Igår skrev en av mina goaste vänner följande status på FB
"Lever i ett märkligt samhälle där folk tävlar mot varandra i att hitta småsaker att hata medan de samtidigt kan vänta hur länge som helst före de använder sig av ordet älska. Ordet "hata" ger 14 miljoner träffar på Google, medan ordet "älska" ger 1,5 miljon....."
Frågan som formulerar sig i mitt huvud är, hur orkar man? Hur orkar man gå omkring och hata allt mellan himmel och jord? Ni som hatar det mesta men älskar väldigt få saker, är ni medvetna om att ordet hata i sig är en energitjuv och att ni sprider negativa signaler?
Visst kan man ogilla saker men att hata? Jag tror att det i grunden beror på att vi alla är olika och har olika behov. De som går runt och hatar allt annat än det som rör dom själva måste leva i en otroligt instängd värld där det bara är "jag och mitt behov som gäller".
Öppna ögonen och se hur mycket vackert det finns runt dig att älska. Titta på den som sitter närmast dig och se dennes behov, lär dig att älska hans/hennes behov och du kommer upptäcka att du mår så mycket bättre själv.
Nu ska jag gå ut och älska livet, mig själv, mina nära, mina kära och mina goa vänner.
Puss på er <3
Visar inlägg med etikett reflektioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett reflektioner. Visa alla inlägg
tisdag 4 maj 2010
söndag 2 maj 2010
Relationer
För ett tag sen fick jag ett infall. Surfade runt lite på fb och blev riktigt skrämd av att så många bland mina vänner sitter inne med statusen "det är komplicerat".
Vaddå komplicerat? Antingen så är man väl tillsammans eller så är man det inte. I mina ögon står statusen "det är komplicerat" för att man har en kk (en kompis med förmåner alltså) och jag skulle då aldrig basunera ut något sådant. Sen snurrade min hjärna lite till och funderade på det här med kk och vad det står för. Jag vet en del som har kompisar med förmåner för att de säger "nej, jag är inte redo", här säger jag (host, host) bullshit. Vaddå inte redo? Jag skulle vilja säga "visst, jag är redo, men inte med dig". För det är väl så det är. Slår blixten ner så har man banne mig inte något att säga till om.
Så jag skulle vilja påstå att de som har statusen "det är komplicerat" är de som vill att det ska bli något med denna människa som de har den komplicerade relationen med. Den andra människan å andra sidan vill det förmodligen inte. My gadd, blir jag hängd nu?
You can't find love where it does not exist. And you can't avoid love where it truly exists <3
Vaddå komplicerat? Antingen så är man väl tillsammans eller så är man det inte. I mina ögon står statusen "det är komplicerat" för att man har en kk (en kompis med förmåner alltså) och jag skulle då aldrig basunera ut något sådant. Sen snurrade min hjärna lite till och funderade på det här med kk och vad det står för. Jag vet en del som har kompisar med förmåner för att de säger "nej, jag är inte redo", här säger jag (host, host) bullshit. Vaddå inte redo? Jag skulle vilja säga "visst, jag är redo, men inte med dig". För det är väl så det är. Slår blixten ner så har man banne mig inte något att säga till om.
Så jag skulle vilja påstå att de som har statusen "det är komplicerat" är de som vill att det ska bli något med denna människa som de har den komplicerade relationen med. Den andra människan å andra sidan vill det förmodligen inte. My gadd, blir jag hängd nu?
You can't find love where it does not exist. And you can't avoid love where it truly exists <3
tisdag 20 april 2010
Monopol
I mitt förra inlägg så led jag av tristess och bad att folk skulle lyfta mig. Jag ansåg att ingenting hände och hela livet kändes grått.
Eh....det bara small till så hände det saker minsann. Inte med mitt bredband men i övrigt. Helt plötsligt fanns det flera lämpliga jobb att söka och så dök ett nytt hus upp som, (hör och häpna) vi gillar båda två - visning nu på lördag =D Att jag sen fick rusa upp till ett brandlarm i mitten av förra veckan räknar jag bara som bonus.
Jo, jag sitter ju fortfarande offline hemma. Frustrerande? Skoja inte om det. Jag vet inte hur många samtal jag har ringt till supporten bara för att få höra att en tekniker är beställd. Men ibland så ringer de till mig, då har tekniker tydligen gjort något men de får fortfarande inte kontakt med mitt modem. Hm....om jag vore tekniker och blev utskickad och fixade till något då skulle jag nog kolla så att signalen gick ända fram.
Problemet som jag ser det är att alla våra kablar ägs av ett företag. Ett företag som i sin tur har ett antal underleverantörer. MEN....de är ensamma på marknaden. Och det är hit jag vill komma, varför är så många aktörer i detta land ensamma på marknaden. Som konsument sitter man ju i en rävsax om det skulle bli strul. Och strul blir det ibland - tro mig.
Varför är vi så kära i våra monopol för? Ja, jag vet att apoteket har släppt lös en del nyligen men alla andra då?
NÄ, fram för mer konkurrens och valfrihet!
Eh....det bara small till så hände det saker minsann. Inte med mitt bredband men i övrigt. Helt plötsligt fanns det flera lämpliga jobb att söka och så dök ett nytt hus upp som, (hör och häpna) vi gillar båda två - visning nu på lördag =D Att jag sen fick rusa upp till ett brandlarm i mitten av förra veckan räknar jag bara som bonus.
Jo, jag sitter ju fortfarande offline hemma. Frustrerande? Skoja inte om det. Jag vet inte hur många samtal jag har ringt till supporten bara för att få höra att en tekniker är beställd. Men ibland så ringer de till mig, då har tekniker tydligen gjort något men de får fortfarande inte kontakt med mitt modem. Hm....om jag vore tekniker och blev utskickad och fixade till något då skulle jag nog kolla så att signalen gick ända fram.
Problemet som jag ser det är att alla våra kablar ägs av ett företag. Ett företag som i sin tur har ett antal underleverantörer. MEN....de är ensamma på marknaden. Och det är hit jag vill komma, varför är så många aktörer i detta land ensamma på marknaden. Som konsument sitter man ju i en rävsax om det skulle bli strul. Och strul blir det ibland - tro mig.
Varför är vi så kära i våra monopol för? Ja, jag vet att apoteket har släppt lös en del nyligen men alla andra då?
NÄ, fram för mer konkurrens och valfrihet!
söndag 4 april 2010
Hela livet var ett disco?
Jag vet inte om jag gör fel men jag siktar alltid mot stjärnorna. Detta innebär att jag i den bästa av världar handlar någonstans bland trädtopparna. Men man måste väl våga och sikta högt för att vinna eller?
I min strävan att nå stjärnorna försöker jag dessutom att se saker och ting från flera vinklar. Jag älskar att sitta och filosofera över något, komma på en sak som känns rätt att grotta ner mig i sen söka information från flera olika synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan är ord som kan fånga mig i en diskussion....
Just nu är hela mitt liv ett disco!!!!
Eller, nä, nu ljög jag. Större röra har jag väl aldrig varit med om. Brukar skoja med min älskade om det här, att i den här röran som ska kallas för livet så är jag ändå glad och lycklig. För så är det, vårt liv är enormt rörigt.
Den här helgen sorterar jag i högen extrema helger som jag helst undviker. Jag är ju ingen storhelgsmänniska och ogillar när folk drar i mig "bara för att det alltid har varit så". Vi har stressat runt med barn och ätit mat både här och där. Jag kan inte tala för Nicklas men själv hade jag helst velat stänga av allt och bara varit med varandra och barnen.
Summa summarum: ibland känns det som ett steg fram, två åt sidan, fem bakåt och en halv vurpa på det. En dörr som öppnas på glänt för att sen brutalt stängas igen. Det är livet! Nästa dans kanske går bättre och nästa dörr du öppnar kanske döljer något underbart. Lyssna på människor och fokusera, tänk om och tänk rätt. Vad du än gör så glöm inte bort vem du själv är. Finn vem du är och vad du vill göra, sök, sök, sök. Grotta, grubbla, skratta, gråt och älska i jakten på nästa ögonblick som gör dig sådär superlycklig.
Vem vet, du kanske stöter på nästa hallelujah-moment redan idag. Eller så får du göra som jag, gå och ge din älskade en stor kram och skapa ditt hallelujah-moment, för även om mycket är kaotiskt så har vi ändå varandra.
Puss på er
I min strävan att nå stjärnorna försöker jag dessutom att se saker och ting från flera vinklar. Jag älskar att sitta och filosofera över något, komma på en sak som känns rätt att grotta ner mig i sen söka information från flera olika synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan är ord som kan fånga mig i en diskussion....
Just nu är hela mitt liv ett disco!!!!
Eller, nä, nu ljög jag. Större röra har jag väl aldrig varit med om. Brukar skoja med min älskade om det här, att i den här röran som ska kallas för livet så är jag ändå glad och lycklig. För så är det, vårt liv är enormt rörigt.
Den här helgen sorterar jag i högen extrema helger som jag helst undviker. Jag är ju ingen storhelgsmänniska och ogillar när folk drar i mig "bara för att det alltid har varit så". Vi har stressat runt med barn och ätit mat både här och där. Jag kan inte tala för Nicklas men själv hade jag helst velat stänga av allt och bara varit med varandra och barnen.
Summa summarum: ibland känns det som ett steg fram, två åt sidan, fem bakåt och en halv vurpa på det. En dörr som öppnas på glänt för att sen brutalt stängas igen. Det är livet! Nästa dans kanske går bättre och nästa dörr du öppnar kanske döljer något underbart. Lyssna på människor och fokusera, tänk om och tänk rätt. Vad du än gör så glöm inte bort vem du själv är. Finn vem du är och vad du vill göra, sök, sök, sök. Grotta, grubbla, skratta, gråt och älska i jakten på nästa ögonblick som gör dig sådär superlycklig.
Vem vet, du kanske stöter på nästa hallelujah-moment redan idag. Eller så får du göra som jag, gå och ge din älskade en stor kram och skapa ditt hallelujah-moment, för även om mycket är kaotiskt så har vi ändå varandra.
Puss på er
tisdag 16 mars 2010
Självkänsla vs självförtroende
Uppe och morgonbloggar igen ;-)
Nåja, man får vara glad att inläggen formulerar sig och tidpunkten är väl inte så viktig?
Jag kom att tänka på det här med självkänsla och självförtroende. Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende.
Men....vad nu? Hur hänger det ihop? Och är den kombinationen öht möjlig? Visst är den det. Om man som i mitt fall vet ganska bra vem man själv är så betyder ju inte det att självförtroendet är på topp, eller hur?!
Det här är ämnen som alltid har intresserat mig och när jag utbildade mig till Stress- och friskvårdsterapeut fick jag lära mig en hel del om ämnet, om mig själv och om andra.
Att verkligen titta sig själv i spegeln är inte alltid angenämt (och nu syftar jag inte på utseendet) men ack så nyttigt. Att lära sig hur man hanterar vissa situationer och kanske framför allt varför man agerar som man gör kan vara både skrämmande och intressant. Att vara medveten om att det jag bär med mig i min ryggsäck påverkar mitt tänk och mitt betéende är något vi inte får glömma.
Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende. Jag försöker att ständigt lyfta mitt självförtroende genom att tänka "jag är OK, du är OK" istället för "du är OK, jag är inte OK". Jag analyserar alltför mycket, MEN.....jag har blivit bättre. När jag känner att det är mig det är fel på i vissa situationer så försöker jag numer att lägga hela pusslet innan min hjärna har fått fram en hel analys, förut tog jag fem pusselbitar som kanske inte ens hörde till samma pussel och analyserade allt i molekyler. Även en gammal hund kan lära sig sitta.
Igår var jag låg, värsta bottennappet. Allt jag ville var att någon skulle bädda ner mig, ge mig en kopp thé och säga "jag finns här, oroa dig inte, imorgon känns det bättre". Ni vet, att få vara sådär liten som man ibland blir i den stora skrämmande världen......
Jag överlevde gårdagen och kände mig trots allt ganska nöjd med att jag faktiskt fått en del gjort (långt ifrån allt som finns på min att-göra lista, men det är en dag idag också) och när jag äntligen fick gå och lägga mig tittade jag på min Buddha-tavla och tänkte "jag är OK, du är OK"
Och visst får man räkna med en del vurpor här i livet, för när vi tänker efter så är det våra erfarenheter och motgångar som får oss att växa.
Nåja, man får vara glad att inläggen formulerar sig och tidpunkten är väl inte så viktig?
Jag kom att tänka på det här med självkänsla och självförtroende. Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende.
Men....vad nu? Hur hänger det ihop? Och är den kombinationen öht möjlig? Visst är den det. Om man som i mitt fall vet ganska bra vem man själv är så betyder ju inte det att självförtroendet är på topp, eller hur?!
Det här är ämnen som alltid har intresserat mig och när jag utbildade mig till Stress- och friskvårdsterapeut fick jag lära mig en hel del om ämnet, om mig själv och om andra.
Att verkligen titta sig själv i spegeln är inte alltid angenämt (och nu syftar jag inte på utseendet) men ack så nyttigt. Att lära sig hur man hanterar vissa situationer och kanske framför allt varför man agerar som man gör kan vara både skrämmande och intressant. Att vara medveten om att det jag bär med mig i min ryggsäck påverkar mitt tänk och mitt betéende är något vi inte får glömma.
Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende. Jag försöker att ständigt lyfta mitt självförtroende genom att tänka "jag är OK, du är OK" istället för "du är OK, jag är inte OK". Jag analyserar alltför mycket, MEN.....jag har blivit bättre. När jag känner att det är mig det är fel på i vissa situationer så försöker jag numer att lägga hela pusslet innan min hjärna har fått fram en hel analys, förut tog jag fem pusselbitar som kanske inte ens hörde till samma pussel och analyserade allt i molekyler. Även en gammal hund kan lära sig sitta.
Igår var jag låg, värsta bottennappet. Allt jag ville var att någon skulle bädda ner mig, ge mig en kopp thé och säga "jag finns här, oroa dig inte, imorgon känns det bättre". Ni vet, att få vara sådär liten som man ibland blir i den stora skrämmande världen......
Jag överlevde gårdagen och kände mig trots allt ganska nöjd med att jag faktiskt fått en del gjort (långt ifrån allt som finns på min att-göra lista, men det är en dag idag också) och när jag äntligen fick gå och lägga mig tittade jag på min Buddha-tavla och tänkte "jag är OK, du är OK"
Och visst får man räkna med en del vurpor här i livet, för när vi tänker efter så är det våra erfarenheter och motgångar som får oss att växa.
lördag 13 mars 2010
En ros är en ros?
Just nu läser jag Kurdo Baksis bok "Min vän Stieg Larsson" och jag fick en riktig tankeställare. Kurdo skriver i sin bok om hur han har delat ut rosor till kvinnor på den internationella kvinnodagen. För er som vill veta mer om denna dag, varför den uppkom och varför den fortfarande finns kvar råder jag att börja läsa här.
Det som fick mig att börja tänka till var när Kurdo skriver att han alltid kände sig så ambivalent när han stod där. Enligt Kurdo borde varje dag genomsyras av genusmedvetenhet och inte bara en dag om året. Han skriver vidare att de flesta blir glada av hans gest men att en del ändå tackar nej till en ros och han förstår det. En ros har ju trots allt taggarna utåt.
Och visst är det så, en ros har ju taggarna utåt. Istället för att ge bort rosor så kanske man ska ge dom till sig själv. Så man ibland får sig en tankeställare och börjar uppföra sig bättre. För om vi någonsin ska få till jämställdhet (nu menar jag inte bara mellan kvinnor och män, utan även mellan samhällsklyftor, kulturer, hudfärger mm mm mm) så måste vi alla hjälpas åt.
Köp en blodröd ros till dig själv idag! Om världen ska kunna bli bättre måste det ske vissa förändringar, varför inte börja med dig själv? Respektera andra för vad de är och försök inte ändra någon till vad du vill att de ska vara.
Det som fick mig att börja tänka till var när Kurdo skriver att han alltid kände sig så ambivalent när han stod där. Enligt Kurdo borde varje dag genomsyras av genusmedvetenhet och inte bara en dag om året. Han skriver vidare att de flesta blir glada av hans gest men att en del ändå tackar nej till en ros och han förstår det. En ros har ju trots allt taggarna utåt.
Och visst är det så, en ros har ju taggarna utåt. Istället för att ge bort rosor så kanske man ska ge dom till sig själv. Så man ibland får sig en tankeställare och börjar uppföra sig bättre. För om vi någonsin ska få till jämställdhet (nu menar jag inte bara mellan kvinnor och män, utan även mellan samhällsklyftor, kulturer, hudfärger mm mm mm) så måste vi alla hjälpas åt.
Köp en blodröd ros till dig själv idag! Om världen ska kunna bli bättre måste det ske vissa förändringar, varför inte börja med dig själv? Respektera andra för vad de är och försök inte ändra någon till vad du vill att de ska vara.
lördag 6 mars 2010
Och sen då?
Dagens datum är den 6:e mars, sportlovet är med andra ord över imorgon och med det kan man säga att det är vår. Eller?
Häromdagen filosoferade jag lite om när jag och B tältade. Första frostnatten i september drog vi iväg och hade jag vetat då att det skulle bli en lång och kall vinter hade jag kanske valt att tälta inne istället. Men nog om det, sånt kan man inte göra något åt så "I learned to like it".
I vilket fall, ska man summera vintern lite så kan jag ju konstatera att i stort sett alla människor jag vet om har gått och varit förkylda mest hela tiden. Detta fenomen får mig att tänka på svininfluensan. Vad hände egentligen med den?
Innan jag drog till Kina fylldes varenda löp av svininfluensa och vaccin. Folk tog vaccin till höger och vänster utan att egentligen veta vad de sprutade i kroppen. Hade jag tillhört någon riskgrupp hade jag tagit sprutan men inte när jag är helt frisk, mina barn tog heller inte sprutan då de är fullt friska. Jag tillhör heller inte gruppen som tog sprutan för att skydda de utsatta riskgrupperna för det argumentet köper jag inte.
HALLÅ! Om någon tillhör en riskgrupp och tar sitt vaccin så ska väl den vara skyddad? Eller? Varför ska då hela svenska befolkningen skrämmas upp för att ta ett vaccin mot en influensa som inte är farligare än någon annan influensa? Visst, jag är medveten om att hela svininfluensans förlopp har varit snabbare än någon annan influensa men då blir man ju friskare fortare, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vet ni vad jag tror?
Kommer ni ihåg "föggelinfluensan"? Kommer ni ihåg hysterin som var då om att inte hela svenska befolkningen fick vaccin? Endast de som tillhörde riskgrupper och de som jobbade inom vad myndigheter ansåg vara prioriterade grupper. Vilket ramaskri det blev! Varför får han vaccin och inte jag?
I vilket fall, nu ville myndigheterna ha ryggen fri och köpte därför in 18 miljoner doser vaccin. Så visade det sig att svenska befolkningen inte var så villiga att ta sina gratis doser (gratis är inte alltid gott). Så vad händer? Självklart kommer media in och spelar en viktig roll i det här, varje löp fylls av hur "farlig" den nya ifnluensan är och hur många som avlidit. Om själva dödsorsaken var svininfluensan visste de inte när löpets skrev för det hade inte konstaterats.
Är det någon som vet hur många som drabbades av svininfluensan? Är det någon som kan få fram siffror på hur många som avled av själva svininfluensan?
Nä, jag är mycket skeptisk till vad journalister skriver och när något blir uppblåst så är det oftast nyhetstorka. Varför blev det annars helt tyst om svininfluensan när det visade sig att Tiger Woods hade varit ute och slarvat? Tidningar vill sälja lösnummer och lättaste sättet att göra det är att ge svenska befolkningen skrämselhicka!
Jag skulle vilja att vi tänker till lite själva innan vi låter någon annan bestämma vad vi ska göra och för vem vi egentligen gör det....
Häromdagen filosoferade jag lite om när jag och B tältade. Första frostnatten i september drog vi iväg och hade jag vetat då att det skulle bli en lång och kall vinter hade jag kanske valt att tälta inne istället. Men nog om det, sånt kan man inte göra något åt så "I learned to like it".
I vilket fall, ska man summera vintern lite så kan jag ju konstatera att i stort sett alla människor jag vet om har gått och varit förkylda mest hela tiden. Detta fenomen får mig att tänka på svininfluensan. Vad hände egentligen med den?
Innan jag drog till Kina fylldes varenda löp av svininfluensa och vaccin. Folk tog vaccin till höger och vänster utan att egentligen veta vad de sprutade i kroppen. Hade jag tillhört någon riskgrupp hade jag tagit sprutan men inte när jag är helt frisk, mina barn tog heller inte sprutan då de är fullt friska. Jag tillhör heller inte gruppen som tog sprutan för att skydda de utsatta riskgrupperna för det argumentet köper jag inte.
HALLÅ! Om någon tillhör en riskgrupp och tar sitt vaccin så ska väl den vara skyddad? Eller? Varför ska då hela svenska befolkningen skrämmas upp för att ta ett vaccin mot en influensa som inte är farligare än någon annan influensa? Visst, jag är medveten om att hela svininfluensans förlopp har varit snabbare än någon annan influensa men då blir man ju friskare fortare, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vet ni vad jag tror?
Kommer ni ihåg "föggelinfluensan"? Kommer ni ihåg hysterin som var då om att inte hela svenska befolkningen fick vaccin? Endast de som tillhörde riskgrupper och de som jobbade inom vad myndigheter ansåg vara prioriterade grupper. Vilket ramaskri det blev! Varför får han vaccin och inte jag?
I vilket fall, nu ville myndigheterna ha ryggen fri och köpte därför in 18 miljoner doser vaccin. Så visade det sig att svenska befolkningen inte var så villiga att ta sina gratis doser (gratis är inte alltid gott). Så vad händer? Självklart kommer media in och spelar en viktig roll i det här, varje löp fylls av hur "farlig" den nya ifnluensan är och hur många som avlidit. Om själva dödsorsaken var svininfluensan visste de inte när löpets skrev för det hade inte konstaterats.
Är det någon som vet hur många som drabbades av svininfluensan? Är det någon som kan få fram siffror på hur många som avled av själva svininfluensan?
Nä, jag är mycket skeptisk till vad journalister skriver och när något blir uppblåst så är det oftast nyhetstorka. Varför blev det annars helt tyst om svininfluensan när det visade sig att Tiger Woods hade varit ute och slarvat? Tidningar vill sälja lösnummer och lättaste sättet att göra det är att ge svenska befolkningen skrämselhicka!
Jag skulle vilja att vi tänker till lite själva innan vi låter någon annan bestämma vad vi ska göra och för vem vi egentligen gör det....
tisdag 23 februari 2010
Boktips
Jag har under de senaste månaderna varit inne i en liten läsperiod. Den här gången har det varit böcker som verkligen har gett mig något, böcker jag helt plötsligt har fått stanna till mitt uppe i läsningen och tänkt "ja jävlars, så är det ju". Dvs jag har inte bara läst fiktiva romaner.....
Första boken jag vill tipsa om är en bok jag hittade på ett vandrarhem i Kina. det var Mitch Alboms bok "Tuesdays with Morie". Den här boken omskrivs som en kulturkrock med döden och jag kan inte göra annat än hålla med. Kortfattat kan jag säga att boken handlar om författaren själv och hans lärare som har fått ALS. Läs den! Den är inte lika berörande ur sjukdomsperspektiv som Ulla-Carin Lindquist "Ro utan åror" men den innehåller så mycket som egentligen borde vara självklart men som väldigt få ser som självklart. Mitch har även skrivit boken "Fem personer du möter i himlen" som också är klart läsvärd.
Andra boken i min tipslista är Paulo Coelhos bok "Alkemisten". Denna bok handlar om att man ska följa sina drömmar och pröva sin lycka. Pojken som boken handlar om råkar ut för diverse motgångar på sin väg att följa sin dröm men dessa motgångar leder honom närmare drömmen. "Alkemistens" ursprung är egentligen en judisk berättelse om att inse vad man redan har är den största rikedomen. Hur många tänker egentligen så? Jag själv kan erkänna att jag ofta går runt och tänker "om jag hade det så skulle....." Tack Erik för tipset!
Den tredje boken jag läst är Anna Bornsteins "Dalai Lama och den buddhistiska vägen". Nu tänker jag inte gå in så mycket på denna bok då den egentligen tillhör kategorin kurslitteratur (även om jag gillar att läsa sånt ibland) MEN.....
...dessa tre böcker har en sak gemensamt. De bär alla indirekt på ett budskap om att vi alla bär det vi strävar efter inom oss, dvs lycka och ett meningsfullt liv. Om vi letar inom oss själva och lär oss mer om oss själva så kan vi också definiera vad vår egen lycka är. Dagens samhälle går ju ut med budskapet ju fler prylar desto bättre? Ju fläskigare hemmabioanläggning desto lyckligare är vi? Köper jag en ny bil kommer jag bli mycket lyckligare? Förra årets julklapp blev spikmattan, detta tycker jag säger lite om hur vi människor egentligen mår.
Hur många kan egentligen säga att just i det här tillståndet är jag som mest lycklig. Hur många kan sätta ord på sin egen lycka?
Ta dig tid att göra det du vill i livet, och uppskatta allt du gör!
Första boken jag vill tipsa om är en bok jag hittade på ett vandrarhem i Kina. det var Mitch Alboms bok "Tuesdays with Morie". Den här boken omskrivs som en kulturkrock med döden och jag kan inte göra annat än hålla med. Kortfattat kan jag säga att boken handlar om författaren själv och hans lärare som har fått ALS. Läs den! Den är inte lika berörande ur sjukdomsperspektiv som Ulla-Carin Lindquist "Ro utan åror" men den innehåller så mycket som egentligen borde vara självklart men som väldigt få ser som självklart. Mitch har även skrivit boken "Fem personer du möter i himlen" som också är klart läsvärd.
Andra boken i min tipslista är Paulo Coelhos bok "Alkemisten". Denna bok handlar om att man ska följa sina drömmar och pröva sin lycka. Pojken som boken handlar om råkar ut för diverse motgångar på sin väg att följa sin dröm men dessa motgångar leder honom närmare drömmen. "Alkemistens" ursprung är egentligen en judisk berättelse om att inse vad man redan har är den största rikedomen. Hur många tänker egentligen så? Jag själv kan erkänna att jag ofta går runt och tänker "om jag hade det så skulle....." Tack Erik för tipset!
Den tredje boken jag läst är Anna Bornsteins "Dalai Lama och den buddhistiska vägen". Nu tänker jag inte gå in så mycket på denna bok då den egentligen tillhör kategorin kurslitteratur (även om jag gillar att läsa sånt ibland) MEN.....
...dessa tre böcker har en sak gemensamt. De bär alla indirekt på ett budskap om att vi alla bär det vi strävar efter inom oss, dvs lycka och ett meningsfullt liv. Om vi letar inom oss själva och lär oss mer om oss själva så kan vi också definiera vad vår egen lycka är. Dagens samhälle går ju ut med budskapet ju fler prylar desto bättre? Ju fläskigare hemmabioanläggning desto lyckligare är vi? Köper jag en ny bil kommer jag bli mycket lyckligare? Förra årets julklapp blev spikmattan, detta tycker jag säger lite om hur vi människor egentligen mår.
Hur många kan egentligen säga att just i det här tillståndet är jag som mest lycklig. Hur många kan sätta ord på sin egen lycka?
Ta dig tid att göra det du vill i livet, och uppskatta allt du gör!
söndag 14 februari 2010
Valentines day
Ja jag vet att jag lovade skriva om några böcker som berört mig, men här kommer annat som berör mig.
Idag är det alla hjärtans dag. Jag skulle vilja uppmana er att ta hand om de som betyder något för man vet aldrig hur länge man får ha dom.
Anledningen till den här uppmaningen är att jag chattade med en mycket god vän igår. Han satt och läste om Bo Holmberg. Nu har jag också läst en del artiklar och blivit berörd.
Så.....visa de du älskar att du gör det, helt plötsligt händer det ofattbara och då är det för sent att ångra det man inte gjorde. Bry dig om nu och inte när det är borta.
Love
Idag är det alla hjärtans dag. Jag skulle vilja uppmana er att ta hand om de som betyder något för man vet aldrig hur länge man får ha dom.
Anledningen till den här uppmaningen är att jag chattade med en mycket god vän igår. Han satt och läste om Bo Holmberg. Nu har jag också läst en del artiklar och blivit berörd.
Så.....visa de du älskar att du gör det, helt plötsligt händer det ofattbara och då är det för sent att ångra det man inte gjorde. Bry dig om nu och inte när det är borta.
Love
onsdag 13 januari 2010
Sjukvård kontra friskvård
Jag har de senaste dagarna gått och funderat mycket på varför de flesta är så inriktade på sjukvård istället för friskvård.
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
fredag 8 januari 2010
Två egenskaper jag vill ge alla politiker
Det finns två egenskaper som gör att människor växer i mina ögon. Det är inte bara politiker jag skulle vilja ge dessa egenskaper till, alla kan få en liten dos...
Den ena egenskapen är ärlighet. Att våga stå för vad man tycker och känner istället för att slingra sig undan med en "nödlögn". Ärligt, vem gör man en tjänst med en lögn? Nu menar jag naturligtvis inte att "små vita" är helt förbjudet, men det beror helt på i vilket sammanhang.
Ibland kan sanningen rent ut sagt svida men hellre hör jag det från den människan den gäller än "nere på stan". Det finns ett uttryck "såra mig hellre med en sanning än en lögn, sanningen gör ont en kort stund - lögnen hela livet" hur rätt är inte detta?!
Den andra egenskapen är att kunna stå för sina fel och brister, för vi har dom alla. My gadd, jag skulle kunna rada upp mångder med brister jag har (men varför hänga ut sig så?).
Det finns de som aldrig kan stå för att de gör fel utan ständigt kommer med undanflykter "så har inte jag gjort, det måste vara någon annan" eller "nu fungerar det minsann, det gjorde det inte igår, vad har du ändrat?". Istället för att helt enkelt säga "oj, här måste jag ha gjort fel, tack för att du påpekade det" eller "det här kan inte jag, kan du visa mig hur man gör?"
Folk(?) som aldrig kan erkänna sina fel blir väldigt snabbt impopulära överallt de visar sig och att lita på dessa människor är iaf för mig väldigt svårt. Det känns som om man vilket ögonblick som helst kan ha en kniv i ryggen.
Visa lite stake och våga stå för vad du tänker, tycker och dina ageranden. Om alla gjorde det skulle vi leva i en mycket bättre värld.
Den ena egenskapen är ärlighet. Att våga stå för vad man tycker och känner istället för att slingra sig undan med en "nödlögn". Ärligt, vem gör man en tjänst med en lögn? Nu menar jag naturligtvis inte att "små vita" är helt förbjudet, men det beror helt på i vilket sammanhang.
Ibland kan sanningen rent ut sagt svida men hellre hör jag det från den människan den gäller än "nere på stan". Det finns ett uttryck "såra mig hellre med en sanning än en lögn, sanningen gör ont en kort stund - lögnen hela livet" hur rätt är inte detta?!
Den andra egenskapen är att kunna stå för sina fel och brister, för vi har dom alla. My gadd, jag skulle kunna rada upp mångder med brister jag har (men varför hänga ut sig så?).
Det finns de som aldrig kan stå för att de gör fel utan ständigt kommer med undanflykter "så har inte jag gjort, det måste vara någon annan" eller "nu fungerar det minsann, det gjorde det inte igår, vad har du ändrat?". Istället för att helt enkelt säga "oj, här måste jag ha gjort fel, tack för att du påpekade det" eller "det här kan inte jag, kan du visa mig hur man gör?"
Folk(?) som aldrig kan erkänna sina fel blir väldigt snabbt impopulära överallt de visar sig och att lita på dessa människor är iaf för mig väldigt svårt. Det känns som om man vilket ögonblick som helst kan ha en kniv i ryggen.
Visa lite stake och våga stå för vad du tänker, tycker och dina ageranden. Om alla gjorde det skulle vi leva i en mycket bättre värld.
lördag 2 januari 2010
Årskrönika
Eller nä, ingen årskrönika bara en liten summering.
2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)
2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.
2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".
2009 var året jag såg Uffe i LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.
2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).
2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....
Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?
Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.
2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)
2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.
2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".
2009 var året jag såg Uffe i LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.
2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).
2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....
Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?
Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.
söndag 27 december 2009
Den glada(?) julen
Ja äntligen är den slut, den sk glada julen. Jag har nog aldrig känt mig så jagad någon gång och detta på grund av andras "misstag". Nåja, inget att göra åt nu utan man får göra det bästa av situationen (dvs ägna lite tid åt det emellanåt och sen släppa allt) och hoppas att alla inblandade har lärt sig något.
Det jag har reflekterat över är hur många vill ta sina egna måsten och överföra detta till andra. Min mor t ex är expert på det, missförstå mig inte nu jag älskar att vara hos min mor men.....
Jag spenderade dagarna före jul hos kära mor och fick höra "du måste göra det, så måste du ta barnen och åka dit, sen måste du göra det här och det här" osv osv. Vem är det som säger att JAG måste? Är det mina måsten eller är det hennes egna måsten? Och vad händer om jag trotsar ett måste? Blir det katastrof då eller? Nej, det blev ju inte det. Jag gjorde vad jag tyckte kändes rätt där och då, vad som kändes rätt för mig och mina barn, inte vad som kändes rätt för mamma.
Att gå till jobbet på julafton kändes bara bra (ja, jag är udda, jag vet) men faktum är att de få timmar jag gjorde i verksamheten gav mig mer än det "kostade". Att sen få avsluta julaftonen med ett födelsedagsfirande var riktigt pricken över i. Med glögg och bara en massa mys i all tvåsamhet var perfekt. Så ja, jag har fått det jag ville ha i julklapp, en massa närhet och kärlek (lite stress fick jag väl också men jag valde att säga nej till det som inte kändes som ett måste för mig, och att släppa annat när jag var ledig).
PS: jag försöker säkerligen också att överföra måsten till andra, men jag lovar att tänka på det i fortsättningen
Det jag har reflekterat över är hur många vill ta sina egna måsten och överföra detta till andra. Min mor t ex är expert på det, missförstå mig inte nu jag älskar att vara hos min mor men.....
Jag spenderade dagarna före jul hos kära mor och fick höra "du måste göra det, så måste du ta barnen och åka dit, sen måste du göra det här och det här" osv osv. Vem är det som säger att JAG måste? Är det mina måsten eller är det hennes egna måsten? Och vad händer om jag trotsar ett måste? Blir det katastrof då eller? Nej, det blev ju inte det. Jag gjorde vad jag tyckte kändes rätt där och då, vad som kändes rätt för mig och mina barn, inte vad som kändes rätt för mamma.
Att gå till jobbet på julafton kändes bara bra (ja, jag är udda, jag vet) men faktum är att de få timmar jag gjorde i verksamheten gav mig mer än det "kostade". Att sen få avsluta julaftonen med ett födelsedagsfirande var riktigt pricken över i. Med glögg och bara en massa mys i all tvåsamhet var perfekt. Så ja, jag har fått det jag ville ha i julklapp, en massa närhet och kärlek (lite stress fick jag väl också men jag valde att säga nej till det som inte kändes som ett måste för mig, och att släppa annat när jag var ledig).
PS: jag försöker säkerligen också att överföra måsten till andra, men jag lovar att tänka på det i fortsättningen
söndag 1 november 2009
Synth vs Bluegrass del 2
Nu har jag funderat lite till och här kommer mina tankar.
När någon säger synth till mig så är det första jag tänker Kraftwerk och deras kostymer. Synth kommer ju ursprungligen från den elektroniska musiken (big surprise) och från den genren så har många andra musikstilar växt fram. Nuförtiden så är det få band som verkligen spelar synth men det är en annan historia.
Iaf, när jag säger att jag gillar synth och elektronisk musik så tänker de flesta på just instrumentet synth och modet. Dvs den uniformsliknande kostymen som Kraftwerk är kända för och det som brukar kallas för en städad form av politisk inkorrekthet (och det är vad jag gillar).
Bluegrass då. Ja jag är personligen inte så bevandrad i denna musikgenre mer än att den härstammar från countryn. Bluegrass är akustisk musik och har sina rötter i amerikans folkmusik (från södern då), gospel och blues.
Det jag däremot har reflekterat på är vad dessa olika musikstilar förmedlar. Många uppfattar synth som tung, svart musik medan bluegrass är livlig och glad musik.
Tänk om! Nu tänkte jag uppmana er att verkligen LYSSNA på vad låtarna handlar om. De låtar som kan verka dystra kan faktiskt innehålla budskap som att bli en bättre människa, att hitta sig själv, att acceptera sig själv och andra. Å andra sidan kan de låtar som verkar glada och kärleksfulla vara fulla av mord och svek.
Tänk om - tänk rätt!
Slänger upp en video som tillhör kategorin elektrisk musik, inte direkt synthklassad och inte direkt tung, men ändå... Och jag hoppas verkligen att ni förstår budskapet i denna:
Sen vill jag att ni förstår budskapet i den här också:
N, jag är hemskt ledsen över att behöva säga det här.... mer synth åt folket ;-)
När någon säger synth till mig så är det första jag tänker Kraftwerk och deras kostymer. Synth kommer ju ursprungligen från den elektroniska musiken (big surprise) och från den genren så har många andra musikstilar växt fram. Nuförtiden så är det få band som verkligen spelar synth men det är en annan historia.
Iaf, när jag säger att jag gillar synth och elektronisk musik så tänker de flesta på just instrumentet synth och modet. Dvs den uniformsliknande kostymen som Kraftwerk är kända för och det som brukar kallas för en städad form av politisk inkorrekthet (och det är vad jag gillar).
Bluegrass då. Ja jag är personligen inte så bevandrad i denna musikgenre mer än att den härstammar från countryn. Bluegrass är akustisk musik och har sina rötter i amerikans folkmusik (från södern då), gospel och blues.
Det jag däremot har reflekterat på är vad dessa olika musikstilar förmedlar. Många uppfattar synth som tung, svart musik medan bluegrass är livlig och glad musik.
Tänk om! Nu tänkte jag uppmana er att verkligen LYSSNA på vad låtarna handlar om. De låtar som kan verka dystra kan faktiskt innehålla budskap som att bli en bättre människa, att hitta sig själv, att acceptera sig själv och andra. Å andra sidan kan de låtar som verkar glada och kärleksfulla vara fulla av mord och svek.
Tänk om - tänk rätt!
Slänger upp en video som tillhör kategorin elektrisk musik, inte direkt synthklassad och inte direkt tung, men ändå... Och jag hoppas verkligen att ni förstår budskapet i denna:
Sen vill jag att ni förstår budskapet i den här också:
N, jag är hemskt ledsen över att behöva säga det här.... mer synth åt folket ;-)
torsdag 29 oktober 2009
En del har tur i spel....
....och en del har tur i kärlek!
Nu ska vi inte gå in på hur mitt liv har sett ut hittills men jag brukar inte vinna saker så ofta. En arbetskamrat vann i början av året en SPA-vistelse, jag försökte mig på samma sak och vann visserligen - en biljett till en mässa. Nu hade vi supertrevligt på mässan så jag klagar inte men ändå...
För ca en vecka sen fick jag ett mail från ett företag där jag köper en hel del produkter. De ville ha lite användarinfo och som tack för hjälpen var man med i en utlottning. Jag vann...
Så, nu undrar jag. Kan jag lämna tillbaka min vinst?
Nu ska vi inte gå in på hur mitt liv har sett ut hittills men jag brukar inte vinna saker så ofta. En arbetskamrat vann i början av året en SPA-vistelse, jag försökte mig på samma sak och vann visserligen - en biljett till en mässa. Nu hade vi supertrevligt på mässan så jag klagar inte men ändå...
För ca en vecka sen fick jag ett mail från ett företag där jag köper en hel del produkter. De ville ha lite användarinfo och som tack för hjälpen var man med i en utlottning. Jag vann...
Så, nu undrar jag. Kan jag lämna tillbaka min vinst?
fredag 16 oktober 2009
Play it again Sam
Jag har under några dagar varit krasslig. Tänkte fula tankar på måndag och det skulle jag aldrig ha gjort, febern kom direkt. Somliga straffar Gud direkt ser ni...
Så, igår kväll hade jag en softkväll här i soffan. Körde igång TV4 Play och (törs jag ens erkänna det här, jo jag har erkänt så mkt annat) såg på Bonde söker fru (minsann).
Tänk dessa bönder, de ska då alltid förvirra en. Vanligtvis så är de otroligt förvirrande om vädret, dvs de är aldrig nöjda. Skiner solen en sommar är inte det bra, regnar det är inte det bra heller. Hur ska ni ha det egentligen?
Iaf, det som gjorde mig förvirrad var ett uttal om att vara förälskad eller attraherad. Den här bonden menar att förälskelse kommer först och attraktion senare. WHAT? Är det bara jag som kan känna mig attraherad av en människa jag möter på gatan? Möter man någon på krogen så kan man ju även där känna en attraktion. Men en förälskelse? För det krävs väl att man åtminstone känner objektet i fråga lite.
Nåja, zappade över till 3:ans play och där hittade jag ett gäng mammor som också söker ngn att hålla i handen under vintern.
Oh my, jag kan bara säga en sak. TV3 vet hur de ska få saker och ting att hända - med alkohol. Jag rodnar fortfarande när jag tänker på vad folk säger i TV och hur de beter sig. Jag vet inte om jag ska säga åt er att se det eller låta bli. Det är INTE bra TV och egentligen så är hela programidén enligt mitt tycke tragiskt. Jag har en del funderingar på varför dessa människor är med i programmen men jag väljer att inte ventilera dom här (kan bli ramaskri).
PS: jag skulle vara mycket tacksam om "hur man skickar mamma till månen" aldrig blir publicerad ;-)
Så, igår kväll hade jag en softkväll här i soffan. Körde igång TV4 Play och (törs jag ens erkänna det här, jo jag har erkänt så mkt annat) såg på Bonde söker fru (minsann).
Tänk dessa bönder, de ska då alltid förvirra en. Vanligtvis så är de otroligt förvirrande om vädret, dvs de är aldrig nöjda. Skiner solen en sommar är inte det bra, regnar det är inte det bra heller. Hur ska ni ha det egentligen?
Iaf, det som gjorde mig förvirrad var ett uttal om att vara förälskad eller attraherad. Den här bonden menar att förälskelse kommer först och attraktion senare. WHAT? Är det bara jag som kan känna mig attraherad av en människa jag möter på gatan? Möter man någon på krogen så kan man ju även där känna en attraktion. Men en förälskelse? För det krävs väl att man åtminstone känner objektet i fråga lite.
Nåja, zappade över till 3:ans play och där hittade jag ett gäng mammor som också söker ngn att hålla i handen under vintern.
Oh my, jag kan bara säga en sak. TV3 vet hur de ska få saker och ting att hända - med alkohol. Jag rodnar fortfarande när jag tänker på vad folk säger i TV och hur de beter sig. Jag vet inte om jag ska säga åt er att se det eller låta bli. Det är INTE bra TV och egentligen så är hela programidén enligt mitt tycke tragiskt. Jag har en del funderingar på varför dessa människor är med i programmen men jag väljer att inte ventilera dom här (kan bli ramaskri).
PS: jag skulle vara mycket tacksam om "hur man skickar mamma till månen" aldrig blir publicerad ;-)
tisdag 22 september 2009
Vem kunde väl ana
Att jag är duktig på att putta? Eller boxas? Eller slå homeruns?
Igår var det spelkväll med barnen. I flera timmar spelade vi wii. Har bara prövat ngn gång förut och då korta stunder. Men igår sprutade svetten när jag boxades och äldste sonen skrek av förtjusning "Bra mamma, du fick en medalj till".
Så, jag lärde mig två saker igår.
1. Wii är bra när man behöver avreagera sig
2. Jag är ett steg närmare mot att bli golfnörd.....
Det jag längtar mest efter just nu är ett dansgolv, stroboskop och stjärnstopp med bra musik. Bara tanken gör att jag nästan hamnar i trance. Ni vet, när klockan är sådär tre och man sveper några redbull till för att sedan ge sig ut igen..... Ah, jag kommer på mig själv med att sitta och le.
Fram till dess får jag dansa med barnen och sprida lite feelgood musik
Igår var det spelkväll med barnen. I flera timmar spelade vi wii. Har bara prövat ngn gång förut och då korta stunder. Men igår sprutade svetten när jag boxades och äldste sonen skrek av förtjusning "Bra mamma, du fick en medalj till".
Så, jag lärde mig två saker igår.
1. Wii är bra när man behöver avreagera sig
2. Jag är ett steg närmare mot att bli golfnörd.....
Det jag längtar mest efter just nu är ett dansgolv, stroboskop och stjärnstopp med bra musik. Bara tanken gör att jag nästan hamnar i trance. Ni vet, när klockan är sådär tre och man sveper några redbull till för att sedan ge sig ut igen..... Ah, jag kommer på mig själv med att sitta och le.
Fram till dess får jag dansa med barnen och sprida lite feelgood musik
torsdag 17 september 2009
Välkommen till Holland
Den här "dikten" hittade jag på nätet för länge sen, men jag tycker den är så bra så jag lägger upp den. Nu har ju jag friska barn men den får mig alltid att tänka till en extra gång.
Att man kanske ofta ska vara nöjd med det man har och inte önska det som grannen har. Att acceptera människor för vad de är. Att våga knyta nya kontakter och se saker och ting på lite nya perspektiv. Att inte vara så snabb att döma hunden efter håren. För bakom stängda dörrar kan det finnas något underbart - om du bara vågar att titta efter.
Välkommen till Holland
Av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det…
Att vänta barn är som att planera en sagolik semester till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
”Holland?!” Ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.”
Men flygresan har ändrats. Du har landat i Holland och där måste du vara kvar.
Det viktiga är att de INTE fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring… och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar… och att Holland har tulpaner… och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna…, därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men… om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara… med Holland.
Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns. Gör något idag som du alltid har velat gjort. Ingen annan kommer göra det åt dig, du har ansvar för ditt liv - ingen annan.
Att man kanske ofta ska vara nöjd med det man har och inte önska det som grannen har. Att acceptera människor för vad de är. Att våga knyta nya kontakter och se saker och ting på lite nya perspektiv. Att inte vara så snabb att döma hunden efter håren. För bakom stängda dörrar kan det finnas något underbart - om du bara vågar att titta efter.
Välkommen till Holland
Av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det…
Att vänta barn är som att planera en sagolik semester till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
”Holland?!” Ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.”
Men flygresan har ändrats. Du har landat i Holland och där måste du vara kvar.
Det viktiga är att de INTE fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring… och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar… och att Holland har tulpaner… och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna…, därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men… om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara… med Holland.
Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns. Gör något idag som du alltid har velat gjort. Ingen annan kommer göra det åt dig, du har ansvar för ditt liv - ingen annan.
tisdag 1 september 2009
Grannar
Nu vill jag varna känsliga läsare....
Hade ett långt telefonsamtal med en vän förut och jag upphör aldrig att förvånas över grannar. Kanske ska tala om att det här handlar varken om mig eller den vännen jag pratade med i telefon (så låter det alltid jag vet, det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet haha)
Iaf det här inlägget kommer handla om sex! Och grannar! Och grannars syn på sex! Det här handlar om en tjej som har träffat en ny kille. Och när man är nykär så brukar det ju hända en del eller hur.
Jajamensan, nu har hon fått klagomål från grannarna på att de har sex och grannarna hör. Hoppsan! Hörs det när man har sex? De här grannarna har tydligen inte sex pga att det hörs och de törs inte leva ut. Jag kan inte göra annat än att skratta. Ett schema när det är OK att ha sex kanske vore något?
Nu tillhör ju jag den skaran som tycker att sex är naturligt. Jag ger blanka f-n i om grannarna har sex och jag hör. Och tvärtom, jag bryr mig absolut inte om jag har sex och grannarna hör. Mer sex åt folket!
Vad tycker ni? Bryr ni er om grannarna har sex och ni hör? Skulle ni tycka det var pinsamt om grannarna hörde er?
Uppdaterar lite här, jag ska säga till henne att bjuda in grannarna och ha en "lära känna varandra" afton (en gökafton kanske)
Hade ett långt telefonsamtal med en vän förut och jag upphör aldrig att förvånas över grannar. Kanske ska tala om att det här handlar varken om mig eller den vännen jag pratade med i telefon (så låter det alltid jag vet, det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet haha)
Iaf det här inlägget kommer handla om sex! Och grannar! Och grannars syn på sex! Det här handlar om en tjej som har träffat en ny kille. Och när man är nykär så brukar det ju hända en del eller hur.
Jajamensan, nu har hon fått klagomål från grannarna på att de har sex och grannarna hör. Hoppsan! Hörs det när man har sex? De här grannarna har tydligen inte sex pga att det hörs och de törs inte leva ut. Jag kan inte göra annat än att skratta. Ett schema när det är OK att ha sex kanske vore något?
Nu tillhör ju jag den skaran som tycker att sex är naturligt. Jag ger blanka f-n i om grannarna har sex och jag hör. Och tvärtom, jag bryr mig absolut inte om jag har sex och grannarna hör. Mer sex åt folket!
Vad tycker ni? Bryr ni er om grannarna har sex och ni hör? Skulle ni tycka det var pinsamt om grannarna hörde er?
Uppdaterar lite här, jag ska säga till henne att bjuda in grannarna och ha en "lära känna varandra" afton (en gökafton kanske)
måndag 10 augusti 2009
Nu får det ta mig fan vara nog!
Vad är det egentligen som händer? Nu tänker jag på mordet på 15-åriga Therese Johansson Rojo. En 15-åring som hade i stort sett hela livet framför sig. Hela historien är helt ofattbar. Vart är vi på väg? Att man via SMS kan tvinga sin pojkvän att döda någon är helt absurt. Vilken framtid har deras tre familjer att gå till mötes?
Jag blir frustrerad, ledsen, arg och förvirrad!
The eastern world, it is exploding
Violence flarin’, bullets loadin’
You’re old enough to kill, but not for votin’
You don’t believe in war, but what’s that gun you’re totin’
And even the Jordan River has bodies floatin’
But you tell me
Over and over and over again, my friend
Ah, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Don’t you understand what I’m tryin’ to say
Can’t you feel the fears I’m feelin’ today?
If the button is pushed, there’s no runnin’ away
There’ll be no one to save, with the world in a grave
[Take a look around ya boy, it's bound to scare ya boy]
And you tell me
Over and over and over again, my friend
Ah, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Yeah, my blood’s so mad feels like coagulatin’
I’m sitting here just contemplatin’
I can’t twist the truth, it knows no regulation.
Handful of senators don’t pass legislation
And marches alone can’t bring integration
When human respect is disintegratin’
This whole crazy world is just too frustratin’
And you tell me
Over and over and over again, my friend
Ah, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Think of all the hate there is in Red China
Then take a look around to Selma, Alabama
You may leave here for 4 days in space
But when you return, it’s the same old place
The poundin’ of the drums, the pride and disgrace
You can bury your dead, but don’t leave a trace
Hate your next-door neighbor, but don’t forget to say grace
And… tell me over and over and over and over again, my friend
You don’t believe
We’re on the eve
Of destruction
Mm, no no, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Jag tycker att det är dags att göra något!
Jag blir frustrerad, ledsen, arg och förvirrad!
The eastern world, it is exploding
Violence flarin’, bullets loadin’
You’re old enough to kill, but not for votin’
You don’t believe in war, but what’s that gun you’re totin’
And even the Jordan River has bodies floatin’
But you tell me
Over and over and over again, my friend
Ah, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Don’t you understand what I’m tryin’ to say
Can’t you feel the fears I’m feelin’ today?
If the button is pushed, there’s no runnin’ away
There’ll be no one to save, with the world in a grave
[Take a look around ya boy, it's bound to scare ya boy]
And you tell me
Over and over and over again, my friend
Ah, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Yeah, my blood’s so mad feels like coagulatin’
I’m sitting here just contemplatin’
I can’t twist the truth, it knows no regulation.
Handful of senators don’t pass legislation
And marches alone can’t bring integration
When human respect is disintegratin’
This whole crazy world is just too frustratin’
And you tell me
Over and over and over again, my friend
Ah, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Think of all the hate there is in Red China
Then take a look around to Selma, Alabama
You may leave here for 4 days in space
But when you return, it’s the same old place
The poundin’ of the drums, the pride and disgrace
You can bury your dead, but don’t leave a trace
Hate your next-door neighbor, but don’t forget to say grace
And… tell me over and over and over and over again, my friend
You don’t believe
We’re on the eve
Of destruction
Mm, no no, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.
Jag tycker att det är dags att göra något!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
