Den här "dikten" hittade jag på nätet för länge sen, men jag tycker den är så bra så jag lägger upp den. Nu har ju jag friska barn men den får mig alltid att tänka till en extra gång.
Att man kanske ofta ska vara nöjd med det man har och inte önska det som grannen har. Att acceptera människor för vad de är. Att våga knyta nya kontakter och se saker och ting på lite nya perspektiv. Att inte vara så snabb att döma hunden efter håren. För bakom stängda dörrar kan det finnas något underbart - om du bara vågar att titta efter.
Välkommen till Holland
Av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det…
Att vänta barn är som att planera en sagolik semester till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
”Holland?!” Ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.”
Men flygresan har ändrats. Du har landat i Holland och där måste du vara kvar.
Det viktiga är att de INTE fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring… och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar… och att Holland har tulpaner… och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna…, därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men… om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara… med Holland.
Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns. Gör något idag som du alltid har velat gjort. Ingen annan kommer göra det åt dig, du har ansvar för ditt liv - ingen annan.
torsdag 17 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar