Knepigt

Tänk hur det kan vara. Igår blev det internationella lågdagen tror jag. Det började som det alltid gör: brinner i skallen och kryper i kroppen. För att sen övergå till att hela vemodet rullar in. Då är det lika bra att släppa ut allt, att köra sina vemodslåtar och lägga sig i fosterställning. Spelmansnatt är en utmärkt låt att ta till då...

Nu kommer jag till det knepiga. I stort sett alla jag på något vis hade kontakt med igår var låga. Försökte peppa mig själv genom att ta kontakt med min "bloggkompis" M som alltid brukar ha något kul på lager, men det var lika där.....

SÅ, till alla er som igår låg på soffan i fosterställning, dansade med en gardin, kände er oroliga, veliga, förvirrade och nervösa, spelade vemodsmusik och grinade så mascaran skvätte. Ge inte upp, det kommer en morgondag och då känns det förhoppningsvis bättre. Nu ska jag försöka peppa oss...



För ni ÄR söta och vanligtvis förvandlar ni min svarta dag till rosa igen (nåja, grå iaf)

Kram på er!