I min lilla bubbla

Just nu händer det mycket i mitt liv. Så mycket att jag de dagar jag är ledig helst vill gå runt i pyjamasen hela dagen - och gör det också. Men....det var inte till det jag ville komma.

Såhär i slutet av mars ska det planeras för semester på jobbet och helt plötsligt fick jag vårkänslor - ja, jag vet att jag bara behöver titta ut för att inse att det fortfarande ligger snö på marken. MEN...jag sökte igenom hårddisken efter sommarlåtar och drömde mig bort lite.

Jag drömmer om grillfester, om festivaler, om långa sommarnätter som liksom aldrig vill ta slut. Om att varje sommar måste innehålla minst en fjortisfylla med påföljande nära-döden-upplevelser dagen efter. Jag drömmer om lata dagar med sol och bad, slänga kärran på fyrhjulingen och bara dra iväg (familjen annorlunda). Om att stå ute och slipa på en gammal möbel som ska få ny färg. Jag drömmer om regniga dagar då man bara kan vara....

Snälla väck mig inte, drömmar driver människan framåt



Min dröm ska bli verklig en gång

Skepp ohoj

Jag ska åka båt under helgen och om sanningen ska fram (och fram kommer den alltid) så är jag lite nervös.

Jag är inte nervös för att Cinderella ska sjunka för gör den det så gör den och då var det meningen så....

...jag är nervös för att jag kommer få psykbryt!

Jag ska nämligen på Ultimate Country Cruise. Ja, du läste rätt! Oh my, var ska detta sluta. Om det ändå hade varit Das Boot eller Monday Bar.

Om du ska med båten och ser någon desperat svartklädd som hinkar i sig vin och är på väg till livbåtarna är det troligtvis jag. Och här kom plötsligt en scen ur hajen och flimrade förbi, ni vet den där de sitter skitfulla och sjunger "show me the way to go home".....

Nästa gång det är prat om musikupplevelse är det väl ändå min tur att välja!

Årskrönika

Eller nä, ingen årskrönika bara en liten summering.

2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)

2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.

2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".

2009 var året jag såg Uffe i LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.

2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).

2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....

Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?

Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.

Synth vs Bluegrass del 2

Nu har jag funderat lite till och här kommer mina tankar.

När någon säger synth till mig så är det första jag tänker Kraftwerk och deras kostymer. Synth kommer ju ursprungligen från den elektroniska musiken (big surprise) och från den genren så har många andra musikstilar växt fram. Nuförtiden så är det få band som verkligen spelar synth men det är en annan historia.

Iaf, när jag säger att jag gillar synth och elektronisk musik så tänker de flesta på just instrumentet synth och modet. Dvs den uniformsliknande kostymen som Kraftwerk är kända för och det som brukar kallas för en städad form av politisk inkorrekthet (och det är vad jag gillar).

Bluegrass då. Ja jag är personligen inte så bevandrad i denna musikgenre mer än att den härstammar från countryn. Bluegrass är akustisk musik och har sina rötter i amerikans folkmusik (från södern då), gospel och blues.

Det jag däremot har reflekterat på är vad dessa olika musikstilar förmedlar. Många uppfattar synth som tung, svart musik medan bluegrass är livlig och glad musik.

Tänk om! Nu tänkte jag uppmana er att verkligen LYSSNA på vad låtarna handlar om. De låtar som kan verka dystra kan faktiskt innehålla budskap som att bli en bättre människa, att hitta sig själv, att acceptera sig själv och andra. Å andra sidan kan de låtar som verkar glada och kärleksfulla vara fulla av mord och svek.

Tänk om - tänk rätt!

Slänger upp en video som tillhör kategorin elektrisk musik, inte direkt synthklassad och inte direkt tung, men ändå... Och jag hoppas verkligen att ni förstår budskapet i denna:



Sen vill jag att ni förstår budskapet i den här också:



N, jag är hemskt ledsen över att behöva säga det här.... mer synth åt folket ;-)

Synth vs Bluegrass

Jag har drabbats av jämförelsesjuka. Tänker mycket i termer som å ena sidan och å andra sidan. Det är väl iofs bra att se saker från flera sidor men ibland kanske det blir för mycket?

Nu tänkte jag dela med mig av några tankar. Om jag säger synth, synthmusik och synthare vad tänker ni då?

Om jag sen säger bluegrass, vad tänker ni då?

Fortsättning följer, jag ska tänka lite till.....

JAAAAAAAAAAAAA

Hade egentligen ett annat inlägg på lut. Men just nu är jag så till mig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen ;-)

Här kommer nu det jag gått och väntat på så länge



Om jag får välja något av allt det braiga jag hörde i Arvika så hamnar det här allra högst upp på listan - lätt!

Jag njuter nu! Och att slippa vänta ända till den 16:e oktober känns underbart

Svengelska

Något som jag har ganska svårt för är taffliga svenska översättningar av engelska "hits". Ta t ex Herreys "Kom loss" som då var en bedrövlig version av Kenny Loggins "Footloose"



Herreys har några till som borde vara olagligt att spela och jag tänker skona er.

MEN, säg den regel som inte har undantag. Det finns faktiskt en del som lyckas och jag tänkte lyfta dom lite nu.

Uffes version av Hallelujah är "rivig som f-n" som någon sa till mig för ett tag sen när jag tvingade på den....



Caroline af Ugglas tolkningar av Joplin är suveräna:



En annan som lyckats i sina försök är Rolf Carlsson:



Jag vet inte vad det är som gör att en del lyckas med sina tolkningar och andra inte. Kan det bero på inlevelse och förståelse av vad låten verkligen handlar om? Jöback har ju också gjort en version av Hallelujah, vad jag tycker om den pratar vi inte om...

Det måste finnas fler som har lyckats. Det var dom här jag kom på just nu. Tips mottages gärna :-)

Jag kom på en till (med hjälp av Spotify) Marie Bergmans Hjälp oss. Originalet heter Helpless och om jag inte missminner mig är det Neil Young som var först med den. Och ja jag vet att den låter likt Dylan´s "Knockin' on heaven´s door" men faktiskt så kom Helpless först. Marie Bergman har också lyckats med "Ingen kommer undan politiken" som ju från början hette "Complainte pour Ste. Cathrine"



Det här blev ju en salig blandning av youtube och Spotify, jag blev så ivrig ;-)

Men jag vill ändå ha fler tips på tolkningar (kalla det covers om ni vill) som "hittat rätt"

Farm Aid

1995 hade jag förmånen att spendera större delen av året i USA. Förutom att jobba hann jag med en hel del annat: stoppad av polisen några gånger (första gången höll jag på att skita ner mig, det erkänner jag), resa runt på lite roadtrips, möta massa roligt folk, få ett diplom på en pub i Chicago för "having the longest make-out session at mothers" plus en massa annat flummeri.

Men en av höjdpunkterna var Farm Aid som det året hölls i Louisville där jag "bodde". Med en line-up som heter duga kan kvällen bara beskrivas på ett sätt: succé (att jag dessutom hade backstage-pass gjorde ju inte kvällen mindre lyckad, tack Danny):

Hootie and the Blowfish:


John Mellencamp:


Dave Matthews Band:


Willie Nelson:


Neil Young:


Steve Earle:


Övriga som uppträdde var bland annat: John Conlee, The Supersuckers, Black Hawk...

När jag ser vad årets Farm Aid bjuder på blir jag enormt sugen på att åka iväg. USA må anses vara världens största cirkus-land MEN när det gäller att ordna musikkvällar så kan ingen slå dom. Har man en gång varit i USA har man alltid en längtan att åka tillbaka. Säger som Stenmark sa en gång "dä ä svårt å förklar för nön som int begrip"

Oxhälja 2009

Nu så tror jag att skallen är med tillräckligt för att få ner några rader. Bilder kommer senare (inväntar en del kort från N - känn pressen nu...)

Började fredagen med min goa vän N och hans dotter. Vi hade några hysteriskt roliga timmar tillsammans då vi först spontanbildade ett band "Lysviks Mocka Fighters" och spelade in en musikvideo. Den kommer ni INTE att få se. Tänk er "Träd, gräs och stenar" fast mycket värre, där har ni oss =D

Sen bar det iväg på "staen" för att flumma runt några timmar. Om jag så hade all tid i världen så skulle jag nog inte kunna förklara vår sjuka humor för er. Men jag kan säga en sak: vi skrattade mycket, med varandra, åt varandra och åt andra. Stackars O tyckte att vi betedde oss lite konstigt i vissa situationer men nej, vi var inte fulla (då) - vi bara är så här ;-) En riktig åktur fick jag mig också - I like!

Kvällen spenderades i Kulturbombens tält där det bjöds på musik av olika slag. Bra musik, bra musiker och precis så där lagom gött häng (öltältet är inget för mig). Impulsiv som jag är så var det väl självklart att jag skulle med på efterfest. På väg till efterfesten framförde jag en liten dans för en stackare från Degerfors(?) på en träbro. Jag VET, jag är inte klok, men jag orkade inte hålla mig... Efter en ganska lång nattlig promenad och ett mycket intressant samtal med B (inte han från Degerfors, han blev kvar vid ett matställe tror jag) om livet och varför "stassare" är som de är så kom jag till slut fram dit jag skulle. Där blev det ytterligare samtal om dialekter, bölder, hönor, doping och indianer. Någon gång gick jag iaf hem så mycket vet jag. För....

....på lördag var det knappast Kristin som vaknade här hemma. Det var Titanic! Värre vrak har sällan skådats. Men det var bara att bita i det sura äpplet, svepa tre koppar kaffe, se glad ut och knata till jobbet. Men till min tröst och utan att säga för mycket kan jag meddela att jag den här helgen varit i gott sällskap hihihihihi.
Efter jobbet var det dags igen, B (inte samma B som jag promenerade med dock) mötte upp vid jobbet och iväg var vi. Startade här hemma hos mig där ännu en B dök upp (undrar om jag ska börja sätta ut hela namnen?) Ännu en bra kväll i kulturens tecken (dock något lugnare för min del) men tyvärr fick festen ett abrupt slut. Avslutade med en "liten" sängfösare här hemma innan det var dags att krypa i bingen. För....

....på söndag morgon var det bara att gilla läget
Tumble outta bed
And stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
Yawnin, stretchin, try to come to life
Jump in the shower
And the blood starts pumpin
Out on the streets
The traffic starts jumpin
And folks like me on the job from 9 to 9
Jepp, ett dygn på jobbet väntade mig.

När jag i morse insåg att helgen var över var det en mycket sliten Kristin som traskade genom en öde stad. Att inte sopbilen stannade för att plocka upp mig är högst förvånande då jag måste ha sett ut som förra veckans sopor. Nästa helg är det samma cirkus i Torsby, är dock tveksam till om jag ska dit.

Men jag måste nog erkänna att jag inte är mycket till värd. Har haft besök den här helgen och jag har nog sett dom ca en timme sammanlagt. Men who cares om hundra år som den gode N säger ;-)

Då korten dröjer lite lägger jag ut filmer istället. Tyvärr blev jag tvungen att göra om dom lite då de var för stora, det har dragit ner bildkvalitén lite.

"Captain Boneheart" på fredag med "I Got to Go to Get Home":


"Captain Boneheart" på lördag, vad låten heter har jag ingen aning om. Hjälp mig med det:


Säga vad man vill om helgen men jag var iaf torr om fötterna!

Amanda

Nu ska jag bekänna en sak.

Jag gillar Amanda Jensen! Japp, tjejen som var med i idol 2007. En säsong har jag följt det programmet och det är hennes förtjänst(?). Jag gillar hennes sätt, hon är vacker och hon har framför allt RÖST!

Att jag har lätt till tårar är ingen hemlighet. Men OJ vad näsdukar det går åt till den här...



"Love is not a victory march
it´s a cold and it´s a broken halleluja"
Man kan bli religiös för mindre

För att inte tala om när hon körde den här:



"It was the only thing that I could do half right
And it's turning out all wrong ma
Look what they done to my song"

Tar med denna vackra låt också. Kan ju passa i dessa Fuglesang-tider:



Tänk att han kom iväg igen, trots ett uppskjutet uppskjut. Kan man egentligen skjuta upp ett uppskjut? Nu är min skitmagnet igång igen märker jag

Tunna argument?

Aha, som ett brev på posten kom den. Lika välkommet som restskatt. Förkylningen alltså. Men med tanke på hur lite återhämtning jag har haft den senaste tiden är inte jag ett dugg förvånad. Kan det vara föggelinfluensan som blev försenad efter Göteborg?

Nåja, det löser sig. Och det var inte det jag tänkte berätta för er.

Jag tänkte nämligen berätta att mitt band börjar ta form. Jag på trummor, ena grannen på gitarr, hennes man på blockflöjt, andra grannen på det inlånade munspelet och hennes dotter på sång. Fast...så hes som jag är så kan jag nog klämma i lite jag också för tillfället (gillar ju de där orena stämmorna).

I vilket fall, den låt vi kommer satsa på först kommer givetvis bli denna:



Ska prata med min lärare om att den här får bli den första! Finns ingen mer passande låt för mitt liv just nu....eller ska jag helt enkelt strunta i rockbandet och göra en Diogenes? Svårt val där.

Gåshud

I helgen var det dags för S att ta på sig klänningen. Enligt hans far så var det första och sista gången. Att han själv har haft både B-H och kjol på sig kanske vi inte ska tala om för S.

Iaf, när den här spelades var det gåshud i hela kroppen. Jag ångrar att jag inte filmade hela men jag var tvungen att torka mig i ögonen...



Istället får jag bjuda på originalet i sin helhet



Peace

Magnus

En av de svenska artister som under en tid har funnits nära mitt hjärta är Magnus Lindberg. Tanken var ju att jag skulle ha sett honom live första helgen i juli men då ville livet annorlunda. Iaf, Magnus har haft en lång karriär, på 70-talet var han med i Landslaget för att sen vara medlem i Grymlings som ju alla vet att de blev kända i början av 90-talet MEN Magnus är ändå mest "känd" för sin solokarriär.

Jag upptäckte Magnus Lindberg med hjälp av en vän som sa "leta upp den här killen på Spotify" sen var jag fast. Hans musik säger mig något, jag får liksom tänka till en extra gång när jag hör hans texter. Och det är sånt som jag gillar.

Nu kommer jag till poängen. Kommer ni ihåg min helg i Göteborg? Om inte så finns berättelsen här http://kristinemanuelsson.blogspot.com/2009/08/en-helg-i-goteborg.html Jag berättar där om en kille med exakt samma musiksmak som mig. Ja, vi pratade en hel del musik. Främst pratade vi utländsk musik men till slut frågar han mig vilken svensk musik jag helst lyssnar på. Så jag säger (i den här ordningen) Magnus Lindberg, Ulf Lundell, Thåström, Eldkvarn mfl mfl. Killen ramlar nästan av bänken och utbrister glatt Mange Lindberg! Det visar sig att den här killen är bekant med Magnus och tycker att allt för få har upptäckt honom. Så nu tänkte jag slå ett slag för Magnus Lindberg och hans version av Röda läppar.

Skruva upp volymen och njut en stund.



Peace

Bland myggor, kossor och normalstört folk

Ah, vad jag trivs här uppe i skogen! Om man bortser från alla myggbett på ryggen jag fick igår (det är så svårt att klia där). Eller, hm...för halvannan vecka sen så frågade jag den norske "husläkaren" varför myggor trivs bättre på vissa människor än andra. Svaret han gav mig var att det kunde bero på att en del har högre feromonhalt än andra ;-)

Igår var det kobingo på tapeten igen, barnen verkar ha förlikat sig på tanken att spela kobingo så vi gick ut på kojakt. Vi hittade kossor, både stora och små men den här gången var ingen särskilt pigg på att följa med på äventyr. Då jag inte hade något rep med så klarade de sig, nästa gång ska jag försöka mig på ett riktig lassokast.

Jag sitter nu och funderar på vad för slags musik man ska ta med på roadtripen, ska jag kanske köpa lite nytt? Eller ska jag ta en salig blandning av det som redan finns? Tusen frågor men få svar.

Jo, visst blev det trummor. Var och hämtade trumsetet förut, ska bara skaffa nya trumpinnar innan jag får hjälp med att ta hand om skinnen hahahahaha. Styvfar kläckte den absolut bästa kommentaren när jag kom hem med trummorna "hur ska du få plats med barnen i bilen nu när du har trummorna där". Jag antar att det gäller att prioritera.

Och nu har jag bestämt mig, doppresenten till S får bli det jag tänkte. Jag är faktiskt lite avundsjuk på honom, en sån vill jag också ha.... Faster och S får väl sitta tillsammans och titta på den. Ikväll/inatt ska vi dessutom vara barnvakt åt den lilla godingen.

OK, jag har trummor, en blockflöjt och ett lånat munspel. Det jag behöver är några som är normalstörda och lite fler instrument så kör vi sen....

Give me a stage and I´ll be your rock´n roll queen

När orden inte finns

I kroppen har jag ett inlägg som inte riktigt vill komma ut. Jag kan säga att det handlar om musik (big surprise). Lokal musik som gör att det händer(!) saker i mig. Musik som berör mig, musik som får mig att tänka till, musik som jag får gåshud till.

Ah, jag vill så gärna förmedla hur jag känner men Förstå mig rätt, än finns inte orden.

Ta hand om det som betyder något
Kristin

En helg i Göteborg

Ok, här kommer då reseskildringen. Att den inte kommit ut tidigare beror enbart på att jag varit så sliten och haft en överplanerad filofax - men nu sover barnen och jag sitter och njuter av lugnet. Då passar det bra att få ihop "berättelsen".

Vi startade alltså upp tidigt (alltför tidigt) på fredag morgon, redan 7:20 gick bussen och vi lämnade staen. Vi gick ut hårt ;-), när vi väl satte oss på tåget i Karlstad korkade vi upp (då var klockan nio) men är det en romantisk weekend i Götet så är det.

Blev hämtade på stationen av A som vi skulle bo hos och installerade oss under eftermiddagen hos henne. Vad jag inte haft i mina tankar är att människan som vi bodde hos kanske hade djur (att hon hade barn visste jag redan från början). Hon hade djur... Missförstå mig inte nu, jag gillar djur, MEN... inte en föggel. Vad som helst men inga föggler - som dessutom flyger fritt, flaxar och skiter överallt. Det är det värsta jag vet. Jag har under helgen bland annat skrikit, duckat, hållt händerna för ögonen och huvudet, spillt kaffe på M och i stort sett varit grinfärdig på grund av denna föggel (ja, det stavas så). Är det något djur som barnen aldrig kommer få så länge de bor hos mig är det en föggel - BLÄ!

I vilket fall, efter att ha laddat med mer vin så tog vi spårvagnen in till Avenyn för en softkväll. Träffade M´s kompisar på 7:an. Där träffade vi även två från S-holm som skulle se U2 både på fredag och lördag (för att retas med sin kompis). Iaf, för att göra en lång historia kort så avlade jag där och då ett löfte till den ena (som för övrigt hade exakt samma musiksmak som mig och hade ett förflutet inom festivallivet - I like). Jag lovar - Dylan it is....

Efter lite mat i magen (ungefär där började jag skicka konstiga mess om att solen var full...) och ha dissat Hard Rock (inte så ledsen för det, lite för kommersiellt för mig) så hamnade vi på Dubliner. Gött ställe, härliga människor och sådär lagom soft att hänga på några timmar. Hade jag haft andra skor (vad är det för fel på mina Doctor Martens?) så kunde jag ha hamnat på en reklampelare som "Mystique" hahahahaha. Sen var det dags att avlägga kvällens andra löfte. Ja, jag lovar, jag ska ge New York en andra chans - just for you Walter =D Avslutade kvällen ganska tidigt för att orka ladda om inför lördagen.

Softade i stort sett hela lördagen och först vid tretiden kom vinet fram för att förgylla falukorven. Tog oss in till stan där vi tog en öl innan vi begav oss till Ullevi. Det var fantastiskt att sitta där och se hur planen fylldes med människor, hade gärna stått där nere men ibland får man vika sig. Förband i Göteborg var Snow Patrol och jag blev glatt överraskad (har gnällt lite över att det inte var Glasvegas). Det var sådär lagom soft och många bra låtar. Men deras tid i strålkastarnas ljus blev ganska snart glömd när U2 gjorde entré i "the claw". Oh my, om jag var i himlen, om det kändes som om klockan stannade, om det var bra???? Ja till allt. Jag kan inte peka ut vad som var bäst men jag kan erkänna att jag nog grät till var och varannan låt. När "Where the streets have no name" och "One" spelades ångrade jag återigen att jag inte har skaffat vattenfast mascara, ni som delade kvällen med mig förstår nog varför. Så gripande och så vackert. Att de avslutade med "Moment of surrender" kändes bara för bra för att vara sant.

En av mina favoriter från den nya skivan är denna:



Hur U2 någonsin ska kunna slå detta scenbygge är för mig en gåta, den som lever får se....

Vi avslutade iaf kvällen med hämtmat som vi fick äta på gatan - Göteborg var fullt med glada människor dessa två kvällar. Historien om hur jag blev nervös och rökte Camel kan vi ta en annan gång ;-)

Innan hemfärd på söndag åkte vi till Ramberget och hade picnic i det härliga vädret. Om någon köper bilsport (eller någon annan tidning med p****förlängare i) och känner igen mig eller M på något foto så kan jag bara säga, javisst är det vi! Vi hamnade i en bilcaravan som fotades....jag behöver inte säga mer va? Vill ni se bilder från resan så finns det en del på Facebook, annars är det bara att komma förbi och se de som finns på hårddisken.

Nu verkar det som om sommarens musikupplevelser är över (iaf live) eller?! Nu ser jag fram emot november då det förhoppningsvis blir Winnerbäck och Kite - du hänger väl på M? PD, vore superkul om du följde med. Jag måste ju bevisa för dig att jag inte blir "pinsam" hehe. Men så impulsiv som jag är skulle det inte förvåna mig om jag snart är på något igen. Ja, jag vet E, jag får skylla mig själv att inte skåpet blev förflyttat. Är man impulsiv och älskar spontana saker så är det så....

Peace och tack än en gång A för att vi fick bo hos dig!

Shut your eyes

Det var den här jag ville ha!



Men "små negrer i saaanden" fick mig att skratta i vilket fall...

Dagens boktips!

Först kan jag konstatera att Arvika har gjort något konstigt med min sömn. Vaknar efter några timmar och tycker att det är alldeles för tyst runt mig, plus att jag numer inte behöver alls många timmar för att känna mig utvilad. Sjukt? Ja!

Hämtade Gängkrig 145 av Lapidus/Bergting på biblioteket igår. Snurriga jag trodde att det var en riktig bok och inte en serieroman (trots att jag sett den med egna ögon i en butik). Nåja, den var bra men jag tror att en riktig bok varit bättre. E, vill du låna den? Är kort lånetid på den men du läser ut den på två timmar, om du vill kan du få den på fredag....

Nu sitter jag och funderar på vad jag ska läsa nu. Che av Kumm, Shantaram av Roberts eller Döden är en man av Lindeberg. Vad tycker ni?

För övrigt har jag fått frågan att följa med på Dag Vag den 17:e så det här verkar bli musikens sommar - gött!