Bad hair day

Ni vet vad jag menar va, riktiga fuldagar då man känner sig fet, ful och värdelös. Jag är inne i en sån period. Jag tar inte hand om mig själv och då kommer stressen och värken.

Är inne i en grymt intensiv jobbperiod, men där har jag bara mig själv att skylla. Jag har lagt mitt schema själv och de extra pass jag jobbat nu har jag själv tagit på mig. MEN....det gör ju att jag aldrig är hemma. Igår (onsdag) var första dagen på en vecka som jag hade några timmar hemma. Det är klart att saker blir eftersatta och allt känns övermäktigt. Där kommer stressen.

Sen gjorde jag ett superfel igår, jag ställde mig på vågen. Har känt att jag nog gått upp lite och ville väl på något vis få det bekräftat. Det rör sig inte om mycket, 1½-2 kg men de känns och på absolut fel ställe.

Värken då? Jo, såhär är det, jag har inte tränat alls de senaste månaderna och då kommer värken krypande. I axlar och ryggen. Grejen är att jag ju vet att det blir såhär, varför tränar jag då inte? Jag vet ju hur jag ska göra. Nu har jag iaf fått Internet igen så jag kan komma igång med "dansen" och riktigt känna efter vad som tynger....

Pratade med goa vännen M igår om all stress och allt och vi har samma syn på en del saker. Jag kom fram till att jag behöver komma bort lite. Bort från allt. Dvs åka iväg någonstans och bo på hotell eller dylikt, någonstans där jag inte ser allt som behöver göras. För ser jag, då gör jag.

Röva bort mig! Gör så jag inte känner mig som en piga! Flumma med mig! Ta fram mina färger och säg åt mig att måla!



Varför får jag aldrig rosor och varför skrattar jag ändå ;-)

Monopol

I mitt förra inlägg så led jag av tristess och bad att folk skulle lyfta mig. Jag ansåg att ingenting hände och hela livet kändes grått.

Eh....det bara small till så hände det saker minsann. Inte med mitt bredband men i övrigt. Helt plötsligt fanns det flera lämpliga jobb att söka och så dök ett nytt hus upp som, (hör och häpna) vi gillar båda två - visning nu på lördag =D Att jag sen fick rusa upp till ett brandlarm i mitten av förra veckan räknar jag bara som bonus.

Jo, jag sitter ju fortfarande offline hemma. Frustrerande? Skoja inte om det. Jag vet inte hur många samtal jag har ringt till supporten bara för att få höra att en tekniker är beställd. Men ibland så ringer de till mig, då har tekniker tydligen gjort något men de får fortfarande inte kontakt med mitt modem. Hm....om jag vore tekniker och blev utskickad och fixade till något då skulle jag nog kolla så att signalen gick ända fram.

Problemet som jag ser det är att alla våra kablar ägs av ett företag. Ett företag som i sin tur har ett antal underleverantörer. MEN....de är ensamma på marknaden. Och det är hit jag vill komma, varför är så många aktörer i detta land ensamma på marknaden. Som konsument sitter man ju i en rävsax om det skulle bli strul. Och strul blir det ibland - tro mig.

Varför är vi så kära i våra monopol för? Ja, jag vet att apoteket har släppt lös en del nyligen men alla andra då?

NÄ, fram för mer konkurrens och valfrihet!

Lyft mig!

Dags att uppdatera kanske? Inte för att det händer särskilt mycket för tillfället men jag kan ju tala om för den lilla skaran som läser att jag lever.

Sitter fortfarande utan internet och att surfa via mobilen är ju ingen höjdare direkt, därför blir det ett kort inlägg.

Det jag kan berätta är att jag för tillfället lider av svår tristess. Känns som att livet går på tomgång och jag har för närvarande inget kul att se fram emot. Visserligen kom Växjö på tapeten igår, får se om jag kan få till det med barnen. Vore fantastiskt roligt att bara dra iväg...

Varför händer det inget för? Nä, jag intar fosterställning igen och inväntar ytterligare väntan...

Hela livet var ett disco?

Jag vet inte om jag gör fel men jag siktar alltid mot stjärnorna. Detta innebär att jag i den bästa av världar handlar någonstans bland trädtopparna. Men man måste väl våga och sikta högt för att vinna eller?

I min strävan att nå stjärnorna försöker jag dessutom att se saker och ting från flera vinklar. Jag älskar att sitta och filosofera över något, komma på en sak som känns rätt att grotta ner mig i sen söka information från flera olika synvinklar. Å ena sidan och å andra sidan är ord som kan fånga mig i en diskussion....

Just nu är hela mitt liv ett disco!!!!

Eller, nä, nu ljög jag. Större röra har jag väl aldrig varit med om. Brukar skoja med min älskade om det här, att i den här röran som ska kallas för livet så är jag ändå glad och lycklig. För så är det, vårt liv är enormt rörigt.

Den här helgen sorterar jag i högen extrema helger som jag helst undviker. Jag är ju ingen storhelgsmänniska och ogillar när folk drar i mig "bara för att det alltid har varit så". Vi har stressat runt med barn och ätit mat både här och där. Jag kan inte tala för Nicklas men själv hade jag helst velat stänga av allt och bara varit med varandra och barnen.

Summa summarum: ibland känns det som ett steg fram, två åt sidan, fem bakåt och en halv vurpa på det. En dörr som öppnas på glänt för att sen brutalt stängas igen. Det är livet! Nästa dans kanske går bättre och nästa dörr du öppnar kanske döljer något underbart. Lyssna på människor och fokusera, tänk om och tänk rätt. Vad du än gör så glöm inte bort vem du själv är. Finn vem du är och vad du vill göra, sök, sök, sök. Grotta, grubbla, skratta, gråt och älska i jakten på nästa ögonblick som gör dig sådär superlycklig.

Vem vet, du kanske stöter på nästa hallelujah-moment redan idag. Eller så får du göra som jag, gå och ge din älskade en stor kram och skapa ditt hallelujah-moment, för även om mycket är kaotiskt så har vi ändå varandra.



Puss på er

Offline

Den här helgen spenderar jag i ett hus där det finns tillgång till Internet, annars är jag nuförtiden offline :-(

Det hela började med att jag sa upp mitt mobila bredband som jag aldrig var nöjd med (företaget heter en siffra med tre bokstäver....). Den 24:e februari beställer jag riktigt bredband och tror då i mitt stilla sinne att de kommer hinna leverera det innan slutet på mars då det andra klipps.

Till en början var allt frid och fröjd. Jag får hem en bekräftelse på att allt är beställt, den 8:e mars ringer de från relacom och berättar att de påföljande dag ska förbereda mitt teleuttag. Jag hämtar sedan ut mitt modem och i ännu ett brev står det att det beräknas var inkopplat den 15:e mars.

Den 15:e mars hinner jag dock inte testa om allt är som det ska utan det stora testet ska ske den 16:e. Nice tänker jag, då mitt mobila bredband fortfarande funkar så kan jag ju sitta och söka efter info om det skulle krångla med att få in det i Linux. Det var bara det att det inte fungerade.

Tydligen så har inte bredbandsbolagets underleverantör slutrapporterat vilket innebar att de inte kunde knyta ihop mitt konto. Jag får beskedet att det kan fela en dag eller två så jag tar en toy och beter mig som en snäll kund, dvs jag väntar en dag eller två.

Efter en dag eller två så testar jag igen (nåja, jag har nog testat en eller två gånger under tiden som jag väntat också) och då det inte händer ett dugg så ringer jag support igen. Fortfarande inte slutrapporterat från underleverantören. Det är nu jag börjar ilskna till! Jag kräver att de ska höja prio på mitt case och att de personligen ska kontakta denna underleverantör.....

Dagarna går, det händer inget, jag hör inget, Bredbandsbolaget gör inget. Jag ringer support igen och igen och igen, testar med olika valkombinationer för att de ska skynda på lite.

Till saken hör att jag i måndags, den 29:e mars skulle börja ett nytt jobb. Eller, jag skulle börja på ett till jobb. Som hemmasäljare. Tokberoende av internetuppkoppling alltså....

Den 28:e mars klipps mitt mobila bredband och linjen är död! Jag är helt offline! Vilken skum känsla det var, att inte ens kunna kolla upp ett telefonnummer. Jag ska inte säga hur många gånger jag öppnade webbläsaren för att sen komma ihåg.

Nåja, den 29:e mars är det jag som kastar mig på telefonen för att få ett svar av Bredbandsbolaget. Och nu började det hända saker kan jag lova. Helt plötsligt ringer teknikerna mig och helt plötsligt kan de ringa underleverantören (förut var det bara kommunikation via mail). På tisdag får bredbandsbolaget slutstatus från relacom och jag s_p_r_i_n_g_e_r hem från jobbet för att kolla...

....nähä, det funkade inte den här gången heller. Jag får återigen ringa min chef och säga att "nä, det funkade inte idag heller". Min nya chef är som tur är väldigt förstående och tycker mest synd om mig. Men det är så j-a tråkigt när det inte funkar.

Jag har iofs fått en ny "vän" i Daniel Boman på teknisk support som skrattat gott åt mig när jag svurit åt mina dammråttor (ja, jag har legat på golvet och skruvat isär telejacken) men hjälp vad handikappad jag har känt mig.

Nu är det iaf lagt ett ärende till en fälttekniker så jag hoppas på att det ska lösa sig nästa vecka. Annars plöjer jag väl x antal böker till ;-)

Hur mycket det kommer kosta mig vill jag inte tänka på, min magkänsla säger mig att problemet ligger inne i huset och då får jag pröjsa.

So long så länge

I min lilla bubbla

Just nu händer det mycket i mitt liv. Så mycket att jag de dagar jag är ledig helst vill gå runt i pyjamasen hela dagen - och gör det också. Men....det var inte till det jag ville komma.

Såhär i slutet av mars ska det planeras för semester på jobbet och helt plötsligt fick jag vårkänslor - ja, jag vet att jag bara behöver titta ut för att inse att det fortfarande ligger snö på marken. MEN...jag sökte igenom hårddisken efter sommarlåtar och drömde mig bort lite.

Jag drömmer om grillfester, om festivaler, om långa sommarnätter som liksom aldrig vill ta slut. Om att varje sommar måste innehålla minst en fjortisfylla med påföljande nära-döden-upplevelser dagen efter. Jag drömmer om lata dagar med sol och bad, slänga kärran på fyrhjulingen och bara dra iväg (familjen annorlunda). Om att stå ute och slipa på en gammal möbel som ska få ny färg. Jag drömmer om regniga dagar då man bara kan vara....

Snälla väck mig inte, drömmar driver människan framåt



Min dröm ska bli verklig en gång

Dyslexi

Jag har en sak att erkänna. Jag tror att jag lider av internetdyslexi, eller vi kanske ska kalla det för dataskärmsdyslexi. Dvs jag har otroligt svårt för att läsa vad som står på en skärm, jag läser hela tiden fel och tappar bort ord. Ett kort stycke brukar gå bra men sen tar det liksom stopp.

Det här kan ju tyckas konstigt när jag är utbildad nätverkstekniker med certifieringar i ryggsäcken. Men om sanningen ska fram har jag via böcker fått läsa mig till min kunskap och därefter suttit och kladdat på papper för att få till det som andra får till genom en snabb blick på skärmen. Jag kan med andra ord inte följa en lång debatt på nätet eller en lång instruktion, det går bara inte. Jag tappar hela tiden bort mig och får ideligen börja om från början. Till slut blir jag så frustrerad att jag lägger ner.

Tacka vet jag min skrivare som får jobba när jag via utbildningar och jobb fått långa artiklar och mail som ska läsas igenom. För får jag bara ut det på papper är det inga problem.

Men, det här har blivit ett stort problem för mig som alltid vill vara självständig. Jag har gått från Windows till Linux och är oerhört beroende av andra så fort jag antingen ska lägga till något eller uppdatera ett program. Då jag inte kan komma ihåg vad felmeddelanden säger är det ju svårt för någon att hjälpa mig i efterhand också.

Så, jag efterlyser nu en bra bok om Linux. Som jag kan sitta med i lugn och ro, spilla kaffe i och tumma på sidorna. Boken får mer än gärna innehålla grunderna så jag får lite förståelse för hur det är uppbyggt. Den behöver inte innehålla saker som hur man använder kalkylatorn och surfar säkert utan mer om olika kommandon, vad de betyder och när man ska använda Terminalen och när man ska använda Sofware center. Skicka mig INGA länkar till forum för som jag skrivit, det funkar inte...då lägger jag ner.

Jag är inte inne i Linux-tänket och det känns som om jag har tusen pusselbitar framför mig utan någon bild att gå efter, jag vill dock lära mig så säg inte "gå tillbaka till Windows".

Kram på er.

Och ni, om jag förkastar era förslag så ta det inte personligt. Kräsen som jag är så måste boken kännas "rätt" ;-)