Är det någon som vill adoptera mig? 35 år är jag och jag kräver för tillfället inte så mycket, vill helst bara ligga och sova och läsa bok. Tja, lite mat kräver jag väl ibland....
Dagens ironiska:
JAG HAR LÄNGTAT SÅ MYCKET PÅ JUST DEN HÄR DAGEN - NOT!!!!!
Dagens insikt:
Jag behöver en boxningsboll
Dagens ah vad jag behöver komma bort:
Dvs strutta runt i bara kjol och bikiniöverdel. Fixa lite snygga rasta och ligga på beachen och bara vara
Dagens lögn:
Så sliten som jag är nu kan jag aldrig komma ihåg att jag varit. Skulle ha kunnat börja mitt andra jobb förra veckan då jag efter sju svåra år fick mitt bredband att fungera. Men att ge sig in i något mer just nu vore som att skriva på ett avtal för kollektivt självmord (vilken iofs är en mycket bra bok).
Jag gör vad jag kan för att balansera och hoppas att stormen lägger sig snart.
Just nu lever jag på hoppet om att "om vi alla tar i...." så kommer det att lösa sig
Och fram till dess hämtar jag lite kraft i musiken...och gör mitt bästa för att balansera
för ja, jag är faktiskt "mad as hell" på vissa saker samtidigt som jag inte har tid att "go round and round and round"
Visar inlägg med etikett flummig hjärna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett flummig hjärna. Visa alla inlägg
onsdag 5 maj 2010
söndag 2 maj 2010
Relationer
För ett tag sen fick jag ett infall. Surfade runt lite på fb och blev riktigt skrämd av att så många bland mina vänner sitter inne med statusen "det är komplicerat".
Vaddå komplicerat? Antingen så är man väl tillsammans eller så är man det inte. I mina ögon står statusen "det är komplicerat" för att man har en kk (en kompis med förmåner alltså) och jag skulle då aldrig basunera ut något sådant. Sen snurrade min hjärna lite till och funderade på det här med kk och vad det står för. Jag vet en del som har kompisar med förmåner för att de säger "nej, jag är inte redo", här säger jag (host, host) bullshit. Vaddå inte redo? Jag skulle vilja säga "visst, jag är redo, men inte med dig". För det är väl så det är. Slår blixten ner så har man banne mig inte något att säga till om.
Så jag skulle vilja påstå att de som har statusen "det är komplicerat" är de som vill att det ska bli något med denna människa som de har den komplicerade relationen med. Den andra människan å andra sidan vill det förmodligen inte. My gadd, blir jag hängd nu?
You can't find love where it does not exist. And you can't avoid love where it truly exists <3
Vaddå komplicerat? Antingen så är man väl tillsammans eller så är man det inte. I mina ögon står statusen "det är komplicerat" för att man har en kk (en kompis med förmåner alltså) och jag skulle då aldrig basunera ut något sådant. Sen snurrade min hjärna lite till och funderade på det här med kk och vad det står för. Jag vet en del som har kompisar med förmåner för att de säger "nej, jag är inte redo", här säger jag (host, host) bullshit. Vaddå inte redo? Jag skulle vilja säga "visst, jag är redo, men inte med dig". För det är väl så det är. Slår blixten ner så har man banne mig inte något att säga till om.
Så jag skulle vilja påstå att de som har statusen "det är komplicerat" är de som vill att det ska bli något med denna människa som de har den komplicerade relationen med. Den andra människan å andra sidan vill det förmodligen inte. My gadd, blir jag hängd nu?
You can't find love where it does not exist. And you can't avoid love where it truly exists <3
tisdag 16 mars 2010
Självkänsla vs självförtroende
Uppe och morgonbloggar igen ;-)
Nåja, man får vara glad att inläggen formulerar sig och tidpunkten är väl inte så viktig?
Jag kom att tänka på det här med självkänsla och självförtroende. Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende.
Men....vad nu? Hur hänger det ihop? Och är den kombinationen öht möjlig? Visst är den det. Om man som i mitt fall vet ganska bra vem man själv är så betyder ju inte det att självförtroendet är på topp, eller hur?!
Det här är ämnen som alltid har intresserat mig och när jag utbildade mig till Stress- och friskvårdsterapeut fick jag lära mig en hel del om ämnet, om mig själv och om andra.
Att verkligen titta sig själv i spegeln är inte alltid angenämt (och nu syftar jag inte på utseendet) men ack så nyttigt. Att lära sig hur man hanterar vissa situationer och kanske framför allt varför man agerar som man gör kan vara både skrämmande och intressant. Att vara medveten om att det jag bär med mig i min ryggsäck påverkar mitt tänk och mitt betéende är något vi inte får glömma.
Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende. Jag försöker att ständigt lyfta mitt självförtroende genom att tänka "jag är OK, du är OK" istället för "du är OK, jag är inte OK". Jag analyserar alltför mycket, MEN.....jag har blivit bättre. När jag känner att det är mig det är fel på i vissa situationer så försöker jag numer att lägga hela pusslet innan min hjärna har fått fram en hel analys, förut tog jag fem pusselbitar som kanske inte ens hörde till samma pussel och analyserade allt i molekyler. Även en gammal hund kan lära sig sitta.
Igår var jag låg, värsta bottennappet. Allt jag ville var att någon skulle bädda ner mig, ge mig en kopp thé och säga "jag finns här, oroa dig inte, imorgon känns det bättre". Ni vet, att få vara sådär liten som man ibland blir i den stora skrämmande världen......
Jag överlevde gårdagen och kände mig trots allt ganska nöjd med att jag faktiskt fått en del gjort (långt ifrån allt som finns på min att-göra lista, men det är en dag idag också) och när jag äntligen fick gå och lägga mig tittade jag på min Buddha-tavla och tänkte "jag är OK, du är OK"
Och visst får man räkna med en del vurpor här i livet, för när vi tänker efter så är det våra erfarenheter och motgångar som får oss att växa.
Nåja, man får vara glad att inläggen formulerar sig och tidpunkten är väl inte så viktig?
Jag kom att tänka på det här med självkänsla och självförtroende. Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende.
Men....vad nu? Hur hänger det ihop? Och är den kombinationen öht möjlig? Visst är den det. Om man som i mitt fall vet ganska bra vem man själv är så betyder ju inte det att självförtroendet är på topp, eller hur?!
Det här är ämnen som alltid har intresserat mig och när jag utbildade mig till Stress- och friskvårdsterapeut fick jag lära mig en hel del om ämnet, om mig själv och om andra.
Att verkligen titta sig själv i spegeln är inte alltid angenämt (och nu syftar jag inte på utseendet) men ack så nyttigt. Att lära sig hur man hanterar vissa situationer och kanske framför allt varför man agerar som man gör kan vara både skrämmande och intressant. Att vara medveten om att det jag bär med mig i min ryggsäck påverkar mitt tänk och mitt betéende är något vi inte får glömma.
Jag har en bra självkänsla och ett dåligt självförtroende. Jag försöker att ständigt lyfta mitt självförtroende genom att tänka "jag är OK, du är OK" istället för "du är OK, jag är inte OK". Jag analyserar alltför mycket, MEN.....jag har blivit bättre. När jag känner att det är mig det är fel på i vissa situationer så försöker jag numer att lägga hela pusslet innan min hjärna har fått fram en hel analys, förut tog jag fem pusselbitar som kanske inte ens hörde till samma pussel och analyserade allt i molekyler. Även en gammal hund kan lära sig sitta.
Igår var jag låg, värsta bottennappet. Allt jag ville var att någon skulle bädda ner mig, ge mig en kopp thé och säga "jag finns här, oroa dig inte, imorgon känns det bättre". Ni vet, att få vara sådär liten som man ibland blir i den stora skrämmande världen......
Jag överlevde gårdagen och kände mig trots allt ganska nöjd med att jag faktiskt fått en del gjort (långt ifrån allt som finns på min att-göra lista, men det är en dag idag också) och när jag äntligen fick gå och lägga mig tittade jag på min Buddha-tavla och tänkte "jag är OK, du är OK"
Och visst får man räkna med en del vurpor här i livet, för när vi tänker efter så är det våra erfarenheter och motgångar som får oss att växa.
lördag 6 mars 2010
Och sen då?
Dagens datum är den 6:e mars, sportlovet är med andra ord över imorgon och med det kan man säga att det är vår. Eller?
Häromdagen filosoferade jag lite om när jag och B tältade. Första frostnatten i september drog vi iväg och hade jag vetat då att det skulle bli en lång och kall vinter hade jag kanske valt att tälta inne istället. Men nog om det, sånt kan man inte göra något åt så "I learned to like it".
I vilket fall, ska man summera vintern lite så kan jag ju konstatera att i stort sett alla människor jag vet om har gått och varit förkylda mest hela tiden. Detta fenomen får mig att tänka på svininfluensan. Vad hände egentligen med den?
Innan jag drog till Kina fylldes varenda löp av svininfluensa och vaccin. Folk tog vaccin till höger och vänster utan att egentligen veta vad de sprutade i kroppen. Hade jag tillhört någon riskgrupp hade jag tagit sprutan men inte när jag är helt frisk, mina barn tog heller inte sprutan då de är fullt friska. Jag tillhör heller inte gruppen som tog sprutan för att skydda de utsatta riskgrupperna för det argumentet köper jag inte.
HALLÅ! Om någon tillhör en riskgrupp och tar sitt vaccin så ska väl den vara skyddad? Eller? Varför ska då hela svenska befolkningen skrämmas upp för att ta ett vaccin mot en influensa som inte är farligare än någon annan influensa? Visst, jag är medveten om att hela svininfluensans förlopp har varit snabbare än någon annan influensa men då blir man ju friskare fortare, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vet ni vad jag tror?
Kommer ni ihåg "föggelinfluensan"? Kommer ni ihåg hysterin som var då om att inte hela svenska befolkningen fick vaccin? Endast de som tillhörde riskgrupper och de som jobbade inom vad myndigheter ansåg vara prioriterade grupper. Vilket ramaskri det blev! Varför får han vaccin och inte jag?
I vilket fall, nu ville myndigheterna ha ryggen fri och köpte därför in 18 miljoner doser vaccin. Så visade det sig att svenska befolkningen inte var så villiga att ta sina gratis doser (gratis är inte alltid gott). Så vad händer? Självklart kommer media in och spelar en viktig roll i det här, varje löp fylls av hur "farlig" den nya ifnluensan är och hur många som avlidit. Om själva dödsorsaken var svininfluensan visste de inte när löpets skrev för det hade inte konstaterats.
Är det någon som vet hur många som drabbades av svininfluensan? Är det någon som kan få fram siffror på hur många som avled av själva svininfluensan?
Nä, jag är mycket skeptisk till vad journalister skriver och när något blir uppblåst så är det oftast nyhetstorka. Varför blev det annars helt tyst om svininfluensan när det visade sig att Tiger Woods hade varit ute och slarvat? Tidningar vill sälja lösnummer och lättaste sättet att göra det är att ge svenska befolkningen skrämselhicka!
Jag skulle vilja att vi tänker till lite själva innan vi låter någon annan bestämma vad vi ska göra och för vem vi egentligen gör det....
Häromdagen filosoferade jag lite om när jag och B tältade. Första frostnatten i september drog vi iväg och hade jag vetat då att det skulle bli en lång och kall vinter hade jag kanske valt att tälta inne istället. Men nog om det, sånt kan man inte göra något åt så "I learned to like it".
I vilket fall, ska man summera vintern lite så kan jag ju konstatera att i stort sett alla människor jag vet om har gått och varit förkylda mest hela tiden. Detta fenomen får mig att tänka på svininfluensan. Vad hände egentligen med den?
Innan jag drog till Kina fylldes varenda löp av svininfluensa och vaccin. Folk tog vaccin till höger och vänster utan att egentligen veta vad de sprutade i kroppen. Hade jag tillhört någon riskgrupp hade jag tagit sprutan men inte när jag är helt frisk, mina barn tog heller inte sprutan då de är fullt friska. Jag tillhör heller inte gruppen som tog sprutan för att skydda de utsatta riskgrupperna för det argumentet köper jag inte.
HALLÅ! Om någon tillhör en riskgrupp och tar sitt vaccin så ska väl den vara skyddad? Eller? Varför ska då hela svenska befolkningen skrämmas upp för att ta ett vaccin mot en influensa som inte är farligare än någon annan influensa? Visst, jag är medveten om att hela svininfluensans förlopp har varit snabbare än någon annan influensa men då blir man ju friskare fortare, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vet ni vad jag tror?
Kommer ni ihåg "föggelinfluensan"? Kommer ni ihåg hysterin som var då om att inte hela svenska befolkningen fick vaccin? Endast de som tillhörde riskgrupper och de som jobbade inom vad myndigheter ansåg vara prioriterade grupper. Vilket ramaskri det blev! Varför får han vaccin och inte jag?
I vilket fall, nu ville myndigheterna ha ryggen fri och köpte därför in 18 miljoner doser vaccin. Så visade det sig att svenska befolkningen inte var så villiga att ta sina gratis doser (gratis är inte alltid gott). Så vad händer? Självklart kommer media in och spelar en viktig roll i det här, varje löp fylls av hur "farlig" den nya ifnluensan är och hur många som avlidit. Om själva dödsorsaken var svininfluensan visste de inte när löpets skrev för det hade inte konstaterats.
Är det någon som vet hur många som drabbades av svininfluensan? Är det någon som kan få fram siffror på hur många som avled av själva svininfluensan?
Nä, jag är mycket skeptisk till vad journalister skriver och när något blir uppblåst så är det oftast nyhetstorka. Varför blev det annars helt tyst om svininfluensan när det visade sig att Tiger Woods hade varit ute och slarvat? Tidningar vill sälja lösnummer och lättaste sättet att göra det är att ge svenska befolkningen skrämselhicka!
Jag skulle vilja att vi tänker till lite själva innan vi låter någon annan bestämma vad vi ska göra och för vem vi egentligen gör det....
söndag 28 februari 2010
I filmens värld
Det är sällan jag sitter och slötittar på TV även om det ibland händer någon kväll på jobbet. Jag gillar däremot att se på film men jag har ett problem. Eller....problem och problem.
Såhär är det. Jag kommer i stort sett aldrig ihåg filmer, dvs jag kommer inte ihåg om jag har sett en specifik film och har jag sett den så kommer jag inte ihåg handlingen. Det är inte det att jag ogillar att se på film men det vill liksom inte fastna. Senast i fredags hände det här fenomenet. Jag och mannen jag älskar hade enats om att vi skulle se "The number 23". Två minuter in i filmen erkänner jag att jag känner igen den....och jo, visst var det så att hon hade sett den. Nu gör det ju inte så mycket om det visar sig att jag har sett filmen för jag kommer ju ändå inte ihåg handlingen eller hur det slutar. Vilket i sig är rätt så bra då jag ju kan se en film om och om igen utan att tycka det är trist för att jag redan har sett den.
Vad beror det här på? Ska det vara så svårt att komma ihåg att man faktiskt har sett en film. På rak arm kanske det är 10 filmer jag kan säga med 100% säkerhet att jag har sett. Och av dom filmerna är det inte många jag kan återberätta handling och slut.
MEN....säg en bok och jag kommer ihåg 95% av de jag har läst. Många kan jag återberätta och tom komma ihåg slutet. Kan det vara så att det ger mig så mycket mer när jag själv får fantisera om hur personerna och världen de lever i ser ut. På en film är ju allt serverat och jag behöver inte tänka så mycket själv. Bilderna bara flimrar förbi och jag behöver ju bara sitta och passivt titta på. Eller beror det på mina fantasier om skådisarna? Är det därför jag sover så gott till en film?
Såhär är det. Jag kommer i stort sett aldrig ihåg filmer, dvs jag kommer inte ihåg om jag har sett en specifik film och har jag sett den så kommer jag inte ihåg handlingen. Det är inte det att jag ogillar att se på film men det vill liksom inte fastna. Senast i fredags hände det här fenomenet. Jag och mannen jag älskar hade enats om att vi skulle se "The number 23". Två minuter in i filmen erkänner jag att jag känner igen den....och jo, visst var det så att hon hade sett den. Nu gör det ju inte så mycket om det visar sig att jag har sett filmen för jag kommer ju ändå inte ihåg handlingen eller hur det slutar. Vilket i sig är rätt så bra då jag ju kan se en film om och om igen utan att tycka det är trist för att jag redan har sett den.
Vad beror det här på? Ska det vara så svårt att komma ihåg att man faktiskt har sett en film. På rak arm kanske det är 10 filmer jag kan säga med 100% säkerhet att jag har sett. Och av dom filmerna är det inte många jag kan återberätta handling och slut.
MEN....säg en bok och jag kommer ihåg 95% av de jag har läst. Många kan jag återberätta och tom komma ihåg slutet. Kan det vara så att det ger mig så mycket mer när jag själv får fantisera om hur personerna och världen de lever i ser ut. På en film är ju allt serverat och jag behöver inte tänka så mycket själv. Bilderna bara flimrar förbi och jag behöver ju bara sitta och passivt titta på. Eller beror det på mina fantasier om skådisarna? Är det därför jag sover så gott till en film?
onsdag 13 januari 2010
Sjukvård kontra friskvård
Jag har de senaste dagarna gått och funderat mycket på varför de flesta är så inriktade på sjukvård istället för friskvård.
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
torsdag 5 november 2009
Flum?
Igår var det dags att fira en arbetskamrat som fyllt 50. Detta gjorde vi genom att först äta mycket god mat på Happy Kitchen och sen drog vi vidare till Löfbergs Lila Arena för att se Lars Winnerbäck.
När vi står där så säger en av mina arbetskamrater att hon tycker Winnerbäck är flummig (hon gillar inte Winnerbäck så mycket kan tilläggas). Detta fick min "skitmagnet" att gå igång lite.
Vad är egentligen flum? För mig är det något som inte är klart definierat, dvs lite oklart, otydligt. Men jag antar att det här är lite som att säga vad som är normalt, vad är egentligen normalt. Och vem har "rätt" att avgöra skillnaden mellan normalt och onormalt.
Jag hittade en artikel om ämnet på newsmill, läs gärna den här. Vad jag får fram av detta är att själva ordet flum ju är flummigt i sin brist på konkretion ;-)
Men om jag ser till min referensram så tycker nog jag att Winnerbäck är ganska tydlig i vad han förmedlar. Om han är rökig i bollen kan inte jag svara på....
Vad är flum för dig?
När vi står där så säger en av mina arbetskamrater att hon tycker Winnerbäck är flummig (hon gillar inte Winnerbäck så mycket kan tilläggas). Detta fick min "skitmagnet" att gå igång lite.
Vad är egentligen flum? För mig är det något som inte är klart definierat, dvs lite oklart, otydligt. Men jag antar att det här är lite som att säga vad som är normalt, vad är egentligen normalt. Och vem har "rätt" att avgöra skillnaden mellan normalt och onormalt.
Jag hittade en artikel om ämnet på newsmill, läs gärna den här. Vad jag får fram av detta är att själva ordet flum ju är flummigt i sin brist på konkretion ;-)
Men om jag ser till min referensram så tycker nog jag att Winnerbäck är ganska tydlig i vad han förmedlar. Om han är rökig i bollen kan inte jag svara på....
Vad är flum för dig?
fredag 9 oktober 2009
303
Det är något med mig och 303, närmare bestämt 3:03. Då vaknar jag (iaf när jag är hemma). Nu har jag bara för säkerhetsskull kollat mina biljetter, varken flyg eller tåg innehåller 303 (flyget innehåller dock 911 men det känns bara tryggt).
Igår var B här. Står ute på altanen och röker, ropar åt mig att det lyser om den nya tavlan. Sen skriker hon "Kristin, du har 303 i tavlan!"
Så nu står jag och tittar på tavlan. Vad var det som gjorde att jag impulsköpte den? Den fångade mitt öga när jag gick förbi affären, men.....
Var det jag som hittade tavlan eller tavlan som hittade mig? Och vad är det egentligen med 303?
Igår var B här. Står ute på altanen och röker, ropar åt mig att det lyser om den nya tavlan. Sen skriker hon "Kristin, du har 303 i tavlan!"
Så nu står jag och tittar på tavlan. Vad var det som gjorde att jag impulsköpte den? Den fångade mitt öga när jag gick förbi affären, men.....
Var det jag som hittade tavlan eller tavlan som hittade mig? Och vad är det egentligen med 303?
fredag 2 oktober 2009
Djupa tankar på en fredag
iTunes egna DJ spelade den här för mig alldeles nyss och jag fick en massa djupa tankar.
Lyssna först:
Tänk lite på texten, hur rätt är det inte? Och hur många människor finns det inte där ute i världen som tror att de "äger" en annan människa? Suzzie sjunger att "kärlek måste ha sin frihet för att överleva". Jag skulle vilja tillägga att detta gäller även i vänskap (visserligen är vänskap en mkt fin kärlek men jag tror ni förstår vad jag menar här). Ja, i hela livet. Att respektera en människa för vad den är, är bland det finaste jag vet. Att INTE försöka ändra på en människa är en av de vackraste egenskaper en människa kan ha (enligt mig).
Att finna sig själv och våga vara sig själv är nog det svåraste som finns här i livet. Men har man en gång "hittat rätt" i sig själv infinner sig ett lugn och en trygghet, först då kan man se andra och "tillåta" andra att vara som de är.
Tänkvärt? Jag tycker det!
Sätt inte galler för någons fönster, plz!
Lyssna först:
Tänk lite på texten, hur rätt är det inte? Och hur många människor finns det inte där ute i världen som tror att de "äger" en annan människa? Suzzie sjunger att "kärlek måste ha sin frihet för att överleva". Jag skulle vilja tillägga att detta gäller även i vänskap (visserligen är vänskap en mkt fin kärlek men jag tror ni förstår vad jag menar här). Ja, i hela livet. Att respektera en människa för vad den är, är bland det finaste jag vet. Att INTE försöka ändra på en människa är en av de vackraste egenskaper en människa kan ha (enligt mig).
Att finna sig själv och våga vara sig själv är nog det svåraste som finns här i livet. Men har man en gång "hittat rätt" i sig själv infinner sig ett lugn och en trygghet, först då kan man se andra och "tillåta" andra att vara som de är.
Tänkvärt? Jag tycker det!
Sätt inte galler för någons fönster, plz!
tisdag 8 september 2009
Oxhälja i bilder
Ok, äntligen är datorn och jag kompisar igen. Tog lite tid att få ihop det - alltid lär man sig något.
En del ironiska inslag men det bjuder jag på.
En del ironiska inslag men det bjuder jag på.
tisdag 25 augusti 2009
Internationella knäppskalledagen!
Igår fick jag ett "kedje-mess". Vanligtvis brukar jag inte skicka vidare såna men det här var så bra så jag letade upp ett gäng i telefonen som passade in....
För er jag glömde bort så löd det....
Idag är den Internationella Knäppskalle-dagen!
Skicka detta jobbiga meddelande till en störd kompis, precis som jag gjorde.
Jag bryr mig inte om ifall du slickar på fönster, åker med en speciell buss, eller okontrollerat kissar på dig...
Du sprider solsken runt dig, du är helt jävla speciell!
Dagens meddelande är:
Livet är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt, älska innerligt, skratta okontrollerbart och ångra aldrig något som fått dig att le!
Nu hade jag tänkt att lägga upp videon till låten som jag alltid vill höra (sjunga) när jag är full o go (typ när klockan är fyra....) men jag tar en annan!
Tror banne mig att jag fått en knäpp upp i knoppen hihi
Lev idag! Festa idag (om du är bjuden på fest), bryt alla regler du kan och NJUUUUT av livet - det går inte i repris (tror jag).
Puss och kram
För er jag glömde bort så löd det....
Idag är den Internationella Knäppskalle-dagen!
Skicka detta jobbiga meddelande till en störd kompis, precis som jag gjorde.
Jag bryr mig inte om ifall du slickar på fönster, åker med en speciell buss, eller okontrollerat kissar på dig...
Du sprider solsken runt dig, du är helt jävla speciell!
Dagens meddelande är:
Livet är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt, älska innerligt, skratta okontrollerbart och ångra aldrig något som fått dig att le!
Nu hade jag tänkt att lägga upp videon till låten som jag alltid vill höra (sjunga) när jag är full o go (typ när klockan är fyra....) men jag tar en annan!
Tror banne mig att jag fått en knäpp upp i knoppen hihi
Lev idag! Festa idag (om du är bjuden på fest), bryt alla regler du kan och NJUUUUT av livet - det går inte i repris (tror jag).
Puss och kram
lördag 22 augusti 2009
Odödlig eller normalstörd?
Hm...
Har en konstig sprittande känsla i kroppen. För några dagar sen skrev jag status på FB "Jag ser mig själv i spegeln och det finns nåt nytt i min blick...." och lite så känns det. Fick en kommentar om en Ny Glimt och ja så är det nog. Känner mig trots livets alla motgångar hel, glad, odödlig och normalstörd :-)
Livet har rusat runt i ett rasande tempo senaste tiden och jag kanske har varit lite väl impulsiv ibland. Men, som jag och L pratade om igår, ser man sig själv som en superhjälte så funkar det mesta en tid....
What we do is what you wish to do ;-)
Har en konstig sprittande känsla i kroppen. För några dagar sen skrev jag status på FB "Jag ser mig själv i spegeln och det finns nåt nytt i min blick...." och lite så känns det. Fick en kommentar om en Ny Glimt och ja så är det nog. Känner mig trots livets alla motgångar hel, glad, odödlig och normalstörd :-)
Livet har rusat runt i ett rasande tempo senaste tiden och jag kanske har varit lite väl impulsiv ibland. Men, som jag och L pratade om igår, ser man sig själv som en superhjälte så funkar det mesta en tid....
What we do is what you wish to do ;-)
tisdag 18 augusti 2009
Big brother
Igår hade jag ett samtal med en vän om barn, livet och big brother. Han undrade om man kunde skaffa barn utan att "storebror" vet. Min hjärna kan inte riktigt släppa detta. Kan man det?
I början av en graviditet så syns det ju inte, men i slutet. Ska den då blivande mamman hålla sig inne? Sen då, när barnet fötts, ja det ska ju naturligtvis födas hemma (varmt vatten finns ju som han sa). Hur skulle allt fungera rent praktiskt? Visst kan föräldrarna säga att barnet tillhör en kusin (eller liknande) som ligger på sjukhus och då passar vi barnet. Men allt det andra, det rent sociala som ju faktiskt Sverige erbjuder.
Ska detta stackars barn aldrig få lekkompisar på förskolan? Och skolan? För föräldrarna ska ju lära barnet allt de kan. Och rent ekonomiskt, ska ena föräldern vara hemma? Eller ska föräldrarna jobba på varsitt skift på den "lokala fabriken". Då blir det som en annan diskussion i ett annat sammanhang, man möts i dörren och säger "sätt på mig och ta mig hårt"!
Nja, jag är tveksam. Tveksam till om big brother inte trots allt skulle misstänka något och tveksam till om barnet och föräldrarna skulle få det bra....
Fridens
I början av en graviditet så syns det ju inte, men i slutet. Ska den då blivande mamman hålla sig inne? Sen då, när barnet fötts, ja det ska ju naturligtvis födas hemma (varmt vatten finns ju som han sa). Hur skulle allt fungera rent praktiskt? Visst kan föräldrarna säga att barnet tillhör en kusin (eller liknande) som ligger på sjukhus och då passar vi barnet. Men allt det andra, det rent sociala som ju faktiskt Sverige erbjuder.
Ska detta stackars barn aldrig få lekkompisar på förskolan? Och skolan? För föräldrarna ska ju lära barnet allt de kan. Och rent ekonomiskt, ska ena föräldern vara hemma? Eller ska föräldrarna jobba på varsitt skift på den "lokala fabriken". Då blir det som en annan diskussion i ett annat sammanhang, man möts i dörren och säger "sätt på mig och ta mig hårt"!
Nja, jag är tveksam. Tveksam till om big brother inte trots allt skulle misstänka något och tveksam till om barnet och föräldrarna skulle få det bra....
Fridens
onsdag 5 augusti 2009
Bästa tiden i månaden
Nu är det månsken! Det är för mig den bästa tiden i månaden, eller eh.....sudda sudda sudda. Det förklarar i allafall en hel del.
Förklarar varför jag har en krypande känsla i kroppen, varför jag har så svårt för att sova, varför jag känner mig så kreativ, varför jag blir så inredningssugen, varför jag vill måla, varför....varför.....varför....
Peace
Förklarar varför jag har en krypande känsla i kroppen, varför jag har så svårt för att sova, varför jag känner mig så kreativ, varför jag blir så inredningssugen, varför jag vill måla, varför....varför.....varför....
Peace
lördag 25 juli 2009
Visste ni det här?
Nu är det varning för ett långt inlägg. Men först tänkte jag skälla lite på er, ni är fruktansvärt dåliga på att kommentera! Jag vet att ni läser! Smygisar där...
Ok, nu till rubriken. Visste ni det här om mig?
1982 var året då jag för första gången underhöll på ett partaj. Jag och två kusiner sjöng så vackert att tårarna sprutade på församlingen under tiden som N (visst hette bandet han spelade i Glitter?) spelade keyboard. Vad vi sjöng? Jo denna gamla schlager...
Jag kan fortfarande texten och sjunger glatt med.
1984 var året då mitt hjärta sattes i brand för första gången. Föremålet för min kärlek hette Louis Herrey och var redan från början dömt att hamna i kategorin olycklig kärlek. Nu kan jag tycka att det var lika bra så, han är nämligen lärare i kyrkans utbildningsverksamhet och som ni vet är jag inte så kyrklig av mig. Och nu kan jag ju dessutom strutta runt i mina egna gyllene skor =D
Sjunger med här också - texten sitter och faktiskt så har jag och två kompisar övat in en egen koreografi.
Vid elva års ålder fanns dock en annan man med i bilden - John Francis Bongiovi (alias Jon Bon Jovi). Oh my, om jag hade dött för honom??? Kanske jag fortfarande skulle göra?
1987 var året då en tolvåring upptäckte dansen på allvar. Förut hade det mest varit jazzdans och en och annan fyllebugg med farbröder på släktkalas. MEN som så många andra började jag drömma om en dans med Patrick Swayze...
Ni får en dubbad version men det bjuder jag på, och kom ihåg "nobody puts baby in the corner".
1993 var året då det började bli riktigt farligt på vägarna - jag fick körkort! Under en mycket förvirrad kväll hamnade jag på Kolsnäs och kom hem med dessa grabbars autografer på det tillfälliga körkortet....
Men nej, jag var faktiskt inte kär i någon av dom. Detta år flyttade jag dessutom hemifrån och blev kombo med P (bara för att det tog alldeles för lång tid att ta sig till skolan på morgonen)
1994 var ett händelserikt år. Förutom att ta studenten så tog jag enligt många människor en massa konstiga beslut. Så här i efterhand tycker jag att jag gjorde helt rätt i alla beslut. Var kombo med H under hösten och på varje lediga stund stavades fritidsnöjet p a r t y
Om man som jag gjorde 1995 spenderar hela året utom 18 dagar i ett främmande land blir man ganska kär i Sverige. Så när T fick en CD från svedala med dessa grabbar var vi i himlen...
Ååååhhhhhh, de är så bra så jag tar en till (inte originalvideo men det får ni ta)
År 1999 bodde jag i Stockholm. Snurriga jag skulle bege mig till IKEA för att inhandla lite. Sagt och gjort, dit kom jag, handlade gjorde jag och åkte hem gjorde jag - i bussfilen... Sen flyttade jag hem igen och plågade mina öron med denna "man"
2001 var året då jag och en kollega försökte lära våra kära elever hur I-net time fungerade. Vi gjorde om schema och dylikt men la ner efter ett tag. På ett skumparty fylldes på något konstigt vis mina skor så att det löddrade om dom i flera år efteråt. Sommarplågan på Kos var....
2005 gick jag väl ett antal kurser om jag inte minns fel. MEN, det jag minns mest av detta år är hur jag och lillebror plågar publiken på mitt 30-års kalas...
I år är det 2009, jag har hittat tillbaka till livet. Har lärt mig hur jag fixar min dusch och håller på att få min andra tatuering uppritad. Tatueringen kommer dock inte att pryda mig förrän nästa år - då är det tio år sen den första hamnade på kroppen. Men eftersom jag redan vet hur den tredje ska se ut och var den ska sitta så kommer det inte att dröja till 2020 innan jag har en tredje. När det gäller mannen i mitt hjärta så är det självklart, så full av vemod...
...men älskling jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Visst fan skulle det ha varit jag ;-)
Ok, nu till rubriken. Visste ni det här om mig?
1982 var året då jag för första gången underhöll på ett partaj. Jag och två kusiner sjöng så vackert att tårarna sprutade på församlingen under tiden som N (visst hette bandet han spelade i Glitter?) spelade keyboard. Vad vi sjöng? Jo denna gamla schlager...
Jag kan fortfarande texten och sjunger glatt med.
1984 var året då mitt hjärta sattes i brand för första gången. Föremålet för min kärlek hette Louis Herrey och var redan från början dömt att hamna i kategorin olycklig kärlek. Nu kan jag tycka att det var lika bra så, han är nämligen lärare i kyrkans utbildningsverksamhet och som ni vet är jag inte så kyrklig av mig. Och nu kan jag ju dessutom strutta runt i mina egna gyllene skor =D
Sjunger med här också - texten sitter och faktiskt så har jag och två kompisar övat in en egen koreografi.
Vid elva års ålder fanns dock en annan man med i bilden - John Francis Bongiovi (alias Jon Bon Jovi). Oh my, om jag hade dött för honom??? Kanske jag fortfarande skulle göra?
1987 var året då en tolvåring upptäckte dansen på allvar. Förut hade det mest varit jazzdans och en och annan fyllebugg med farbröder på släktkalas. MEN som så många andra började jag drömma om en dans med Patrick Swayze...
Ni får en dubbad version men det bjuder jag på, och kom ihåg "nobody puts baby in the corner".
1993 var året då det började bli riktigt farligt på vägarna - jag fick körkort! Under en mycket förvirrad kväll hamnade jag på Kolsnäs och kom hem med dessa grabbars autografer på det tillfälliga körkortet....
Men nej, jag var faktiskt inte kär i någon av dom. Detta år flyttade jag dessutom hemifrån och blev kombo med P (bara för att det tog alldeles för lång tid att ta sig till skolan på morgonen)
1994 var ett händelserikt år. Förutom att ta studenten så tog jag enligt många människor en massa konstiga beslut. Så här i efterhand tycker jag att jag gjorde helt rätt i alla beslut. Var kombo med H under hösten och på varje lediga stund stavades fritidsnöjet p a r t y
Om man som jag gjorde 1995 spenderar hela året utom 18 dagar i ett främmande land blir man ganska kär i Sverige. Så när T fick en CD från svedala med dessa grabbar var vi i himlen...
Ååååhhhhhh, de är så bra så jag tar en till (inte originalvideo men det får ni ta)
År 1999 bodde jag i Stockholm. Snurriga jag skulle bege mig till IKEA för att inhandla lite. Sagt och gjort, dit kom jag, handlade gjorde jag och åkte hem gjorde jag - i bussfilen... Sen flyttade jag hem igen och plågade mina öron med denna "man"
2001 var året då jag och en kollega försökte lära våra kära elever hur I-net time fungerade. Vi gjorde om schema och dylikt men la ner efter ett tag. På ett skumparty fylldes på något konstigt vis mina skor så att det löddrade om dom i flera år efteråt. Sommarplågan på Kos var....
2005 gick jag väl ett antal kurser om jag inte minns fel. MEN, det jag minns mest av detta år är hur jag och lillebror plågar publiken på mitt 30-års kalas...
I år är det 2009, jag har hittat tillbaka till livet. Har lärt mig hur jag fixar min dusch och håller på att få min andra tatuering uppritad. Tatueringen kommer dock inte att pryda mig förrän nästa år - då är det tio år sen den första hamnade på kroppen. Men eftersom jag redan vet hur den tredje ska se ut och var den ska sitta så kommer det inte att dröja till 2020 innan jag har en tredje. När det gäller mannen i mitt hjärta så är det självklart, så full av vemod...
...men älskling jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Visst fan skulle det ha varit jag ;-)
söndag 19 juli 2009
Förvirrad
På fredag kväll fick jag ett mess om att jag skulle lyssna på "Av ingens frö" med Winnerbäck för "de ä du de". Nu har jag lyssnat och jag blev förvirrad i min lilla hjärna....
Här kommer texten med mina tolkningar av den (och mig själv)
Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få (kan stämma, nära till skratt)
Älvorna har bjudit dig till vals (kan det vara därifrån dansen kommer?)
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå (?)
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls (nej nej nej, finns kärlek så det räcker och blir över i mitt liv)
I desperat jakt på en vän (eh???)
kan du förnedras om igen (nopp, en "vän" som förnedrar om igen är ingen vän)
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra (det kan inte jag svara på, tycker inte jag ger så mkt)
Kan någon ge vad du ska ha (hm....)
Vill någon se vad du har sett (ingen kan väl se vad jag ser?)
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett (hm....vill jag få tillbaka det jag gett?)
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner (förstår inte riktigt vad han menar här)
Där blinkar lamporna till komp av en maskin (det här gillar jag)
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin (känner mig inte vilsen längre och något felfritt stamp existerar inte)
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö (vad menas egentligen, visst känns det ofta som om mitt frö håller på att spräcka marken och utvecklas till - ja vad?)
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst (hm, ja soptunnan torkar ganska många tårar men jag tycker verkligen att jag har röster att lyssna på)
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår (det här stämmer nog däremot, hittar mycket i musiken och dansen)
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular (den här versen gillar jag inte, jag har själv valt....och är inte bitter för det. Någon "lyckovärld" existerar inte och det är jag väldigt glad för)
Du har sett drömmar rasa ner (ja)
och du vet hur munnar ler (ja)
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer (??? är jag så "farlig"?)
Men du är van vid folks manér (visserligen)
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav (slav?)
du är en tår i svarta hav (nej, hellre en fis i rymden)
Är det här jag?
Rapport om helgen kommer ev lite senare idag (helgen är ju inte slut än). Imorgon ser det ut att bli golf - vad har jag gett mig in på?
Här kommer texten med mina tolkningar av den (och mig själv)
Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få (kan stämma, nära till skratt)
Älvorna har bjudit dig till vals (kan det vara därifrån dansen kommer?)
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå (?)
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls (nej nej nej, finns kärlek så det räcker och blir över i mitt liv)
I desperat jakt på en vän (eh???)
kan du förnedras om igen (nopp, en "vän" som förnedrar om igen är ingen vän)
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra (det kan inte jag svara på, tycker inte jag ger så mkt)
Kan någon ge vad du ska ha (hm....)
Vill någon se vad du har sett (ingen kan väl se vad jag ser?)
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett (hm....vill jag få tillbaka det jag gett?)
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner (förstår inte riktigt vad han menar här)
Där blinkar lamporna till komp av en maskin (det här gillar jag)
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin (känner mig inte vilsen längre och något felfritt stamp existerar inte)
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö (vad menas egentligen, visst känns det ofta som om mitt frö håller på att spräcka marken och utvecklas till - ja vad?)
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst (hm, ja soptunnan torkar ganska många tårar men jag tycker verkligen att jag har röster att lyssna på)
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår (det här stämmer nog däremot, hittar mycket i musiken och dansen)
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular (den här versen gillar jag inte, jag har själv valt....och är inte bitter för det. Någon "lyckovärld" existerar inte och det är jag väldigt glad för)
Du har sett drömmar rasa ner (ja)
och du vet hur munnar ler (ja)
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer (??? är jag så "farlig"?)
Men du är van vid folks manér (visserligen)
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav (slav?)
du är en tår i svarta hav (nej, hellre en fis i rymden)
Är det här jag?
Rapport om helgen kommer ev lite senare idag (helgen är ju inte slut än). Imorgon ser det ut att bli golf - vad har jag gett mig in på?
torsdag 16 juli 2009
I min flummiga hjärna....
....rör sig en hel massa just nu.
Jag tänker på B och hur våra möten alltid slutar i värsta skrattanfallet. Hur din burdusa ärlighet får mig att le även när du inte är i närheten.
Jag tänker på Z och meningen "det är ju inte så att tjejer skiter glitter" och erkänner att nej, det är sant. MEN....
Jag tänker på N som blev så glad över mitt "Välkommen hem" och rodnar nästan över kommentaren från honom.
Jag tänker på helgen och hoppas så att D hinner få hem bollar så jag får spela paintball på lördag. Jag skulle även vilja tälta, någon som är sugen?
Jag funderar på att låta håret växa ut igen, färga det blont och sen lägga i lite änglapermanent á la Anette Lefterow. För att sen lägga mig till med hennes stil också...
Jag har efter sista natten i Arvika fortfarande svårt för Alexander Rybak. Hallå, "in love with a fairytale" visst. Föreställ er mig stående på ett elskåp med en ylande grävling i hasorna, där kommer drömprinsen "ridande" på sin vita springare och räddar mig. Tjenare
Gårdagens dans sitter fortfarande kvar som en underbar känsla i kroppen. Känner mig på ett sprudlande humör och inte ens ett vulkanutbrott skulle kunna bekymra mig.
En fundering jag har är varför jag inte hinner med allt på morgonen. Trots att jag går upp direkt när den "gulliga" signalen ringer så måste jag ta bilen till jobbet för att hinna. Eller beror det på att jag fastnade i Fever Ray´s Memories from when I grew up? Så skön att riktigt flumma sig bort i - I like.
Sen har jag en massa andra funderingar också men jag är rädd att jag tråkar ut er...
Fridens
Jag tänker på B och hur våra möten alltid slutar i värsta skrattanfallet. Hur din burdusa ärlighet får mig att le även när du inte är i närheten.
Jag tänker på Z och meningen "det är ju inte så att tjejer skiter glitter" och erkänner att nej, det är sant. MEN....
Jag tänker på N som blev så glad över mitt "Välkommen hem" och rodnar nästan över kommentaren från honom.
Jag tänker på helgen och hoppas så att D hinner få hem bollar så jag får spela paintball på lördag. Jag skulle även vilja tälta, någon som är sugen?
Jag funderar på att låta håret växa ut igen, färga det blont och sen lägga i lite änglapermanent á la Anette Lefterow. För att sen lägga mig till med hennes stil också...
Jag har efter sista natten i Arvika fortfarande svårt för Alexander Rybak. Hallå, "in love with a fairytale" visst. Föreställ er mig stående på ett elskåp med en ylande grävling i hasorna, där kommer drömprinsen "ridande" på sin vita springare och räddar mig. Tjenare
Gårdagens dans sitter fortfarande kvar som en underbar känsla i kroppen. Känner mig på ett sprudlande humör och inte ens ett vulkanutbrott skulle kunna bekymra mig.
En fundering jag har är varför jag inte hinner med allt på morgonen. Trots att jag går upp direkt när den "gulliga" signalen ringer så måste jag ta bilen till jobbet för att hinna. Eller beror det på att jag fastnade i Fever Ray´s Memories from when I grew up? Så skön att riktigt flumma sig bort i - I like.
Sen har jag en massa andra funderingar också men jag är rädd att jag tråkar ut er...
Fridens
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
