i tvätt och grejade, satt och filosoferade lite och körde igenom ett yogapass (blivit stel på sistone). Så tittade jag mig omkring och såg alla kartonger. Kartonger som ska fyllas med saker, saker som sen ska tas kort på och ut på Tradera.

Tänkt och gjort. Jag tog tag i röran, dvs jag brötade upp skiten igen (där den ursprungligen kom ifrån men som burits ner i väntan på....tja...energi kanske). Tog kort, packade ner i kartonger och ställde mig på vågen för att få vikt på det (underlättar ju när frakten ska beräknas), för att sen bära ner det igen.

Allt flöt som det skulle tills det var dags för sista vändan. För att spara lite tid och energi så bar jag ju så många kartonger som möjligt åt gången, vilket jag nu ångrar bittert. När det var dags för sista vändan (ironiskt, ja, jag vet) la jag mig raklång i trappan. Slog i ryggen och skrek som en gris.

Nu har det gått några timmar och det värker som jag vet inte vad. Smärtan kommer från det ställe jag skadade vid en krock för snart två år sen, då var det bara mjukdelar som fått sig en törn så det är nog ingen större fara (hoppas jag).

Nu har jag bäddat ner mig och här lär jag nog ligga. Om ni försöker få tag på mig och jag inte svarar beror det endast på att jag för tillfället inte når telefonen och jag rör mig i snigelfart.

Thank you piratebay

Socker

Nu kommer ett sånt dötråkigt inlägg men...

Jag måste ju bara få berätta lite om hur "duktig" jag är. Förra veckan ställde jag mig ju på vågen och upptäckte att den plussat på lite. Inte så mycket men tillräckligt för att sänka mig för en kväll, kände mig ful, fet och värdelös.

Mitt i detta elände bestämde jag mig för att nu får det ta mig fan vara bra, nu blir det slut på sockret för fröken Emanuelsson. Och så är det, jag är inne på nionde dagen utan socker i form av godis, glass, kakor mm. Inte slarvat en enda gång.

Det är ganska fascinerande egentligen, för nu är det värsta suget borta och jag vet vad det beror på. Signalerna i hjärnan blir svagare för varje dag, signalerna som signalerar att jag behöver godis.

Jag har en bok här hemma, sockerberoende - söt fantasi eller bitter verklighet. Jag rekommenderar alla att läsa den. Socker är en drog som är starkt beroendeframkallande, vissa påstår att det är värre än heroin, men hur många törs egentligen erkänna att de är sockerberoende? Jag erkänner direkt att jag är det och min enda lösning är att kapa bandet helt till godiset, att unna mig en påse på fredag eller lördag funkar inte för då går signalerna igång och jag är tillbaka på ruta ett.

För att riktigt tala om hur hårt jag håller på det här nu så har jag även sagt upp mitt förhållande till kolhydrater, dvs jag äter inte pasta, ris, bröd, potatis vid varje måltid (någon gång i veckan kanske). Egentligen har jag levt efter den modellen i drygt tre år men det händer att jag faller tillbaka och då känner jag direkt i kroppen hur dåligt det är för mig. Blodsockret åker berg-och-dalbana och suget efter de tomma kalorierna blir bara värre och värre.

Jag kan ju tillägga att jag för länge sen slopat allt vad light heter också, socker i form av E-nummer tittar jag inte ens på. Jag bär inte hem mat i form av vatten heller, det får jag mycket billigare direkt ur kranen.



Fram för mer äkta mat. Förr bestod potatismos av, potatis, smör, mjölk/grädde och salt, idag bestär Felix "potatismos" av: Torkad potatis (89%), mjölkpulver, salt, vegetabiliskt fett, svartpepparextrakt, smörarom, stabiliseringsmedel (vegetabilisk monoglycerid, E450) och antioxidationsmedel (askorbinsyra, E223, E304). Det är ändå Felix som har "bra" färdigmat, annan törs jag inte ens kolla på.....

Så programmet på TV3 "du är vad du äter" är ganska tänkvärt. Kolla vad produkten innehåller innan du stoppar ner den i kundvagnen. Ju "äktare" mat du äter desto mer näring får du i dig och du håller dig mätt längre

Balansera?

Är det någon som vill adoptera mig? 35 år är jag och jag kräver för tillfället inte så mycket, vill helst bara ligga och sova och läsa bok. Tja, lite mat kräver jag väl ibland....

Dagens ironiska:



JAG HAR LÄNGTAT SÅ MYCKET PÅ JUST DEN HÄR DAGEN - NOT!!!!!

Dagens insikt:



Jag behöver en boxningsboll

Dagens ah vad jag behöver komma bort:



Dvs strutta runt i bara kjol och bikiniöverdel. Fixa lite snygga rasta och ligga på beachen och bara vara

Dagens lögn:



Så sliten som jag är nu kan jag aldrig komma ihåg att jag varit. Skulle ha kunnat börja mitt andra jobb förra veckan då jag efter sju svåra år fick mitt bredband att fungera. Men att ge sig in i något mer just nu vore som att skriva på ett avtal för kollektivt självmord (vilken iofs är en mycket bra bok).

Jag gör vad jag kan för att balansera och hoppas att stormen lägger sig snart.



Just nu lever jag på hoppet om att "om vi alla tar i...." så kommer det att lösa sig



Och fram till dess hämtar jag lite kraft i musiken...och gör mitt bästa för att balansera



för ja, jag är faktiskt "mad as hell" på vissa saker samtidigt som jag inte har tid att "go round and round and round"

Energitjuvar

Igår skrev en av mina goaste vänner följande status på FB
"Lever i ett märkligt samhälle där folk tävlar mot varandra i att hitta småsaker att hata medan de samtidigt kan vänta hur länge som helst före de använder sig av ordet älska. Ordet "hata" ger 14 miljoner träffar på Google, medan ordet "älska" ger 1,5 miljon....."

Frågan som formulerar sig i mitt huvud är, hur orkar man? Hur orkar man gå omkring och hata allt mellan himmel och jord? Ni som hatar det mesta men älskar väldigt få saker, är ni medvetna om att ordet hata i sig är en energitjuv och att ni sprider negativa signaler?

Visst kan man ogilla saker men att hata? Jag tror att det i grunden beror på att vi alla är olika och har olika behov. De som går runt och hatar allt annat än det som rör dom själva måste leva i en otroligt instängd värld där det bara är "jag och mitt behov som gäller".

Öppna ögonen och se hur mycket vackert det finns runt dig att älska. Titta på den som sitter närmast dig och se dennes behov, lär dig att älska hans/hennes behov och du kommer upptäcka att du mår så mycket bättre själv.



Nu ska jag gå ut och älska livet, mig själv, mina nära, mina kära och mina goa vänner.
Puss på er <3

Relationer

För ett tag sen fick jag ett infall. Surfade runt lite på fb och blev riktigt skrämd av att så många bland mina vänner sitter inne med statusen "det är komplicerat".

Vaddå komplicerat? Antingen så är man väl tillsammans eller så är man det inte. I mina ögon står statusen "det är komplicerat" för att man har en kk (en kompis med förmåner alltså) och jag skulle då aldrig basunera ut något sådant. Sen snurrade min hjärna lite till och funderade på det här med kk och vad det står för. Jag vet en del som har kompisar med förmåner för att de säger "nej, jag är inte redo", här säger jag (host, host) bullshit. Vaddå inte redo? Jag skulle vilja säga "visst, jag är redo, men inte med dig". För det är väl så det är. Slår blixten ner så har man banne mig inte något att säga till om.

Så jag skulle vilja påstå att de som har statusen "det är komplicerat" är de som vill att det ska bli något med denna människa som de har den komplicerade relationen med. Den andra människan å andra sidan vill det förmodligen inte. My gadd, blir jag hängd nu?



You can't find love where it does not exist. And you can't avoid love where it truly exists <3

Valborg

Sitter och känner mig en aningens ambivalent. För många är Valborg en högtid att fira men att fira känns numera lite fel.

Mina tankar går onekligen till Micke och Tompas familjer som drabbades av det ofattbara.



Ta hand om det som betyder något <3