Nu är det så här. Jag har hemlängtan! Och jag är tydligen inte ensam om att längta hem till Lysvik. Har efter många år återfått kontakten med en vän som jag lärde känna på dagis. Vi följde varandra upp till 9:an med allt vad det innebär. Nu har vi nästan daglig kontakt antingen via MSN, FB eller mess och jag måste säga att för min del är det på gott och ont. Vi pratar en del minnen och då gör det plötsligt ont i lilla hjärtat, för det som är den röda tråden i våra gamla minnen är gemenskap.
För er som inte vet så är gemenskap något som är starkt förknippat med Lysvik. Och det är något som jag saknar något fruktansvärt. Att samlas på söndagarna för att ha lucköppning, äta mat och sedan avsluta med en film. Att dörren plötsligt öppnas och där står en kusin som bara slänger sig ner i soffan och kräver att få kaffe. Att alla hälsar på alla oavsett om man känner igen personen eller inte. Att alla ställer upp på alla till 100%. När något ska göras så är hela kompisskaran samlad och hjälper till. Är det så på andra ställen också? Eller är det bara i Lysvik som det finns en romantisk sammanhållning som den jag beskriver? Är det bara på sommaren som jag känner så här? När jag tänker efter, nej f-n den här sammanhållningen finns hela tiden. Även om sommaren i Lysvik är något som inte kan beskrivas i ord, den måste upplevas.
Ta hand om det som betyder något.
Hugs and kisses
Kristin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror inte Lysvik är unikt. Men för oss som växt upp där så är det så. Det här med unik gemenskap uppstår i alla delar av världen och i alla former av regioner. På familjenivå, släktnivå, grann-nivå, kompis-nivå, klass-nivå etc. Problemet är när den kommer och går som du beskriver. Man vill ju ha det så forever! Och om inte, vill man återskapa den med andra nån annanstans!
SvaraRaderaJag har haft ytterligare en sån "era" med goda vänner från högskoletiden. Denna grupp är dock numera splittrad med familj, geografisk spridning osv och återigen står man där utan den där gemenskapen som man nu saknar.
Men är övertygad om att hitta det igen!
/Vännen
Och hur ska vi då göra för att hitta den igen? Ska vi "utbölingar" samlas och umgås hahahaha. Men jag tror att den gemenskap man längtar efter mest är den som varade längst....
SvaraRaderaDenna låt är helt underbar detta är min stil du skriver mycke bra och har bra musik i vandringen om ditt liv kram lotti
SvaraRaderaTack Lotti, ja musik har ju alltid varit en del av mitt liv så det känns liksom rätt att länka ihop den med händelser. Mmmm, den här låten är något utöver det vanliga. Kram kram
SvaraRadera