Var ute på sjögång med mina MBT förut och ett löp fångade mina ögon.
"Så många älgar sköts det i Filipstad" (på ett ungefär...) basunerade en av de två stora drakarna ut.
WTF????
Det här betyder en av tre saker:
1. Jag har sovit i en månad (skön tanke)
2. Draken levererar förra årets nyheter
3. Filipstad har gjort en Torsby
Är det konstigt om man känner sig förvirrad?
fredag 18 september 2009
Nästa bok
OK, har plöjt en bok till. Men jag blev plötsligt tveksam till om jag ska lägga upp kort info om alla böcker jag läser eller om jag ska nöja mig med dom jag verkligen tycker är bra.
I vilket fall, jag lägger upp lite kort info om denna sen får vi se hur jag gör.
Jag har läst "Den Mörka Ängeln" av Mari Jungstedt, en kriminalroman. Börjar som de flesta kriminalromaner med ett mord.... Storyn är väl ganska bra men så mycket mer är det inte. Kan vara sättet hon skriver på som inte riktigt passar min smak, väldigt korta kapitel och hela boken känns på något vis ytlig.
Ikväll har "Flickan som lekte med elden" Sverigepremiär. Kanske är det så att jag jämför alla författare i den genren med Stieg Larsson - tveksam till om någon kan komma upp i hans klass.
I vilket fall, jag lägger upp lite kort info om denna sen får vi se hur jag gör.
Jag har läst "Den Mörka Ängeln" av Mari Jungstedt, en kriminalroman. Börjar som de flesta kriminalromaner med ett mord.... Storyn är väl ganska bra men så mycket mer är det inte. Kan vara sättet hon skriver på som inte riktigt passar min smak, väldigt korta kapitel och hela boken känns på något vis ytlig.
Ikväll har "Flickan som lekte med elden" Sverigepremiär. Kanske är det så att jag jämför alla författare i den genren med Stieg Larsson - tveksam till om någon kan komma upp i hans klass.
torsdag 17 september 2009
Välkommen till Holland
Den här "dikten" hittade jag på nätet för länge sen, men jag tycker den är så bra så jag lägger upp den. Nu har ju jag friska barn men den får mig alltid att tänka till en extra gång.
Att man kanske ofta ska vara nöjd med det man har och inte önska det som grannen har. Att acceptera människor för vad de är. Att våga knyta nya kontakter och se saker och ting på lite nya perspektiv. Att inte vara så snabb att döma hunden efter håren. För bakom stängda dörrar kan det finnas något underbart - om du bara vågar att titta efter.
Välkommen till Holland
Av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det…
Att vänta barn är som att planera en sagolik semester till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
”Holland?!” Ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.”
Men flygresan har ändrats. Du har landat i Holland och där måste du vara kvar.
Det viktiga är att de INTE fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring… och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar… och att Holland har tulpaner… och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna…, därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men… om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara… med Holland.
Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns. Gör något idag som du alltid har velat gjort. Ingen annan kommer göra det åt dig, du har ansvar för ditt liv - ingen annan.
Att man kanske ofta ska vara nöjd med det man har och inte önska det som grannen har. Att acceptera människor för vad de är. Att våga knyta nya kontakter och se saker och ting på lite nya perspektiv. Att inte vara så snabb att döma hunden efter håren. För bakom stängda dörrar kan det finnas något underbart - om du bara vågar att titta efter.
Välkommen till Holland
Av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det…
Att vänta barn är som att planera en sagolik semester till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
”Holland?!” Ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.”
Men flygresan har ändrats. Du har landat i Holland och där måste du vara kvar.
Det viktiga är att de INTE fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring… och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar… och att Holland har tulpaner… och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna…, därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men… om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara… med Holland.
Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns. Gör något idag som du alltid har velat gjort. Ingen annan kommer göra det åt dig, du har ansvar för ditt liv - ingen annan.
Dagens boktips!
Nu är jag äntligen klar med boken Shantaram av Gregory David Roberts.
Boken är en berättelse om hur en brottsling (Roberts själv) lyckas fly från ett fängelse i Australien och hamnar i Bombay.
Den här boken berörde mig. Dels för att det är en sann historia, dels för att det skildrar Indien (som jag är fascinerad av) och dels för att den fick mig att tänka till. Det tog tid att läsa boken då den innehåller många tänkvärda saker som gjorde att jag fick stanna upp och låta saker och ting sjunka in ordentligt.
Det är en tjock bok men jag rekommenderar er att läsa den.
Boken är en berättelse om hur en brottsling (Roberts själv) lyckas fly från ett fängelse i Australien och hamnar i Bombay.
Den här boken berörde mig. Dels för att det är en sann historia, dels för att det skildrar Indien (som jag är fascinerad av) och dels för att den fick mig att tänka till. Det tog tid att läsa boken då den innehåller många tänkvärda saker som gjorde att jag fick stanna upp och låta saker och ting sjunka in ordentligt.
Det är en tjock bok men jag rekommenderar er att läsa den.
Rimfrost i näshåren
Vi är duktiga B och jag måste jag säga. Pricka in årets första frostnatt så perfekt för vår lilla expedition.
För att ta det hela från en någorlunda början så var B och jag ute på en promenad förra veckan. Vi hittade då en märklig plats, märklig i den bemärkelsen att det var en glänta i "skogen" som var liksom för perfekt. Perfekta linjer, gräs och platt. Jag fick ju tanken att det är där som Blair Witch håller till på nätterna. Sen kom den andra tanken - vi tältar där.
Sagt och gjort, igår eftermiddag bar det iväg. Vi fick skjuts dit (måste köpa ett annat tält som inte är så tungt) av BJ som nog tyckte att vi var helt galna (kanske vi är också men det är en annan historia). Tältet var uppsatt på nolltid (tjejer kan) och vi hade hela kvällen att förfoga över. Så vad gör man då på en "öde" plats? Ja vad gjorde vi? Vi kollade oss omkring och såg ett "berg" som vi besteg, såg lite skumma pinnar, fick besök av en hybrid (B trodde det var en gubbe och jag trodde det var en tant), åt mat, göttade oss allmänt, hörde skottlossning mm.
När vi väl skulle lägga oss var det underställ, "pyjamas", raggsockor, mössa och vantar som gällde innan jag kröp ner i sovsäcken. Jag säger bara en sak. Arvika var ingenting! Hellre hundra grader i tältet än rimfrost i näshåren, fy vad vi har frusit i natt. Lite rädd för vissa ljud har jag varit det erkänner jag, trodde det stod en björn utanför tältet en stund men det var nog B som grymtade till i sömnen. Känns som om jag inte har sovit en minut inatt, men B säger att jag snarkat ordentligt ett tag så....
I morse var det panik! Vi ville hem och det snabbt. Tack än en gång snälla T för att du hämtade oss. Tydligen roar man alltid någon med sina infall för T såg så glad ut när han kom där i bilen. Lite besviken är jag över att vi aldrig fick se någon bjärv (eller var det en bjärv jag hörde inatt?) och Blair Witch har nog gått i idé över vintern.
Jag bjuder på en video där man faktiskt kan höra skottlossningen. De andra bilderna tror jag att jag behåller för mig själv ;-)
Jag inser att tältsäsongen är över för i år. Nästa "expedition" blir på Hennickehammars Må Bra avdelning. Ikväll tror jag att jag nöjer mig med att lägga mig i sonens säng och se på film...
För att ta det hela från en någorlunda början så var B och jag ute på en promenad förra veckan. Vi hittade då en märklig plats, märklig i den bemärkelsen att det var en glänta i "skogen" som var liksom för perfekt. Perfekta linjer, gräs och platt. Jag fick ju tanken att det är där som Blair Witch håller till på nätterna. Sen kom den andra tanken - vi tältar där.
Sagt och gjort, igår eftermiddag bar det iväg. Vi fick skjuts dit (måste köpa ett annat tält som inte är så tungt) av BJ som nog tyckte att vi var helt galna (kanske vi är också men det är en annan historia). Tältet var uppsatt på nolltid (tjejer kan) och vi hade hela kvällen att förfoga över. Så vad gör man då på en "öde" plats? Ja vad gjorde vi? Vi kollade oss omkring och såg ett "berg" som vi besteg, såg lite skumma pinnar, fick besök av en hybrid (B trodde det var en gubbe och jag trodde det var en tant), åt mat, göttade oss allmänt, hörde skottlossning mm.
När vi väl skulle lägga oss var det underställ, "pyjamas", raggsockor, mössa och vantar som gällde innan jag kröp ner i sovsäcken. Jag säger bara en sak. Arvika var ingenting! Hellre hundra grader i tältet än rimfrost i näshåren, fy vad vi har frusit i natt. Lite rädd för vissa ljud har jag varit det erkänner jag, trodde det stod en björn utanför tältet en stund men det var nog B som grymtade till i sömnen. Känns som om jag inte har sovit en minut inatt, men B säger att jag snarkat ordentligt ett tag så....
I morse var det panik! Vi ville hem och det snabbt. Tack än en gång snälla T för att du hämtade oss. Tydligen roar man alltid någon med sina infall för T såg så glad ut när han kom där i bilen. Lite besviken är jag över att vi aldrig fick se någon bjärv (eller var det en bjärv jag hörde inatt?) och Blair Witch har nog gått i idé över vintern.
Jag bjuder på en video där man faktiskt kan höra skottlossningen. De andra bilderna tror jag att jag behåller för mig själv ;-)
Jag inser att tältsäsongen är över för i år. Nästa "expedition" blir på Hennickehammars Må Bra avdelning. Ikväll tror jag att jag nöjer mig med att lägga mig i sonens säng och se på film...
onsdag 16 september 2009
When you wish upon a star
Det är sällan som jag önskar saker av hela mitt hjärta. Men just nu gör jag det....
Fast det är ju inte ens säkert att vi hittar dit igen!
Fast det är ju inte ens säkert att vi hittar dit igen!
Nunnorna
Okejra, jag tar nunnorna också när jag ändå är igång. Men det här är ju en simpel historia.... Hm, kanske ska ta Cassy Jones sen (hittade den i gömmorna för några dagar sen)
Två nunnor är ute och går. Den ena kallas Syster Matematik (SM) på grund av hennes skarpa matematiska sinne. Den andra kallas Syster Logik (SL), eftersom hon är så logisk.
Det blir mörkt och de är fortfarande långt ifrån klostret.
SM: Har du lagt märke till att det är en man som följer efter oss? Undrar
vad han vill ....
SL: Men det är ju logiskt - han vill våldta oss.
SM: Åh nej - med det här avståndet kommer han ikapp oss inom 15 minuter.
Vad ska vi göra?
SL: Det enda logiska är att vi går fortare ...
SM: Det funkar inte.
SL: Självklart funkar det inte, han gör ju det enda logiska, han går fortare än oss!
SM: Så vad gör vi nu? Med det här avståndet är han ikapp oss om några minuter.
SL: Det enda logiska är att vi delar på oss. Du går den vägen och jag den här. Han kan inte följa efter oss båda två.
Mannen beslutar sig för att följa efter Syster Logik, och Syster Matematik kommer fram till klostret välbehållen. Hon är mycket bekymrad för den andra nunnan, men så dyker hon upp.
SM: Syster Logik - gudskelov! Berätta vad som hänt!
SL: Jo, det hände det enda logiska. Mannen kunde ju inte följa efter oss båda två, så han valde mig.
SM: Jaja, det vet jag ju (lite förnärmad), men vad hände egentligen?
SL: Det enda logiska. Jag började springa så fort jag kunde och mannen började springa så snabbt han kunde.
SM: Och vad hände då?
SL: Det enda logiska - han hann ikapp mig!
SM: Åh nej, vad gjorde du då?
SL: Det enda logiska, jag drog upp kjolen!
SM: Åh nej Syster! Vad gjorde mannen då?
SL: Det enda logiska, han drog ner sina byxor helt.
SM: Åh nej ... Vad hände sen?
SL: Jamen, det är ju helt logiskt! En nunna med uppdragen kjol kan ju springa snabbare än en man med byxorna nere!
Och till er som trodde att det här var en fräckis - be genast 4 Fader Vår och gå tillbaka till arbetet!
Två nunnor är ute och går. Den ena kallas Syster Matematik (SM) på grund av hennes skarpa matematiska sinne. Den andra kallas Syster Logik (SL), eftersom hon är så logisk.
Det blir mörkt och de är fortfarande långt ifrån klostret.
SM: Har du lagt märke till att det är en man som följer efter oss? Undrar
vad han vill ....
SL: Men det är ju logiskt - han vill våldta oss.
SM: Åh nej - med det här avståndet kommer han ikapp oss inom 15 minuter.
Vad ska vi göra?
SL: Det enda logiska är att vi går fortare ...
SM: Det funkar inte.
SL: Självklart funkar det inte, han gör ju det enda logiska, han går fortare än oss!
SM: Så vad gör vi nu? Med det här avståndet är han ikapp oss om några minuter.
SL: Det enda logiska är att vi delar på oss. Du går den vägen och jag den här. Han kan inte följa efter oss båda två.
Mannen beslutar sig för att följa efter Syster Logik, och Syster Matematik kommer fram till klostret välbehållen. Hon är mycket bekymrad för den andra nunnan, men så dyker hon upp.
SM: Syster Logik - gudskelov! Berätta vad som hänt!
SL: Jo, det hände det enda logiska. Mannen kunde ju inte följa efter oss båda två, så han valde mig.
SM: Jaja, det vet jag ju (lite förnärmad), men vad hände egentligen?
SL: Det enda logiska. Jag började springa så fort jag kunde och mannen började springa så snabbt han kunde.
SM: Och vad hände då?
SL: Det enda logiska - han hann ikapp mig!
SM: Åh nej, vad gjorde du då?
SL: Det enda logiska, jag drog upp kjolen!
SM: Åh nej Syster! Vad gjorde mannen då?
SL: Det enda logiska, han drog ner sina byxor helt.
SM: Åh nej ... Vad hände sen?
SL: Jamen, det är ju helt logiskt! En nunna med uppdragen kjol kan ju springa snabbare än en man med byxorna nere!
Och till er som trodde att det här var en fräckis - be genast 4 Fader Vår och gå tillbaka till arbetet!
Explain this!
Kan någon förklara historiens gång?
Abraham Lincoln blev vald in i kongressen 1846.
John F. Kennedy blev vald in i kongressen 1946.
Abraham Lincoln blev vald som president 1860.
John F. Kennedy blev vald som president 1960.
Båda var väldigt upptagna av borgrättigheterna.
Bådas hustrur miste ett barn, medan de bodde i Vita huset.
Båda presidenterna blev skjutna på en fredag.
Båda presidenterna blev skjutna i huvudet.
OK, kanske inte så märkligt hittills men nu....
Lincolns sekreterare hette Kennedy
Kennedys sekreterare hette Lincoln
Båda blev mördade av en person från sydstaterna.
Båda presidenterna blev förföljda av en från sydstaterna med namnet Johnson.
Andrew Johnson, som förföljde Lincoln, föddes år 1808.
Lyndon Johnson, som förföljde Kennedy, föddes år 1908.
John Wilkes Booth, som mördade Lincoln, föddes år 1839.
Lee Harvey Oswald, som mördade Kennedy, föddes år 1939.
Båda mördarna blev kända med 3 namn.
Hos båda är namnen sammansatta av 15 bokstäver.
Håll i hatten nu:
Lincoln blev mördad i en teater med namnet ”Ford”
Kennedy blev mördad i en bil av märket Lincoln, fabrikerat av ”Ford”
Lincoln blev mördad i en teater, och hans mördare sprang till ett varuhus för att gömma sig.
Kennedy blev skjuten från ett varuhus, och hans mördare flydde till en teater och gömde sig där.
Booth och Oswald blev mördade för vad de gjort.
Sånt här gillar min "skitmagnet" att grotta in sig på. Är allt detta en slump?
Jag har en annan intressant sak på lager som kanske kommer upp inom kort.
Kram så länge
Abraham Lincoln blev vald in i kongressen 1846.
John F. Kennedy blev vald in i kongressen 1946.
Abraham Lincoln blev vald som president 1860.
John F. Kennedy blev vald som president 1960.
Båda var väldigt upptagna av borgrättigheterna.
Bådas hustrur miste ett barn, medan de bodde i Vita huset.
Båda presidenterna blev skjutna på en fredag.
Båda presidenterna blev skjutna i huvudet.
OK, kanske inte så märkligt hittills men nu....
Lincolns sekreterare hette Kennedy
Kennedys sekreterare hette Lincoln
Båda blev mördade av en person från sydstaterna.
Båda presidenterna blev förföljda av en från sydstaterna med namnet Johnson.
Andrew Johnson, som förföljde Lincoln, föddes år 1808.
Lyndon Johnson, som förföljde Kennedy, föddes år 1908.
John Wilkes Booth, som mördade Lincoln, föddes år 1839.
Lee Harvey Oswald, som mördade Kennedy, föddes år 1939.
Båda mördarna blev kända med 3 namn.
Hos båda är namnen sammansatta av 15 bokstäver.
Håll i hatten nu:
Lincoln blev mördad i en teater med namnet ”Ford”
Kennedy blev mördad i en bil av märket Lincoln, fabrikerat av ”Ford”
Lincoln blev mördad i en teater, och hans mördare sprang till ett varuhus för att gömma sig.
Kennedy blev skjuten från ett varuhus, och hans mördare flydde till en teater och gömde sig där.
Booth och Oswald blev mördade för vad de gjort.
Sånt här gillar min "skitmagnet" att grotta in sig på. Är allt detta en slump?
Jag har en annan intressant sak på lager som kanske kommer upp inom kort.
Kram så länge
tisdag 15 september 2009
R.I.P. Patrick
Vad blir det kvar när en människa går?
En av mina "ungdomskärlekar" har förlorat mot cancern. Den film som gjorde honom till den stjärna han var är nog "Dirty Dancing" men jag minns honom mest från TV-serien "Nord och Syd".
Klippet är från filmen "Ghost", och där kanske min fråga får svar?
En av mina "ungdomskärlekar" har förlorat mot cancern. Den film som gjorde honom till den stjärna han var är nog "Dirty Dancing" men jag minns honom mest från TV-serien "Nord och Syd".
Klippet är från filmen "Ghost", och där kanske min fråga får svar?
måndag 14 september 2009
Trött i ögat
Är så trött i ögat idag. Har en grå dag. Att jag gjorde någon annans gråa dag lite ljusare förra veckan hjälper föga idag. Behöver påfyllning på feelgood-kontot. Kanske har jag sovit för mycket under helgen?
Grå var dagen
Fötterna på vägen
Ove var mager
Jag står och gräver
Det regnar ännu mer
Och fötterna sjunker ner
Ove har simmat bort
Ja, sommaren är kort
Grå var dagen
Fötterna på vägen
Ove var mager
Jag står och gräver
Det regnar ännu mer
Och fötterna sjunker ner
Ove har simmat bort
Ja, sommaren är kort
söndag 13 september 2009
Farm Aid
1995 hade jag förmånen att spendera större delen av året i USA. Förutom att jobba hann jag med en hel del annat: stoppad av polisen några gånger (första gången höll jag på att skita ner mig, det erkänner jag), resa runt på lite roadtrips, möta massa roligt folk, få ett diplom på en pub i Chicago för "having the longest make-out session at mothers" plus en massa annat flummeri.
Men en av höjdpunkterna var Farm Aid som det året hölls i Louisville där jag "bodde". Med en line-up som heter duga kan kvällen bara beskrivas på ett sätt: succé (att jag dessutom hade backstage-pass gjorde ju inte kvällen mindre lyckad, tack Danny):
Hootie and the Blowfish:
John Mellencamp:
Dave Matthews Band:
Willie Nelson:
Neil Young:
Steve Earle:
Övriga som uppträdde var bland annat: John Conlee, The Supersuckers, Black Hawk...
När jag ser vad årets Farm Aid bjuder på blir jag enormt sugen på att åka iväg. USA må anses vara världens största cirkus-land MEN när det gäller att ordna musikkvällar så kan ingen slå dom. Har man en gång varit i USA har man alltid en längtan att åka tillbaka. Säger som Stenmark sa en gång "dä ä svårt å förklar för nön som int begrip"
Men en av höjdpunkterna var Farm Aid som det året hölls i Louisville där jag "bodde". Med en line-up som heter duga kan kvällen bara beskrivas på ett sätt: succé (att jag dessutom hade backstage-pass gjorde ju inte kvällen mindre lyckad, tack Danny):
Hootie and the Blowfish:
John Mellencamp:
Dave Matthews Band:
Willie Nelson:
Neil Young:
Steve Earle:
Övriga som uppträdde var bland annat: John Conlee, The Supersuckers, Black Hawk...
När jag ser vad årets Farm Aid bjuder på blir jag enormt sugen på att åka iväg. USA må anses vara världens största cirkus-land MEN när det gäller att ordna musikkvällar så kan ingen slå dom. Har man en gång varit i USA har man alltid en längtan att åka tillbaka. Säger som Stenmark sa en gång "dä ä svårt å förklar för nön som int begrip"
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
