Och sen då?

Dagens datum är den 6:e mars, sportlovet är med andra ord över imorgon och med det kan man säga att det är vår. Eller?

Häromdagen filosoferade jag lite om när jag och B tältade. Första frostnatten i september drog vi iväg och hade jag vetat då att det skulle bli en lång och kall vinter hade jag kanske valt att tälta inne istället. Men nog om det, sånt kan man inte göra något åt så "I learned to like it".

I vilket fall, ska man summera vintern lite så kan jag ju konstatera att i stort sett alla människor jag vet om har gått och varit förkylda mest hela tiden. Detta fenomen får mig att tänka på svininfluensan. Vad hände egentligen med den?

Innan jag drog till Kina fylldes varenda löp av svininfluensa och vaccin. Folk tog vaccin till höger och vänster utan att egentligen veta vad de sprutade i kroppen. Hade jag tillhört någon riskgrupp hade jag tagit sprutan men inte när jag är helt frisk, mina barn tog heller inte sprutan då de är fullt friska. Jag tillhör heller inte gruppen som tog sprutan för att skydda de utsatta riskgrupperna för det argumentet köper jag inte.

HALLÅ! Om någon tillhör en riskgrupp och tar sitt vaccin så ska väl den vara skyddad? Eller? Varför ska då hela svenska befolkningen skrämmas upp för att ta ett vaccin mot en influensa som inte är farligare än någon annan influensa? Visst, jag är medveten om att hela svininfluensans förlopp har varit snabbare än någon annan influensa men då blir man ju friskare fortare, eller är jag helt ute och cyklar nu?

Vet ni vad jag tror?

Kommer ni ihåg "föggelinfluensan"? Kommer ni ihåg hysterin som var då om att inte hela svenska befolkningen fick vaccin? Endast de som tillhörde riskgrupper och de som jobbade inom vad myndigheter ansåg vara prioriterade grupper. Vilket ramaskri det blev! Varför får han vaccin och inte jag?

I vilket fall, nu ville myndigheterna ha ryggen fri och köpte därför in 18 miljoner doser vaccin. Så visade det sig att svenska befolkningen inte var så villiga att ta sina gratis doser (gratis är inte alltid gott). Så vad händer? Självklart kommer media in och spelar en viktig roll i det här, varje löp fylls av hur "farlig" den nya ifnluensan är och hur många som avlidit. Om själva dödsorsaken var svininfluensan visste de inte när löpets skrev för det hade inte konstaterats.

Är det någon som vet hur många som drabbades av svininfluensan? Är det någon som kan få fram siffror på hur många som avled av själva svininfluensan?

Nä, jag är mycket skeptisk till vad journalister skriver och när något blir uppblåst så är det oftast nyhetstorka. Varför blev det annars helt tyst om svininfluensan när det visade sig att Tiger Woods hade varit ute och slarvat? Tidningar vill sälja lösnummer och lättaste sättet att göra det är att ge svenska befolkningen skrämselhicka!

Jag skulle vilja att vi tänker till lite själva innan vi låter någon annan bestämma vad vi ska göra och för vem vi egentligen gör det....

Skepp ohoj

Jag ska åka båt under helgen och om sanningen ska fram (och fram kommer den alltid) så är jag lite nervös.

Jag är inte nervös för att Cinderella ska sjunka för gör den det så gör den och då var det meningen så....

...jag är nervös för att jag kommer få psykbryt!

Jag ska nämligen på Ultimate Country Cruise. Ja, du läste rätt! Oh my, var ska detta sluta. Om det ändå hade varit Das Boot eller Monday Bar.

Om du ska med båten och ser någon desperat svartklädd som hinkar i sig vin och är på väg till livbåtarna är det troligtvis jag. Och här kom plötsligt en scen ur hajen och flimrade förbi, ni vet den där de sitter skitfulla och sjunger "show me the way to go home".....

Nästa gång det är prat om musikupplevelse är det väl ändå min tur att välja!

I filmens värld

Det är sällan jag sitter och slötittar på TV även om det ibland händer någon kväll på jobbet. Jag gillar däremot att se på film men jag har ett problem. Eller....problem och problem.

Såhär är det. Jag kommer i stort sett aldrig ihåg filmer, dvs jag kommer inte ihåg om jag har sett en specifik film och har jag sett den så kommer jag inte ihåg handlingen. Det är inte det att jag ogillar att se på film men det vill liksom inte fastna. Senast i fredags hände det här fenomenet. Jag och mannen jag älskar hade enats om att vi skulle se "The number 23". Två minuter in i filmen erkänner jag att jag känner igen den....och jo, visst var det så att hon hade sett den. Nu gör det ju inte så mycket om det visar sig att jag har sett filmen för jag kommer ju ändå inte ihåg handlingen eller hur det slutar. Vilket i sig är rätt så bra då jag ju kan se en film om och om igen utan att tycka det är trist för att jag redan har sett den.

Vad beror det här på? Ska det vara så svårt att komma ihåg att man faktiskt har sett en film. På rak arm kanske det är 10 filmer jag kan säga med 100% säkerhet att jag har sett. Och av dom filmerna är det inte många jag kan återberätta handling och slut.

MEN....säg en bok och jag kommer ihåg 95% av de jag har läst. Många kan jag återberätta och tom komma ihåg slutet. Kan det vara så att det ger mig så mycket mer när jag själv får fantisera om hur personerna och världen de lever i ser ut. På en film är ju allt serverat och jag behöver inte tänka så mycket själv. Bilderna bara flimrar förbi och jag behöver ju bara sitta och passivt titta på. Eller beror det på mina fantasier om skådisarna? Är det därför jag sover så gott till en film?