Ni vet vad jag menar va, riktiga fuldagar då man känner sig fet, ful och värdelös. Jag är inne i en sån period. Jag tar inte hand om mig själv och då kommer stressen och värken.
Är inne i en grymt intensiv jobbperiod, men där har jag bara mig själv att skylla. Jag har lagt mitt schema själv och de extra pass jag jobbat nu har jag själv tagit på mig. MEN....det gör ju att jag aldrig är hemma. Igår (onsdag) var första dagen på en vecka som jag hade några timmar hemma. Det är klart att saker blir eftersatta och allt känns övermäktigt. Där kommer stressen.
Sen gjorde jag ett superfel igår, jag ställde mig på vågen. Har känt att jag nog gått upp lite och ville väl på något vis få det bekräftat. Det rör sig inte om mycket, 1½-2 kg men de känns och på absolut fel ställe.
Värken då? Jo, såhär är det, jag har inte tränat alls de senaste månaderna och då kommer värken krypande. I axlar och ryggen. Grejen är att jag ju vet att det blir såhär, varför tränar jag då inte? Jag vet ju hur jag ska göra. Nu har jag iaf fått Internet igen så jag kan komma igång med "dansen" och riktigt känna efter vad som tynger....
Pratade med goa vännen M igår om all stress och allt och vi har samma syn på en del saker. Jag kom fram till att jag behöver komma bort lite. Bort från allt. Dvs åka iväg någonstans och bo på hotell eller dylikt, någonstans där jag inte ser allt som behöver göras. För ser jag, då gör jag.
Röva bort mig! Gör så jag inte känner mig som en piga! Flumma med mig! Ta fram mina färger och säg åt mig att måla!
Varför får jag aldrig rosor och varför skrattar jag ändå ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar